Först längtar man efter att gravtestet ska vara positivt, sen längtar man efter att illamåendet o tröttheten ska släppa, efter det längtar man efter första ultraljudet, sen att få känna första fosterrörelsen, efter det vill man att de ska synsas att man är gravid, inte bara se tjock ut. Sen håller på så där.... Nu längtar jag mest efter att Pelle (ja det är en han som ska heta Pelle) ska komma och att få vara ledig förstås.
Jag kommer att få längta ca 15 veckor till innan Pelle kommer ut och 5 veckor o 3 dagar till innan jag först går på semester, sen direkt på mammaledighet.
Vi har sparat pengar så jag skulle kunna gå på mammaledighet tidigare. Det ska bli sååååå skönt!!! Jag har ca 10 veckors ledighet innan Pelle kommer. Det känns bra! Då hinner man fixa lite hemma och ta det lugnt. Jag ska även gå på vattengympa en gång i veckan via "Våga väga"-projektet. Det blir perfekt! Det är mycket enklare att röra sig och motionera i vattnet.

Jag är trött i kroppen, får ont på/i sidan, liksom i revbenen, när jag sitter stilla länge. Det börjar bli jobbigt att jobba. Förut när jag blev sjukskriven 25% var jag också trött. Men då var jag "sov-hela-tiden-trött", nu är jag trött i kroppen. Jag vill helst sitta rätt upp o ner i min sköna amningsfotölj med benen på fotpallen ockh inte göra något alls. Bara titta rätt ut i luften och låta tankarna fara.
Dieselpromisarna är nedkortade igen. Vi var uppe i en timmes promisar och ca 6 km cykelturer under en månadstid, men nu tryter orken. När jag går längre än 45 min blir jag så himla trött i höfter och ryggen. Cykla är för varmt för D. Någon kväll i veckan åker vi till Trollsjön o badar. Då brukar jag passa på att simma fram o tillbaka över sjön. Kollade på nätet o det blir ca 500m, så det är jag nöjd med. Det är skönt att vara i vattnet. Man känner sig hyfsat normal i vattnet.
Jag måste ju röra på mig så jag inte går upp i vikt. Tyvärr, har jag inte klarat av att hålla mitt löfte att inte gå upp något, men jag har bara gått upp 2kg. Det är tydligen bra, barnmorskan är mycket nöjd med det och jag börjar acceptera det.
 
Pelle(bebisen) är en livlig sak. Han sparkar och rör sig mycket. Jag har i och för sig inget att jämföra med, men mysigt är det i alla fall. Jag tycker om att känna det lilla livet röra sig inne i magen. Jag önskar bara att jag hade mer tid att njuta av det, men om 5 veckor o 3 dagar har jag det!!

Den 8 september har jag bokat tid för 4D-ultraljud. Det ska bli kul! Man ska kunna se bebisen, ungefär så som den kommer se ut. Räkna tår o fingrar, även se andra detaljer så man vet att allt är ok. Det kostar 1700 kr, men det tycker jag det är värt. Man får en massa bilder, DVD osv från undersökningen.
 
Idag ska vi till Babyland och boka barnvagn. Det blir en svart Brio Happy Mixed med både sittdel, liggdel och luftpumpade hjul. Det är skönt med förlossingsgaranti. Blir det ingen bebis, behöver man bara betala handpenningen. Gud, vad jag längtar efter att få lägga mitt lilla knytte i vagnen!!!!!!!!!! Men jag vill nog hämta vagnen innan jag åker till BB, annars får man ju nästan åka direkt från BB till Babyland... Men det kanske är mysigt det med. Jag får se hur vi gör.

Så mycket organiserad träning blir det inte, men vi tränar fotgående o läggande+sättande under gång några gånger i veckan. Fokuset ligger på att få honom tyst. Efter allt vi gått igenom, med förbättring av vardagslydnad, nolltolerans på snea sättande, trängningar osv har fotgåendet i sig förbättrat sig.
Vi tränar nu mest hemma på tomten eller på promisen, så nu har jag provat att bryta så fort han låter med "Då är leken slut", plockat upp leksaken och fortsatt promisen eller gjort något annat om vi är på tomten, vattnat blommor eller liknande. DET FUNGERAR!!!!!!!!!!!!!!!
Förut, typ i höstas, gick det inte att göra så här, för då blev han galen!!!! Skällde o varvade upp sig som sjutton. Nu blir han paff och står kvar undra vad det vad som hände. Är vi på tomten gör jag inte ett nytt försök fören han självmant har gått och lagt sig eller liksom tappat intresset. Han är mycket tystare nu. Vissa gånger behöver jag inte bryta alls, men vi har en bit kvar innan det blir perfekt.
 
Jag har också förändrat belöningarna. Kör bara med avståndsbelöning som han får springa runt med en stund, utan kamp eller lek, ibland kommer han till mig med den o då kelar vi lite. Han verkar nöjd med den belöningen och den aktivitetsnivån verkar vara lagom för fotgåendet. Jag ska så småning om prova den belöningen på andra moment, men jag tror att den kommer räcka till de flesta. Möljigtvis måste jag ha en högre belöning på metallapporten och om vi kör hela program.
Jag hade ambition att tävla lägre i höst, men som det känns nu får det vänta. Jag är för trött och otymplig för att springa runt ett lägre spår och sen orka med lydnaden. Men om tystnadsträningen fortsätter att ge frukt, kanske det blir en lydnads trea i höst. Vi får se!

Idag bar resan av till Eskilstuna för den exteriöra delen av korningen. Den passerade vi galant. Han blev godkänd med lite nedrag för kort pälslängd, för brant kort, lösa armbågar, för hög svansföring o för kort steglängd. Det är inte lätt att få honom springa lugnt o avslappnat i en så spännande miljö, se det är inte mycket att orda om. De övriga "felen" är så han ser ut!   

Jag är supernöjd!!! Han är nu godkänd och har fått sin första titel dvs KORAD!!  

Jag måste ha gjort något fel med betalningen av min hemsida, för den är borta. Jag hoppas att kundtjänsten på min leverantör kan hjälpa mig, så jag får tillbaka den utan att behöva göra om den helt o hållet!! Vi får hoppas på det!

De har fått för sig att sätta upp en brandvägg på jobbet, så jag kan inte läsa andras eller uppdater min blogg!!!  

Om kvällarna blir det liksom inte av att jag skriver. Hinner inte skriva så mycket mer idag, men ska verkligen ta mig i kragen o komma med en rejäl uppdatering inom ett par dagar.

Igår var det dax för Kub-testet. Det är ett test som visar om man ligger i riskzonen för kromosonfel på fosteret o behöver göra ett fostervattensprov.

Man får ta en massa blodprover o de tillsammans med ett ultraljud, där de mäter en ryggrad, nackspalt osv, ger ett värde som visar om man ligger i riskzonen eller ej. Ligger värdet på 1/200 bör man göra ett fostervattensprov. Vi behöver inte det! Vårat värde va 1/4210!!!   Barnmorskan sa att det va jätte bra!!! JÄTTE SKÖNTT!!!!!!!!

Dessutom fick vi se underverket för första gången. Underbart! Tårnarna rann när jag så vår lilla skapelse fara runt i livmodern. Det är en livlig liten sak som rörde sig nästan hela tiden. Han/hon är inte stor än, bara ca 5cm lång. Men det ser ut som en lite människa, med näsa,ögon, händer, fötter, tår o fingrar.

Vi fick fyra bilder med oss hem. Så härligt!!!! De sitter på kylskåpet, så man kan gå o titta på lite då o då.  

Jag mår mycket bättre!! Redan igår kände jag mig piggare o illamåendet har lugnat ner sig. Idag ska jag till en fotspeciallist, för jag har fått något konstigt under ena tånageln. På onsdag ska jag till snarkkliniken för att hämta en apparat för att kolla om jag behöver en snarkskena. Den ska jag sova med (apparaten alltså) o på torsdagen ska jag tillbaka o träffa en läkare för att utvärdera hur jag sover.

Diesel fick en härlig stadspromis igår, så han va nöjd som en lärka. Dessutom va vi ute på tomten hela eftermiddagen. Idag tänkte jag frosta av frysen o sen ta en skogspromis.

Helgen som va flöt bra o jag hann med en del jag ville göra.

På lördagen åkte vi till Mjölby BK för MT-test (mentaldelen i korningen). Diesel startade sist o gjorde bra ifrån sig. Han hade lite problem med koncentrationen (ingen nyhet!!) o va totalt ointresserad av "trumgubben" dvs sociala samspelet. Men jag som vet hur han fungerat förstår varför. Vi kommer från två jätte roliga jaktlekar (lilla bytet o när han ska springa genom en grupp med pappmillitärgubbar för att komma till mig som har sprungit o gömt mig) till en människa som uppför sig lite konstigt o har händerna innanför en capé. Jäsp!! Borring!!  

Dessutom har han ju en husse som uppför sig lustigt för det mesta!  

Jag är lite besviken, men 415 p är nog bra!

Söndagen pressade jag mig själv o fixade hela dagen i trädgården. Jag är jätte nöjd med resultatet, men det va nog inte särskilt smart!  

Måndagen va jag helt slut!! Mådde sjukt illa. Kräktes hela morgonen o pinade mig igenom dagen på jobbet. Som glasyr på kakan va en medarbetare sjuk, en på kurs o en hade semester. Jag fick hoppa in på bil sidan o ha hand om bilarna med kärra, något som jag inte gjort på minst ett halvår. Telefonen ringde oavbrutet o sista timmen fick jag sitta ensam med lärlingen. Det hela slutade med 1 timma o en kvarts övertid o två kräkningar. Jag var så slut när jag åkte hem att tårarna rann.... Jag orkar inte mer nu........

Tisdag morgon träffade jag dietisten i "Våga väga"-projektet. Hon tyckte mina matvanor såg bra ut. Det ända hon hade att anmärka på va att det vore bra om jag fick i mig mer frukt o att jag borde sluta fokusera på kalorierna o koncentrera mig på tallriksmodellen.

Nu var det dax att träffa barnmorskan. När hon frågade hur jag mådde brast det! Jag storgrät o hävde ur mig hur jobbigt jag tycker allt är just nu. Vi diskuterade lösningar fram o tillbaka. Att jag måste prata mer med Jocke o få honom att förstå att jag behöver mer hjälp med vardaagssysslorna.

Vi kom även överens om att jag skulle va sjukskriven helt en vecka from torsdag (igår alltså) o där efter 25% sjukskriven, så länge som jag behöver. Onsdagen ville jag jobba, så jag kunde avsluta det som låg på mitt bord. Det gick hon motvilligt med på. Jag måste även kräva en lättnad av arbetsuppgifterna.

Jag hade aldrig kunnat drömma om att man kan bli så här trött bara för att man gravid. Jag går nu in i 13:e veckan o missfallsrisken är nu näst intill minimal, trötthet o illamåendet ska bli bättre. Tyvärr har jag kört mig själv i botten o det kommer nog ta ett tag innan jag kommer tillbaka o får mer energi igen.

Jocke har nu lovat att ta kvällspromisen med Diesel, utan att jag behöver säga något eller sura miner o suck o stön. Han ska även ta över dammsugningen mm. Jag är glad att jag tog tjuren vid hornen o pratade med honom. Vi kan ju faktiskt prata bra med varandra o är duktiga på att komma på lösningar tillsammans. Men det ligger nog prestige från min sida i detta ämne. Jag har alltid skött dessa uppgifter o vill väl inte lägga mer börda på honom. Han jobbar minsta 10 timmar om dagen o det har känt fel att lassa över mer på honom. Men nu är det gjort o lättnaden är stor!!

Det blir inga tävlingar för Diesel denna säsong. Jag måste inse att jag får släppa det o koncentrera mig på att bara hålla honom nöjd. Han bryr sig ju inte om om det blir tävlingar eller ej. Han vill ju bara ha sysselsättning. Det känns skönt att jag släppt det "kravet" på mig själv.

Det verkar som jag får tur med vädret under min sjukskrivning. Det känns mycket bra! Det kan nog bidra till att jag piggar på mig lite mer.

På måndag är det dax för Kub-testet. Eftersom jag är 35 är det större risk för missbildningar på fostert o med hjälp av kub-testet ser de om vi måste göra ett fostervatten prov. Man vill inte göra fostervatten prov i onödan, då det finns en lite risk för missfall. Jag ser verkligen fram emot måndagen, får då gör det ett ultraljud o då får jag se vårat underverk för första gången. Dessutom får vi svar på om allt är bra med bebben, eller Göstaberta som Jocke har döpt den till så länge. Vi kommer inte få reda på könet i vid detta ultraljud. Det får vi vänta 5-6 veckor till på, då nästa ultraljud görs runt v 18.

Även fast det finns en oro för att det ska vara något fel på Göstaberta, säger min magkänsla att så är det inte.

Jag ser nu att magen har blivit större (jag har inte gått upp något, fick mycket beröm av barnmorskan), men det tar nog några veckor till innan andra ser det.

Jag borde vara lycklig över magen, men tröttheten förtar lyckan. Idag känner jag mig lite mer förväntansfull o vänder tankarna inåt mot magen mer. Jag ska klara detta o jag ska försöka bli mer egoistisk!  

Jaha, då va man ett år äldre. Idag känns det mer som ja va tio år äldre än för ett år sedan, med andra ord jag är dödstrött!!

Nu har jag mer eller mindre accepterat att jag ska kräkas på morgonpromisen o beslutat mig för att bara ta en näve russin innan jag går. Då går inte hela frukosten förlorad i alla fall!  

Diesel har börjat med en ny grej nu när det har blivit varmare ute. När jag kommer hem vill han gå ut på tomten o sen är han kvar där hela kvällen.   

Även när vi kommer tillbaka från promisen ska han vara kvar ute. De för roliga, de små djuren!  

På fredag kommer Faran, Annas älsta schäfertik. Hon ska vara hos oss hela helgen, då Anna o Axxa ska på skyddsläger. Det ska bli kul! Diesel dyrkar Faran!

På lördag ska vi till Mjölby BK för korning. Det ska bli super spännande!!!!!!!