Har bestämt mig för att inte blanda hundträning med gravidsnack, så ni kan välja vad ni vill läsa om.

Jag har börja drömma jobbiga drömmar. För de mesta handlar de om att Jocke lämnar mig för någon annan. Ibland så är han med i en trafikolycka som han inte överlever. Igår natt kom två nya en varianter.

I första kunde han inte komma från jobbet för att vara med på förlossningen. Det hade snöat och han var tvungen att ploga. När jag kommer själv in på förlossningen så blir jag tvungen att förlösas med kejsarsnitt bara för att Jocke inte var med. Vaknar naturligtvis med panik och känner mig helt förstörd.

Efter en timme lyckas jag somna om, men bara för att kastas in i nästa dröm. Då är Jocke med på förlossningen, men totalt oengagerad. Sitter och pratar i telefon, spelar spel mm. Jag gråter och skriker på honom och det är precis som att han inte hör. Vaknar med tårarna sprutandes och gråter så kraftigt att jag hulkar. Går upp på övervåningen för att lugna ner mig.

Ibland är det tur att Jocke sover så hårt som han gör. Jag vill verkligen inte väcka honom. Den här veckan har han jobbat mellan 12-16 timmar om dagen, så han behöver verkligen sova.

Efter en och en halv timme känner jag mig så lugn att jag kan somna om. Tack och lov blev det inga fler drömmar denna natt!

Jocke och jag har pratat flera gånger om dessa drömmar och kommit fram till att detta är saker jag oroar mig för. Han lovar att det inte kommer att hända och att han älskar mig mer än allt annat i hela universum, men på något sätt måste ju tvivlet ligga kvar efter som drömmarna kommer tillbaka.

Oviljan till kejsarsnitt kan vi inte göra så mycket åt, mer än att hoppas på att det inte kommer att ske. Jag vill verkligen inte bli snittad!!! Jag har gjort en buköppning (brusten blindtarm) för några år sedan och det var verkligen inge kul!!! Visserligen hade jag feber och en massa problem pga bukhinneinflamationen, men det gör ont att ha ett stort sår på magen, flera veckor. Jag hade problem i sex veckor efter operationen innan allt var hyfsat normalt. Det tog mer än två månader innna jag var helt återställd. Jag vill verkligen inte att det blir kejsarsnitt!!

Jag hoppas att de två senaste drömmarna inte kommer tillbaka. Det är jobbigt att vakna och vara så panikslagen eller ledsen. Jocke vill att jag väcker honom om det skulle ske, men jag har så svårt att väcka honom. Men det kanske skulle vara bäst....

Kom på att det bara är två löner/sjukkassepengar kvar innan förlossningen. Pengarna jag fick igår och de om en månad. Måste nog sätta fart och handla lite barngrejer!!!

Planen är att köpa de första barnkläderna, skötbord, nattlinne till mig att ha på förlossningen (avskyr landstingets skjortor) mm denna lön/bidrag. Nästa lön får gå till barnvagnen och eventuella grejer jag har glömt.

Det börjar verkligen dra ihop sig! Jag har nu sju veckor kvar till beräknat datum. Ena sidan känns det som en evighet med tanke på värk och hur otymplig jag känner mig. Men när man tänker praktiskt på det som inköp av saker, förlossningskurs, barnmorskebesök, bäckenröntgen mm känns det som att det som att tiden inte räcker till. Snacka om tveeggat!

I onsdags var jag och hälsade på i mitt gamla stall, Fågelbro. Underbart kul!!! Många av mina gamla stallkompisar är kvar och jag lyckades pricka in så jag fick träffa nästa alla. Några hade flyttat, men de flesta var kvar.

Det jag blev gladast över var att min medryttarhäst Oddy kände igen mig. Han brummade (en form av hälsningsläte som hästar har) och kom direkt fram i hagen och ville bli kliad. Vilken känsla!! Jag måste tillägga att Oddy i vanliga fall inte är en särskilt social häst. Det är bara vissa personer som är värda hans uppmärksamhet! De övriga möts med bakåt strukna öron och en elak uppsyn. Men han är en underbar häst, när han släpper en inpå sig.

Jag var där i fyra timmar och pratade gamla minnen och passade på att titta på en hopplektion som två av mina vänner var med på. Superkul!!!! Kommer definitivt åka dit fler gånger nu när jag har tid.

Nä, nu har jag nu måste jag sätta fart med lite annat. Har suttit framför datan i nästan tre timmar. Visserligen gick första en och en halva timmen åt att betala räkningarna och noggrant planera vår ekonomi fram över. Men resten har jag skrivit blogginlägg och läst lite bloggar.

Jocke håller på och lägger klinkers i badrummet i gäststugan. Nu är badrummet nästan klart!! Det är bara lite vattenrör som ska dras också. Spa-badkaret tror jag inte vi kommer ha råd att köpa före förlossningen, tyvärr!!! Hade varit kanon skönt för min rygg och bäcken att bada i det. Men man vet aldrig. Lite då och då ramlar det in pengar förutom den vanliga lönen....  

Jag har inte varit nere på någon BK och tränat, utan tränat på tomten eller på promisarna.

Har bestämt mig för att inte blanda hundträning med gravidsnack, så ni kan välja vad ni vill läsa om.

Fotgående- började köra ett pass, men slutade. Upptäckte för första gången att han gled fram i position. Måste inse att magen är för stor nu. Han ser mig inte. Trist!! Nu blir det ingen mera fotgående fören Pelle har ploppat ut.

Inkallning med ställande och läggande- tränar varje del för sig. Har gjort vid två tillfällen. Båda gångerna gjorde han det så bra på första, så jag gjorde inga flera repetioner utan belönade bara ordentligt!

Fjärren- också mycket bra! Har bara gjort vid två tillfällen, en gång vid varje tillfälle. Valde båda gångerna att belöna när han gjort sista skiftet.

Vittringen- kör bara med en pinne i höggräs för att bara kunna fokusera på tugget. Ett tillfälle, fyra repetioner. De två första med tugg, de två sista utan tugg. Börjar poletten trilla ner?

Metallapporten- kör bara en repetion per tillfälle. Vill att han ska var riktigt på g, så upptaget blir super. Kört minst sex tillfällen. Upptaget kan bli bättre tycker jag, men farten är grym både ut och in, så även avlämningarna. Belönar massor för att inte få morra vid upptaget på tävling.

Bevakningar- har hittat på en övning själv som jag tror ska få Diesel att förstå kommandot "pass" på ett annat sätt. Efter som jag tränar med lekis och utan figge blir det lite svårare. Jag vill att Diesel ska förstå att "pass" betyder titta på det som matte visar på och släpp det inte med blicken. Att få honom att låsa blicken vid en figge som håller lekis/bitstock eller ärm är inget större problem, men svårare för mig att träna på då jag mest tränar själv. Så här går jag tillväga:

Jag lägger lekisen på en stubbe eller sten i midjehöjd, alt hänger upp den på en liten kvist i midjehöjd. Backar ca tre meter, lägger D ner och riktar hans ansikte med hjälp av handen motlekisen samtidigt som jag säger "pass". I början fick han "varsegod" nästan omgående, men nu har jag ökat tiden och även börjat röra mig bakåt ifrån honom. Om han skulle släppa blicken har jag bara lugnt sagt nej, riktat honom på nytt och sagt "pass". Fungerar mycket bra!! Vi är uppe i ca tio sekunder (varierar tiden, så han aldrig vet när) och har kunnat backa så jag står en meter bakom honom. Mycket rolig övning och perfekt att träna på när man är gravid! Inte asträngande för mig, men kräver stor koncentration från virrpannan Diesel=mycket tröttsamt!

Inhopp- tränar jag bara på promisarna och när han spontant tar kontakt, säger jag "vänta" tar upp lekisen och håller den på den nivån vi är på nu. Just nu är det strax ovanför midjan, så han är tvungen att sträcka sig efter lekisen men behöver inte hoppa för att komma åt den. Börjar se bra ut, men jag skulle vilja ha ännu mera fart! Jag vill att det ska kännas som att han sliter lekisen ur handen på mig.

Hoppteknik- en grej jag har kommit på själv. Diesel är inte särkilt duktig på att hoppa. Om han kan undvika att hoppa, så gör han det. Och nej, det är inget fyiskt fel på honom. Bad vetrinären känna igenom honom och gjorde ett rörelse prov när vi var där för halsen.

Än så länge har vi sysslat med detta i skogen, men tanken är att även köra lite på agilityplanen. Där tänkte jag använda mig lite av det tillväga gångsätt man har när man tränar hästar. Man lägger en avsatsbom på marken lite framför hindret för att hjälpa hästen vart den ska ta av för bästa hopp. När det fungerar kan man gå över till att höja bommen från marken och få ett stegrande hinder. När det fungerar lägger man till ett hinder till och får ett så kallat trippelbarr, dvs tre hinder efter varanadra med kort mellanrum, det lägsta hindret främst och sen högre och högre. På detta sätt får man hästen att ta i mer i språnget och länga sig över hela hindret.

Det är så jag vill se Diesel hoppa mot figgen. Ta av en bit ifrån, med stor kraft och självsäkerhet. Han ska komma flygande mot ärmen med hög fart, utan att bli flack i hoppet eller sakta av innan upphoppet.

Men än så länge har vi tränat i skogen. Då på låga bergsväggar ca en meter höga och så branta att han inte kan mellanlanda någonstans, utan måste hoppa ända upp för att komma upp. Jag har honom sittande vid sidan (noggran med stadgan) kastar lekisen upp på berget, gärna så han måste söka för att hitta den sen, säger "hopp" när han sitter stadigt och lekisen har landat.

Omkullfallna träd är bra också. Samma tillväga gångsätt, men han då måste hoppa över stocken. Försöker han fuska och krypa under eller springa runt, stoppar jag honom och vi börjar om. Jobbigt att hoppa tycker Diesel, när det är mycket lättare att krypa under.

Tranporter (kommando här)- har vi tränat på promisarna. Mycket noggran med hans position och kört ganska långa pass innan belöning (få lekisen som ligger i fickan). Eftersom det inte finns så mycket störningar har jag därför gått långa sträckor med flera halter.

Kommandokontroll "fot" "här pass"- det verkar han ha förstått fort!! Har ökat tiden till ca tjugo sekunder. Snart ska jag prova att rör mig mot lekisen. Under fot tror jag det inte kommer bli några problem. Det är ju så vi tränar i vanliga fall och dessutom vill jag inte träna fot mer innan förlossningen. Men under "här pass" så kommer jag nog bli tvungen att bråka lite om positionen. Han kommer vilja glida fram för att komma fortare till lekisen. Det hela kommer liksom att flyta över till vanlig tranportträning, men med tillägg för "pass" dvs fixera blicken på lekisen.

En hel del träning har vi hunnit med nu när jag går hemma själv. Varje tillfälle är kort för att jag inte ska få ont i bäckenet. Fungerar bra!! Diesel är nöjd och jag rör på mig.

Pelle mår bra och magen växer........ Kanske lite för mycket. Under semestern har jag gått upp TVÅ KILO!!!!!  

Nu har jag totalt gått upp SEX KILO!! Visst man kan skylla på bäckenbotten uppluckring och hälsporre, men kilona kvarstår dock! Nu är det uppryckning och skärpning!!

Jag vill absolut inte gå upp mer och helst gå ner lite. Pratade med barnmorskan (BM) om diverse lösningar. Nu är kakor, muffins och liknade totalt banlysta. Har varit en del av den varan pga födelsedagar hit och dit och lite extra pga att vi har haft semester. Vi har ätit ute en hel del och då blir det lite svårare att ha koll på hur mycket kalorier maten innehåller.

BM tyckte jag kunde tillåta mig att äta en bit muffin, kaka eller liknande en gång i veckan, men jag föredrar att ta bort det helt. Jag måste röra på mig mera! Det är svårt när man har ont, men två till tre 15 min promisar om dagen, förutom vanliga hundträningen, ska det bli.

Vattengympan på tisdagar och nu ska jag även tvinga mig att gå på torsdagar, trots att jag tycker den är tråkig. Tordagar är det en annan ledare och jag tycker hon är oengagerad med ett för lätt program. Jag få helt enkelt köra på lite hårdare än ledaren gör på tordagar, så kanske jag tycker det blir roligare.

Jocke var med till BM denna gången. Det var bra för honom att höra om maten och motionen. Det blir lättare för honom att stötta mig. BM hade fixat så vi fick titta på hur det ser ut på förlossningen. Mycket skönt och intressant! Efter besöket kändes det som det lossnade lite hos Jocke. Han har tidigare inte velat prata så mycket om förlossningen. Nu pratade han lite och lät positiv efter besöket. Det känns mycket bättre för mig. Jag behöver hans suport på den stora dagen!

Idag har jag varit på vattengympan och fått akupunktur. Får se om det blir någon hundträning. Regnet verkar inte vilja ge sig, men en promis till ska det bli!

Vilken kurs!!!! Jag önskar att man kunde träna för dem en gång i veckan!!! Bra förklaringar, ett upplägg som är logiskt och Jonas är en underbar skyddsfigg med en perfekt tajming!

Jag tänkte att vi börjar med lite teori och mina anteckningar från kursen.

Här är min tolkning av Jonas o Fridas skyddsideologi:

Innan man ens börjar med själva skyddsträningen måste man ha kontroll över hunden i alla lägen. Man skulle kunna kalla det vardagslydnad, men med svåra störningar. Hunden ska kunna gå lös vid sidan och klara av allsköns svåra störningar. Hunden ska kunna ligga och sitta kvar i alla lägen. När detta fungerar till hundratio procent är det dags att gå vidare till mer skyddsinriktad träning.

Nu måste man tänka sig för vilken del av skyddsträningen man ska börja med.

Har man en het hund (hög aktivitetsnivå) måste man fortsätta med kontrollträning tillsammans med bitstock/ärmträning, t ex transporter och bevakningar, där stadga och koncentration resulterar i att hunden får bita i ärm/bitstock.

Hos hundar som har lägre aktivitetsnivå måste man kanske dra upp med "fasttaganden" och liknade fartiga träningar. Dvs hunden hålls i sele eller likande utan kommando och får bita i lämpligt redskap. Parallet med den träningen kollar man av då och då att lydnaden/kontrollen fortfarande finns. Sen när hunden "går igång" vid skyddsträningen börjar man träna mer transporter och bevakningar.

I allt ärmarbete, får man hunden att göra det man vill med hjälp av hundens kamplust!

När alla moment fungerar bra i ärm och man har bra lydnad/kontroll på hunden, är det dags att börja med skyddsträningen i munkorg, det så kallade "Korgarbetet".

Under tiden man har sysslat med ärmarbetet, har man till vardags vant hunden vid munkorgen. Hunden ska vara så van vid munkorgen, att den inte reflekterar över att den har den på sig. Det skulle lika gärna kunna varit ett vanligt halsband du satte på.

Nästa steg är att lära hunden rätt figutantkänsla. Hunden ska växa och ha ett enormt självförtroende. Den ska veta att "Jag kan minsann skrämma vilken figurant som helst. Jag är störst, bäst och ingen kan sätta sig på mig".

Man vill inte ha en hund som blir reagerar med ilska. Ingen levande varesle orkar jobba mer än korta stunder om man är arg. Man vill att hunden ska tänka som en boxare som stiger upp i ringen. Han ska göra allt för att slå ner sin motståndare. Skulle en boxare stiga in i ringen och vara arg, skulle han ta slut efter bara någon minut och med största sanolikhet boxas ineffektivt.

När munkorgen kommer på ska hunden förvandlas till en målsökande robot. Med lugn och enorm självkänsla ska den "söka" upp figgen och fixera sin energi på denne.

När detta fungerar är det dags att få till momenten. Hunden ska bli en målsökande robot som tillsammans med föraren utför momenten med kontroll(lydnad), attityd, säkerhet och stor självkänsla.

Nu kan man börja blanda ärm med korgarbete. Hunden ska kunna sätta på och stänga av figg.känslan med korgen och ta till sin kamplust när ärmen kommer fram. Visserligen ingår det en massa kamplust även i korgarbetet, men det räcker inte till med bara kamplust i munkorgen.

Detta var hur jag uppfattade Frida och Jonas när de gick igenom "skyddsteorin". Jag kan lugnt säga att vi har en lång väg kvar, innan vi kan börja jobba med korgarbetet. Jag har inte kontroll på Diesel i alla lägen. De svåraste "störningarna" för honom är figurant med ärm/bitstock. Här måste vi lägga med massor av jobb. Han tycker det är så kul, att det blir ganska ointressant vad matte säger eller hittar på. Han vill bara bita bita bita bita!!

En annan sak vi måste träna på är hans "inhopp". Han älskar att bita och gör det med full kraft, men vågar inte bibehålla den fart han har fram till figgen i upphoppet. Han liksom bromsar lite och sen hoppar upp för att bita i ärm eller likande. Frida och Jonas vill att han nästan ska lägga i en ännu högre växel och kraft, så han verkligen flyger på figgen.

A och O är att figgen alltid vågar "fånga" honom. Dvs när han har hoppat upp och bitit tag i ärm eller likande, ska figgen följa med i rörelseriktningen. Det ska se ut som att hunden biter tag i ärmen och sen blir svingad runt med tassarna i luften och att det är figgen som sätter ner hunden på marken igen. Om figgen inte gör så, kommer hunden att få känslan att om han kommer i full kraft och biter finns det risk att han står på öronen. Ingen hunden vill ramla och tappa kontrollen. Då blir hunden bara försiktig och vågar inte bita/hoppa med full kraft. Det är också mer skonsamt för figg, även för hunden, om figgen fångar upp hunden.

Det är även viktigt att lära hunden att "bita rätt". Om ärmen är vertikal ska hunden bita så överkäken hamnar på ärmens (och figurantens) utsida. Om man alltid tränar och håller ärmen horisontellt kommer hunden att vilja bita horisontellt. Vilket innebär att om ärmen helt plötsligt hålls vertikalt (t ex modprovet) kommer hunden inte kunna bita, för den biter horisontellt och så får hunden inte tag i ärmen. Svårt att förklara, men jag hoppas ni fattar.

I tranporter är det viktigt att tänka på sin position gentemot figgen, så hunden ska få ett optimalt angrepp.

Ärmtransporten ska man gå så pass snett bakom, att både hund och förare ska se förbi figgen.

Korgtransporten ska man gå så förarens vänster ben trampar i samma spår som figgens höger ben.

Vad räknas som en passiv figurant och vilken rörelse ska utlösa ett angrepp från hunden? Det är benen som avgör om figgen är aktiv eller passiv. Rör sig benen får hunden bita alt. fortsätta hålla kvar, är benen stilla ska hunden släppa alt. fortsätta bevaka. Där har jag nog gjort lite fel, men det är inte försent att rätta till.

Diesel och mina läxor.

Inhopp - börja med att hålla lekis/bitstock lågt, typ knähöjd, på höger sida och Diesel ska ta den ur handen samtidigt som han passerar i fullfart. Jag eller figgen ska hålla löst i föremålet, så det inte blir något motstånd. När han gör detta utan inbromsning och i full fart början man sakt höja föremålet. När hunden måste lätta från marken för att kunna gripa föremålet ska jag/figgen hålla kvar i saken och svinga med så Diesel inte ramlar eller liknade. Då är det bäst att använda bitstock eller bitkudde. Sen fortsätter man att höja föremålet tills man håller det i typ huvudhöjd, så hunden verkligen måste hoppa med stor kraft för att nå föremålet. Det är väldigt viktigt att denna träning sker under kontrollerade former och att Diesel alltid har full stadga innan han får bita, annars kommer vi tappa lydnaden.

Betteknink - ungefär samma upplägg som ovan, men för varje höjdnivå vinklar man sakta bitstocken/bitkudden tills den är vertikal. Först när hunden biter rätt varje gång, med överkäken utåt höjer man föremålet lite till. Samma här måste jag vara benhård med stadga och lydnad för att han ska få bita. Minsta lilla rörelse och leken är slut för denna gång.

Tranporter - börja med att figgen håller i en lekis och står still, men alltid med ansiktet mot oss. Vi ska kunna gå emot figgen, förbi figgen, vinkla från och emot figgen utan att D tappar sin position. När detta fungerar med lekis, bitstock och ärm (i den ordningen) kan vi börja träna på figurant i rörelse. Först med backande figg och sen under tävlingsmässiga former. Alltid måste det först fungera med lekis, sen bitstock/bitkudde, innan vi går över till ärm.

Bevakning - Diesel ska kunna ligga blick stilla och aldrig släppa figgen med blicken oavsett vad som händer runt omkring honom. Man ska kunna dra honom i svansen, flaxa med paraply, slänga lekisar framför nosen, men han ska inte släppa figgen med blicken. Den här träningen kommer bli rolig!! Den påminner mycket om platsliggningsträningen, men här ska han fokusera på kontakten med figgen istället för att ha underkäken tryckt i backen.

Stadga vid sidan - Diesel ska sitta lugnt och blick stilla vid min sida oavsett vad figgen gör eller det händer runt omkring honom.

Kommandokontroll av "här pass" respektive "fot" - börjar man lättast med hunden sittande vid sidan och så lägger man en leksak (lättast i början) framför hunden. Om man säger "här pass" ska hunden hålla leksaken (ökas sen med bitstock och till sist ärm) fixerad med blicken. Säger man "fot" ska hunden ta ögonkontakt och bibehålla den.

Sen ökar man tiden som hunden ska klara detta och sen lägger man på olika störningar. När det fungerar går man vidare till att röra sig mot leksaken. Under fotkommando ska hunden även kunna passera föremålet, men på "här pass"-kommando fortsätter man med hjälp av en figge som håller i föremålet, så det blir en transport. Men så fort det är en figge med i leken ska hunden fixera blicken på den, istället för föremålet. Den övergången går smärtfritt om hunden kan bevaka figge trots div störningar.

Diesels kommandobetydelser:

Bara "här" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men du får titta vart du vill.

"Här pass" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men fixera blicken på föremålet alt. figgen.

"Fot" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men du måste alltid titta på mig.

Vi har massor att träna på och det roliga är att mycket kan vi träna på helt själva eller med hjälp av Jocke. Det mesta kan jag träna på trots att jag är gravid.

Träningsrapporter kommer!

Klockan halv fyra i morse blev jag väckt av en hysterisk Diesel. Svårt att svälja och slickade vilt på golv, mattor och väggar. STÖÖÖÖÖN!!!!!! Toncillit igen!! Låg och vände och vred på mig när Diesel hade somnat igen. Hur smittar det? Hur lång inkubationstid är det? När blev han smittad? Hade han redan bacillen på skyddslägret? Hur smittsamt är det? Frågorna bara malde och malde. Vid femtiden lyckades jag somna igen, men satte väckarklockan på tjugo över sju, så jag kunde ringa Nacka Djurklinik direkt de öppnar (07.30).

Ringde och fick tid kvart över åtta. Nu blev det bråttom! Jag satt ju bara i morgonrocken. Som tur var det inte så mycket trafik på Skurubron, så jag var till och med fem minuter för tidig.

Mycket riktigt var det halsfluss igen! Illröd i halsen, så denna gång behövde vi inte söva honom för att konstatera att det var toncillit. Penicillin i tjugo dagar och återbesök om en månad, är han inte bra då blir det operation. Jag vet inte vad som är bäst!? Skulle vara skönt slippa oroa sig för halsmandlarna hela tiden, samtidigt som operation aldrig är roligt! Vi får se hur det blir.

Kontentan av det hela är i alla fall att det inte blir någon tävling i morgon. Vi som har laddat så länge!!! Typiskt!!! Det här var liksom sista chansen i år, för om några veckor är jag för stor för att tävla! Vill inte äventyra positionen i fria följet heller för den delen. Nu funkar det, men jag är tveksam till att det fungerar om några veckor.

Toncillit smittar via direktkontakt, om man använder samma leksaker, samma utrustning typ apportbockar, skyddsärmar och liknande eller luktar på kissfläckar från en smittad hund. Han är med andra ord portad från brukshundsklubben med mera, tills han har ätit penicillin i minst tre dygn.

Jag måste även få tag på Frida (instruktören på skyddslägret), så hon rengör den utrustningen Diesel var i kontakt med. Har ringt några gånger, men hon svarar inte. Får fortsätta försöka. Det troliga är att han blev smittad på lägret, men han kan även varit dålig då utan kraftiga symtom. Hur det ligger till kunde inte veterinären svara på. Men jag tycker att de övriga kursdeltagarna blir informerade, så de kan hålla koll på sina hundar.

Just nu har jag ingen lust att skriva en rapport från skyddslägret. Tar det ikväll eller i morgon. Men jag säga så mycket, att det var SUPERDUPER BRA!!!

Ja, just det ja. Vi var ju på ultraljud igår och tittade på bebben. Allt var helt i sin ordning, men han väger lite mer än snittbebisen. Snittet ligger på 2 kilo och Pelle väger 2.3 kilo. 18% mer än snitt!!!!!!!!!!!!!!!! Det är en liten tjockis jag har där inne. Hoppas att han inte är större än snittet vid förlossningen, annars kan det bli jobbigt! Det är inte lätt att klämma ur sig en häffaklump!  

Igår gjorde jag inte många knop. Skönt att bara ta det lugnt och slappa. Tränade dock lite apportering och vittring. Apporteringen flöt på enligt planerna. Hade bara metallen som apport. Träapporten vill jag köra med hinder och det har jag inget hemma.

Vittringen valde jag att bara ha en pinne som jag la ut i höggräset. På detta sätt kunde jag helt koncentrera mig på tugget. Blev lite antingen eller. Antingen tuggade han (bröt lite retsamt och gjorde om) eller också tuggade han inte alls. Då fick han givetvis jackpot med en massa beröm och lek.

Idag har jag varit med syrran och handlat. Hon har varit väldigt förkyld med astma och grejer, så hon har legat på sjukhus en vecka. Fick så svårt att andas att hennes vanliga astma medicin inte räckte till, utan behövde lite starkare grejer och syrgas. Var och hämtade henne från sjukhuset igår, så idag hjälpte jag henne att komma iväg och handla. Hon har ju ingen bil.

Planen var att åka till Nacka BK och träna lite idag, men det ser ut som det regnar inne. Vi får se hur det blir lite senare ikväll.

I morgon bär det iväg till Biskopskulla och Frida Sundberg för lite skyddsträning. Jag och Anna (med Axxa) ska dit på två dagars dagsläger. Ska bli superkul!!!!! Hoppas att det är en bra uppladdning (eller man kanske ska skriva nerladdning) för Diesel inför helgens tävling. Då får han leka och vara utåt agerande till max två dagar, så då kan man hoppas att han är cool och koncentrerad på lördag. Hoppet är ju det sista som överger människan!!

På KM:et vann jag en säck hundmat. Så nu undrar jag om det finns någon som läser min blogg, som är intresserad av att köpa den för ca halva priset.

Det är 15 kg Pro Plan Adult Sensitive. Ordinarie pris ligger någonstans mellan 600-700 kr och jag säljer den för 300 kr. Så är det någon vill eller känner någon som vill ha den är det bara skriva det som en kommentar med mailadress. Jag hör av mig via mailen och så får vi boka en mötesplats och göra upp affären på.

Känns dumt att så mycket mat bara ska gå till spillo och lite extra pengar är ju aldrig fel. Diesel äter ju bara färskmat. Hans mage tycker inte om torrfoder, då den innehåller för mycket kolhyderater och då blir han förstoppad. Mycket konstigt fenomen, som inte veterinärerna förstår, men så är det.

Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa en stund!

Igår var det dax att tävla klubbmästerskapet i lydnad på Nacka BK.

Vi startade i klass och vi var tre stycken startande sammanlagt i vår klass. Vi fick 268p, ett första pris och  vann!!! Helt otroligt och otippat!!

Min inställning för dagen var att det var en träningstävling. Jag hade inga förhoppningar på några speciella poäng eller placeringar, utan en koll på att mitt upplägg håller och vilka problem vi skulle stöta på. Jag var så himla förvånad över att vi vann, så jag kunde inte riktigt smälta det. Jag gick mest och funderade på hur jag skulle gå vidare för att slippa de fel som blev.

När resultatet kom upp på anslagstavlan slarvläste jag och tyckte det såg ut som 208 poäng. Frågade Jo-Jo vad som behövdes för ett första pris. Hon trodde 255 poäng. Ja ja, sa jag, det var ju bara 50 poäng ifrån, så förhoppningsvis räcker det till ett andra pris. Då såg både Cilla och Jo-Jo ut som frågetecken och Cilla klämmer ut sig; Men du fick ju första pris. Du fick ju 268p.

Lite dum och generad jag kände mig då!!!!

Han var inte koncentrerad i början av fria följet, utan gick brevid mig som på "här" kommando, vilket resulterade i urusla vänstersvängar. Efter halva ungefär vaknade han och tog kontakt och då fick han en knasig postion, gick på tre spår stundvis. Sättandena blev raka, men i stegförflyttningarna och vändningarna på stället fick jag ljud. Eftersom dessa låg i slutet av momentet, så var det väntat. Tack o lov var de bara några som var hördes ordentligt, så vi fick inte så mycket nerdrag för dem.

I båda apporteringarna exploderade han innan gripandet i kampmorr. Suck! Vittringen var han så övertänd att jonglerade på in vägen och tuggade så hårt att publiken hörde. Trippeldubel suck!!!

I sättande undergång hade han fokus på nått annat. Jag tror han laddade för rutan, då den var snett till vänster om oss, så där fick vi ett segt sättande.

Inkallnigen, rutan, sitt i grupp, platsliggning och fjärren satte han kanon, så i dessa fick vi tior. Underbart!!!!

Här är protokollet:

Sitt i grupp                   10

Platsliggning                  10

Fritt följ                       7  Långt fram i position, tränger, piper (snällt betyg!)

Sättande                       8   Långsamt sättande

Inkallning                      10

Rutan                            10

Hopp apport                   6  Låter, tugg

Metallapporten               7  Låter

Vittringen                       7 Kraftigt tugg!

Fjärrdirigering              10

Det ända betyget som jag inte tycker är rättvist var fria följet. Jag tycker Jerker (Lindborg) var lite snäll där. I mina ögon var vi nere på en sexa! Men även om vi hade fått en femma, så hade vi i alla fall fått ett första pris.

Jag är supernöjd med vår prestation. Diesel jobbade bra, men vi har en del kvar att jobba på med hans fokus och attityd. 

Jag är mycket nöjd med mig själv. Jag behöll lugnet genom hela programmet, jag var nästan lite nochalant (stavning?). Alla kommandon var anpassade efter situationen och jag hade is i magen att vänta någon sekund med att ge kommandot, efter tävlingsledarens kommendering. Känslan var mycket bra, men vi har lite mer att jobba på var det gäller Diesels attityd och fokus!

Planen för veckan är att lägga på större belöningar i apporteringsmomenten och förhoppningsvis få bort morr o tugg på detta vis. Många skulle nog ha gjort tvärtom och dämpat belöningarna. Men D anser att apportering är självbelönande, så jag måste få apporten/pinnen att bli mindre värd och att komma in och få lekis mer värd. 

Sen ska jag inte träna hela inkallningsmomentet, utan belöna varje del för sig själv för att bibehålla de mycket kvicka ställanden och lägganden han visade igår. Rutan ligger fokus fortfarande på stadgan i rutan och vid min sida innan skick, så jag inte får tjuvstarter. Fjärren tränar vi som förut, ibland belöning mitt i, ibland efter sista bytet, ibland belöning först när vi gått av plan.

Idag är jag väldigt trött, så jag ska försöka att bara ta det lugnt. Men några apporteringar vill jag nog göra i alla fall.

Nu hände det igen. Mitt inlägg gick inte o spara. Tror att det beror på att mitt mobila bredband tappar kontakten. Men denna gång var jag förbredd, innan jag klickade på "Spara inlägg" hade jag kopierat det. Så här är det:

Idag åkte jag till Värmdö för att köra igenom alla momenten i lydnads trean. Några tänkte jag bara köra några detaljer, några hela. Diesel var verkligen på g och "pratade" väldigt mycket i början. Det gjorde att det tog en kvart innan vi ens kunde börja. Efter det blev det tre turer till på stolen, i början av fria följet, innan det kändes som vi verkligen tränade och inte bara jobbade med attityden. Vi körde momenten i den ordningen som det är på tävling, men efter vittringen var han så trött så jag struntade i sista, dvs fjärren.

Om jag inte skrivit något annat, är belöningen att få springa och hämta lekisen som låg vid stolen, springa runt med den en stund, sen kelstund hos mig och sist få bära den tillbaka till stolen och släppa den där på mitt kommando. Jag tar alltså inte i lekisen. Den belöning är den som fungerar bäst om han är lite het. Han får springa av sig ordentligt, men ändå inte några upphetsande kast och dragkamper.

Efter varje moment pausade vi i minst ett par minuter. Mest för min skull, men även för att det är bra för Diesel han ska lära sig att coola ner på planen.

Fria följet - Vill börja med det, för då är han mesta taggad och då ger attitydsträningen mer verkan. Efter tre turer på stolen (ca 3-5 min per gång) fick jag rätt attityd och då kunde vi börja jobba.

Fick bara ett snett sättande och det var i stegförflyttning åt vänster, korrigerade det med rösten och sen blev det bra. Däremot flöt han ut på tre spår i långsam marsch. Fick korrigera det med rösten två gånger innan det blev bra, men sen blev det verkligen super!

Språng marsch gjorde jag ingen, då det är lite jobbigt för mig och jag ville orka hela passet. Hade lite blick släpp också och bestämde mig för att nu är det dax att ta itu med dessa också.  Där behövdes det inte många "hörrö du skärp dig" med sur röst fören han verkligen skärpte till sig.

Jag är mycket nöjd med passet! Känns som vi arbetade igenom momentet ordentligt. Det är ingen tia som det ser ut nu, men nog en åtta i alla fall.

Sättande under gång- Gjorde detta bara en gång, då det inte finns så mycket mer att önska där. Det är ett väldigt enkelt moment tycker jag. Valde att belöna direkt med godis när han hade satt sig (vilket han gjorde snabbt och bra)och sen göra en transport fram till utångspunkten för inkallning, ingen lekis-belöning.

Inkallning med ställande och läggande - Första fick jag göra om. Låg stilla, stannade hyfsat, men tog väldigt många inbromsningssteg innan han la sig. Bröt surt där och muttrade hela vägen tillbaks till utgångspunkten.

Andra blev godkänt, men igen tia. Valde att belöna det och sen plocka i sär momentet.

Inkallning med ställande- Första två blev dåliga så jag bröt surt och muttrade hela vägen tillbaka till utgångspunkten. Sista ställandet blev kanon. Belönade och "jagade" honom lite när han hade hämtat lekisen.

Inkallning från stående med läggande- Första så där, bröt surt och gjorde om. Andra kanon bra!!! Belönade som ovan.

Gjorde inte sista delen, dvs inkallning från ligg till min sida. Där har vi inte problemet, så jag tycker det är onödigt att träna på.

Rutan- Skicket var kanon, la sig snabbt, kanske lite nära höger kanten, låg fint medans jag transporterade mig, men sen kom han utan kommando när det närmade sig inkallning.

Jag har medvetet tränat inkallningsdelen när man nästan är framme vid utgångspunkten, bara för att förhoppningsvis undvika tjuvstarter på tävling där det är efter ca halva sträckan, men idag hjälpte det inte. Han kom farande precis som jag tänkte säga kommandot. Skällde med ganska hård röst och gjorde sedan om hela momentet.

Skicket bra och placeringen bättre än första. Låg lugnt och tungt i rutan under transporten, tjuvade inte och slöt upp kanon bra vid sidan. Massor med beröm.

Valde att skicka en gång till, då hamnade han perfekt i rutan, belönade med låg, lugn röst när samtidigt som jag på började transporten. Gjorde hela tranporten, men kallade inte in, utan fortsatte till utgångspunkten, gjorde helt om och belönade.

Hopp apport- Han släpper gärna apporten redan när jag sätter dit handen. Han håller alltså inte kvar tills jag har sagt kommandot. Struntade i hopp och sträcka, han fick hämta apporten ca två meter i från mig. Första var så där, men han droppade den inte i min utsträckt hand, så jag belönade. Andra va bättre, kunde retas med att ta släppa, ta släppa utan att han droppade den. Belöning!

Sista va riktigt bra! Kastade lekisen en gång.

Metallapporten- Här har han ännu sämre grepp vid min sida. Jag måste även vara försiktig i min träning här, då han tycker metallapporten är ganska äcklig. Han fick ta den från marken precis framför våra fötter, struntade i hur gripandena blev. Gjorde tre stycken. Han droppade inte på någon och på sista hade han munnen stängd till och med tills jag sa tack. Belönade med flera kast av lekisen.

Gjorde sen en riktig apportering där jag valde att belöna när han var på väg in till mig. Gjorde ett kanon fint gripande och riktigt hög fart in!

Vittringen- Valde att lägga pinnarna i en båge, mest för att jag tycker det är tråkigt att lägga dem likadant. Första skicket tappade han pinnen på väg in, bara för att han fick för sig att jonglera med den. Sa inget utan tog bara pinnen med en lugn och neutral min och gjorde om. Här får jag inte visa några känslor när det blir fel, för då blir han hängande över pinnarna i nästa skick.

La ut nya pinnar och skickade igen. Mycket bra jobb ute hos pinnarna. Lugnt gick han igen dem och tog rätt och kom direkt in, men kunde inte låta bli att bita till lite extra precis i ingången. Struntade i det och belönade.

Nu började han se ganska trött ut, så jag valde att han fick lämna lekisen i min hand efter belöningen och hade den kvar i handen medans jag böt ut pinnarna en sista gång. Mycket bra skick, med fart ut, koncentration hos pinnarna och super snabbt in, utan tugg = massor av beröm och många roliga kast med lekisen.

Jag har valt att bara ha den "rätta" pinnen i handen under tiden jag lägger ut de övriga pinnarna. Om han inte nuddar de övriga pinnarna under letandet, lägger jag tillbaka dessa i påsen, för att använda någon annan gång.

Jag lägger alltid ut "nya" pinnar vid varje skick. De jag har tagit i eller han har slemmat på (nosen är väldigt nära ibland och det händer ibland att han griper, men släpper fel pinne, dock ej idag) kasseras och används som spårpinnar eller dyligt. På detta sätt förbereder jag honom lite för eliten. Dvs det finns annan vittring på de övriga pinnarna, men ingen har tagit i dem, och det finns bara svag vittring från mig på den rätta. Sen någon gång då och då har jag den rätta pinnen i fickan under några moment innan, så han även ska känna igen den vittringen på tävling. De gånger jag har haft pinnen i fickan brukar han knappt nosa på någon annan, utan tar den nästan direkt. Men efter som han är som han är, är det bättre med lite vittring på träning, så han inte börjar slarva.

Många tycker att man inte ska använda om de andra "vittringsfria" pinnarna, utan alltid har nya, men jag är tveksam till det. Även fast de är helt nya finns det alltid vittring från de som har hanterat virket innan man köpte det. Vittring från tillsågning, trots gummishanskar, och förvaring innan träning. Nää, jag återanvänder de pinnar som inte jag eller D har varit i kontakt med. Annars skulle det gå åt en j-kla massa pinnar!!

Efter vittringen tog vi en paus, sen lekte vi lite samtidigt som jag plockade ihop grejerna. Sammanlagt var vi på klubben i en och en halvtimme, men effektivt tränade vi nog trettio till fyrtio minuter.

Diesel var mycket trött när vi gick till bilen. Det märks verkligen att han inte är i den fysik som han var för ett år sedan. Allt har sina fördelar och nackdelar. Jag kan inte fysträna honom mer än jag gör, pga mitt onda bäcken och fot, men o andra sidan är han lugnare att träna nu.

Om ca två månader, när jag har "klämt ut" Pelle, ska vi ta tag i fysträningen igen. Det ska bli spännade att se om han blir hetare i träningen igen då, eller om han bibehåller det vi har nu. Jag hoppas på det sista, annars kanske jag måste tänka på att inte hålla för hög fysik på honom och det vore ju trist.

Han kommer aldrig att hålla för en hel skyddstävling med den fysiken han har nu. Allt är en evig balansgång. Den fysträning han får nu är ca en timmes promis om dagen, en kvart med mig och tre kvart med husse. Simning ca 20 min en till två gånger i veckan och springa bredvid cykeln i ca 20 min, i varierat tempo, en ibland två gånger i veckan. I förra vecka när vi var i fjällen blev det längre och fler prommenader, men det är ett undantag.

Jag längtar efter att kunna ut och gå längre promisar igen!! Men det är inte så lång tid kvar, ca två månader. Visserligen är man öm "där nere" och kan ha ont i bäckenet några veckor efter förlossningen. Men då är det lättare att bita ihop och knalla på, så gjorde jag ju när jag hade tagit bort gipset på min brutna fot. Bra eller dåligt kan man ju diskutera, men sjukgymnasten häpnade över hur fort jag blev återställd. Ja, ja lite skäll fick jag också och fick ta det lite lugnare en period, men fort gick det!! Min plan efter förlossningen ser likvärdig ut! Kör på och bit ihop, ont ska med ont förgås!!

Nä, nu ska jag gå och kolla hur det går för min man, som håller på att kakla nya badrummet i gäststugan.