Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 km lång med 180 m höjdskillnad, men den går ganska gradvis så det känns inte så jobbigt. Den här turen har vi gått varje år sen vi träffades och är en av våra favoriter.

På vägen dit stoppade vi för att Indy skulle få lite träning. Två dubbelmarkeringar i den traditionella låga fjällbjörksskogen med blåbärsris på marken. Första dubbel böt han område, men fick in båda. Den andra gick efter skolboken, duktig kille!!

Jocke hade lovat lite käckt att han minsann skulle orka bära Pelle hela turen...... Jara, så blev det inte direkt. Efter fika pausen på ca halva sträckan fick jag kränga på mig ryggan igen, men jag fick i alla fall gå halva turen utan 15-17 kg extra tungd på ryggen.   Tyvärr var inte vädret det bästa, en hel del skurar, men vi klarade oss bra ändå. Här kommer lite bilder:

Otroligt skönt att få gå lite utan Pelle på ryggen!

Ett av brotten 

Mycket snö var låg det kvar på sina ställen.  

Berget ni ser är Mittåkläppen, någon dag ska jag ge mig på att gå upp för det, ca en kilometers stigning innan man når toppen.

Djupdalsvallen! Bilen står parkerad på baksidan av husen.

Idag tog vi det lite lugnt och åkte iväg till Östersjön, en insjö där stugföreningen har sina båtar och även möjlighet att teckna fiskekort. Fiske stog dock inte på vårat schema, utan jakträning för Indys del och simträning för efter båten för Diesels del.

Ca 50 meter från stranden där bryggan med roddbåtarna ligger finns det en liten ö med stenstrand, blåbärsris och låga fjällbjörkar på. Perfekt för att träna lite apportering. Jocke rodde ut till ön med ett gäng dummiesar. Vi började med att han la ut en ljus dummy på blankvatten ca 2 meter från ön när Indy inte såg. Skickade på linjetag som gick klockrent. Sen fick han en dubbelmarkering i blåbärsriset ca 2-3 meter in på ön. De kom lite tätt ihop och han började söka i ena området för att sen byta till det andra. Dock hade han inga problem att hämta in dummy nummer två i det området han började sök i när ettan var avlämnad.

En dubbel till, denna gång mer brett isär och då gick det kanon! Spikade i stort sätt båda. När han var på väg in till mig med den sista kastade Jocke ut en till i samma område där han hämtade den sista i. Skickade på linjetag. Simmade inte rakt mot den platsen jag hade riktat honom utan ca 10-15 meter till vänster. Eftersom han simmade rakt lät jag honom hållas. Väl uppe på ön sprang han rakt upp i den riktning han redan hade. Perfekt läge!! Blåste stopp och dirigerade honom åt höger. Tog signalerna fint, men drog sig ner mot stranden. Fick blåsa stopp igen, ut tecken, stopp igen, höger då kom han rätt och jag kunde lägga på närsökssignalen. Mycket nöjd med den dirigeringen då han tog alla mina signaler fin fint!! Vi bröt där och jag hämtade Diesel som skulle få fysträna lite genom att simma efter båten. Av alla saker han älskar undrar jag inte om att simma ligger absolut högst på listan!! Här kommer lite bilder från jakt och fysträningen.

Pelle övar sig på att kasta mackor.... heller bara på att kasta sten i vattnet. Kul är det i alla fall och koncentration krävs!!

Pelle övar sig på att ro!

I morgon blir det nog en tur till Malmagsvålen. Den har vi aldrig gått så, det ska bli kul! Den är ca 8 km lång, ca 180 meters höjdskillnad. 

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van vid. Den första hämtade han fint, men den andra gick inte. Han fastnade i de gamla områderna och jag valde till slut att dirigera honom ut. Det gick bra! Skulle behöva gå ut en sväng varje dag för att träna dubbelmarkeringar. Hoppas på att kunna övertala Jocke att kasta. Vi skulle ju kunna ta det innan eller efter våra vandringsturer. Vårt fjällstugeområde har roddbåtar man får låna gratis. Hoppas att jag kan få till en eller flera vattenträningar också!! Måste bara komma på ett bra sätt att lägga fram det för Jocke!

Igår gick vi en ganska tuff tur på nästan 8 km, ca 180 m höjdskillnad, på gpsen stog det att vi gått uppför totalt 288 m . Det var ganska lång och stundvis brant stigning i början av turen. Jag hade rejält med mjölksyra i benen när vi kom upp på toppen, tog en fika paus där och sen hade vi en underbar tur med svagt nedförslut tillbaka till bilen. Här är lite bilder från den turen:

Gått om ren var det under turen.

Toppen ungefär mitt i bilden var vårt mål.

Naturen gör ibland konstiga "konstverk".

Hundarna badar som vanligt så ofta de bara kan.

Hmmm, vi är nog rätt lika varandra....

Nu hade vi kommit ca halvägs upp.

Äntligen uppe på toppen och dags för lite fika för både tvåbenat och fyrbenta.

Bilden ser nästan ut som ett bildmontage. Vilken utsikt!!!

Hundarna busar loss på snön.

När vi kom tillbaka bilen åkte vi hem, tvättade av oss lite snabbt, böt kläder och åkte till marknaden i Funäsdalen. Men först åt vi lite smarrig lunch på Skogs, Biff a la Lindström.

Pelle dricker lite kaffe som vanligt efter maten.... Pappas son!

Idag kände jag mig rätt mör i kroppen efter gårdagens alla trapatser, så vi åkte till Ramundberget för att besöka Mickelinas Värld, en ca 1.7 km lång tur ner för Ramundberget med en massa roliga saker för barnen. För att komma till början av turen måste man tyvärr åka sittlift..... Ingen favorit för mig som är så höjdrädd!!! Jag har inga problem att gå upp och ner för bergen, men åka en lift 15-30 meter ovanför marken är inte min grej ALLS!! Nu hade vi dessutom Pelle med oss som skulle klara av att sitta stilla i pappas knä hela resan. Han satt still nästa hela svängen, men det var sjukt jobbigt när han började åla sig!! Var jag rädd innan blev jag livrädd nu!!!

Pelle tyckte turen var toppen!! Men det märks att han inte är mer än 1,5 år, för han orkade bara lite drygt halva turen och då gick han mest själv. Efter ca två tredje delar tog energin slut och han fick åka ryggsäck den sista biten ner till bilen. Min ben tyckte inte om det. Jag var trött i kroppen fortfarande efter gårdagen och sen gå i ganska skapt nedförslut med 15 kg Pelle på ryggen skapade mjölksyra igen. 

Väl hemma igen slängde vi i oss lite lunch, Pelle somnade som en stock och vi likså. Nästan 1.5 timmar sov jag, men ändå kände jag mig inte helt piggelin igen. Efter middagen kände jag att krafterna började åtvända och jag bestämde mig för att träna Indy en sväng (se ovan).

I morgon kan det bli lite halvtaskigt väder, så vi får se vilken tur vi tar. Jag är väldigt sugen på att ta en av våra favoriter som vi alltid har gått när vi är här uppe, Gruvturen. En tur på ca 7 km förbi gamla järnmalmsbrott. Både en intressant och underbart vacker tur! Vi får se hur vi gör!

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen fortsatt stigning ett par hundra meter till. En riktig utmaning för mig med Pelle och matsäck på ryggen. Jocke bar Pelle de första 120 trappstegen, sen satte vi honom i ryggan. Det gick ruggigt bra!! Det kändes i lårmusklerna, men jag var inte särskilt trött. Tyvärr fick vi vända efter bara några kilometrar pga vädret. Vi hade för lite kläder på oss, framför allt Pelle. Här kommer lite bilder:

Pelle hjälper till att packa!

Längst ner vid basen av fallet.

Fikapaus vid gamla liftstugan.

En renflock som passerade på ca 100 meters avstånd..... ganska dålig sikt!

Pelle har en egen stil när han äter macka. Man äter bara pålägget och smöret....

Så här trött blir man när man gått på fjället!

På eftermiddagen åkte vi till Flatruet. Flatruevägen är Sveriges högst belägna väg, med en magnifik utsikt!!

Var vädret bättre. Några grader varmare och inget regn. Vi bestämde oss för att ta turen runt Tvesjön och Tvesjöfallet, 6 km, 130 m höjdskillnad. En av mina favoriter!

Det var MYCKE mygg!!

Diesel valde som vanligt att simma ca 600 meter av turen.....

På eftermiddagen åkte vi till några av våra favvoställen, sandstranden vid Ljusnan, Kvarnströmmen och Pelles nya favorit, lekplatsen vid Risnäset i Funäsdalens By.

Idag har vi sol från klarblå himmel!!! Underbart!!! Nu ska vi gå Svansjöturen!   

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han skulle kunna vara stilla så många timmar som det ta att åka de femtioåtta milen. Tror ni han sov något??? Ja, hela femton minuter.   Vår lilla ett och ett halvt åriga son var vaken hela vägen i stort sätt, men somnade som en stock när vi la honom i gästsängen i stugan vid ett-tiden på natten. Helt otroligt!!!

Gårdagen slappade vi mest, men tog även en tur till "Tältet". Det är två cirkustält som är ihop satta fulla med billiga, men bra saker. Det ena tältet är det bara en massa kläder i, mest friluftskläder men även lite annat. Ett gäng tusen lappar fattigare åkte vi därifrån med en massa nya kläder till lilla mig. Underbart!!!! Det jag är mest nöjd med är ett mycket bra regnställ för femhundra (hade kostat det dubbla) och en jacka för samma peng som hade kostat mer än det dubbla.

På eftermiddagen drog jag på mig joggingskorna. Hundarna och jag sprang motionslinga här vi stugan på ca 2,6 km. Jag sprang i stort sätt hela förutom några hundra meter i börja och slutet. Ca halva sträckan går det bara uppför och den sista del rejält uppför, men jag klarade det!!!!    Helt otroligt!!! För ett år hade jag nog inte kunnat tro att jag skulle klara det!!

Idag regnade det inte, så vi bestämde oss för att ta en av de korta turerna. Det blev en ny tur som vi inte gått förut, Säterturen (guldtur nr 7), 5 km, ca 80 meters höjdskillnad, en lagom första tur. Det gick bra att gå och jag hade Pelle på ryggen hela vägen. Vi gick på i ett bra tempo, det tog bara drygt en timme att gå.

Alla våra turer kan du se på http://runkeeper.com/user/annikawesterlund/activity/100523946. Jag missade att sätta igång programmet direkt vi började gå, men det vara bara de första 5-600 metrarna som inte kom med.

Här kommer ett gäng bilder från dagens strapats:

Mycket rolig bild på Indy!! Ser ut som en blandrashund med tre ben!!

Jockes vanliga tur, ingen tittar in i kameran!

Jag försöker få igång runkeeper-appen (gpsen) på telefonen.

Tillbaka vid bilen. Alltid roligt att hoppa i vattenpölarna!!

Lite mellis och kaffedricka..... Ja, barnet är stormförtjust i kaffe och får ett smärre vansinnesutbrott om han inte får lite kaffe när pappa dricker. Jag själv avskyr kaffe!! Kaffe och Coca Cola tycker jag smakar apa!

En härlig bild på mig och Pelle!!

Ytterligare en av Pelles svagheter, hundmat! Tack och lov är han inte det enda barnet som äter hundmat! Puuh!

Avslutar med ett "porträttkort" mina underbara hundar!!

I morgon tänkte vi ge oss ut på en längre tur som börjar med en rejäl utmaning! Ca 300 trappsteg brant uppför ut med Andersjöfallet med ca 16 kg på ryggen (Pelle 14.5 kg + matsäck). Det ska bli spännande och se hur jag klarar det och hur många pauser jag måste ta. Sen följer en härlig tur uppe på kalfjället på ca 8-10 km. Hoppas att det inte blir allt för dåligt väder!!

Jag har alltid haft problem med Diesel i passivitet. Han kan inte vara stilla och är det andra hundar som jobbar kan han inte vara tyst. Ja, ibland räcker det med att vi är på ett ställe där han brukar få jobba, så kan han inte vara tyst. När jag köpte Indy var mitt mål att kunna ha en hund ligga passiv medans den andra jobbar..... Det har varit en lååååång väg dit, men nu känns det som har släppt.
Hur har jag gjort då?? Jo, i början höll jag på med att han skulle var tyst och lugn innan han fick jobba. Höll på med det i flera månader utan resultat, tvärtom det blev bara värre. Sen surnade jag till och tyckte att Diesel också kunde lära sig att ligga kvar på kommando utan koppel under tiden Indy jobbar. Jag tyckte att kan jag lära Indy det måste det gå att lära Diesel det.
Sagt och gjort, jag började fokusera på stadga istället. Kriteriet var att Diesel skulle ligga kvar utan koppel, med armbågarna ordentligt i backen. Jag fokuserade helt på detta. Jag hade hela tiden splittvision när jag tränade Indy. Reste Diesel sig upp, la jag ner Indy och sa till Diesel. Låg Diesel stilla belönade jag honom med att kasta leksaken till honom.  Nu efter ca en och halv månad ligger han stadigt och TYST!!! Jag fick alltså tystnad och en lugn passivitet på köpet!!
Det här får mig att fundera lite... Vi kanske lägger fokus på helt fel sak när vi försöker få hundarna tysta i passiviet?? Det kanske är stadgan man ska fokusera på istället?? Ge hunden en uppgift och fokusera på att hunden gör rätt. Jag börjar mer och mer tro att om hunden får en tydlig och klar uppgift att koncentrera sig på, blir den tyst på köpet. Kanske detta tänk bara fungerar i stadgeövningar.... men det är helt klart värt att funderar på.
Vi kanske är för dåliga på att belöna stadgan t ex när de sitter vid sidan. Inom retrieverjakten är det jätte vanligt att de sitter och piper brevid förarna när de väntar på sin tur. Vad skulle hända om man konsekvent belönar hunden när den sitter stilla vid sidan? Inte bara med godis eller att den får jobba, utan belönar med bollkast t ex (de flesta retrievrarna brukar älska det). Ja, man måste vara noga med att hunden är helt stilla och helst varit tyst några sekunder innan belöningen kommer. Jag önskar att jag kunde ha ett gäng hundar att prova detta på. Vore kanon om det fungerade!! Men som med alla hundträning måste den individanpassas och det är viktigt att föraren har rätt tajming! Men det vore himla spännande att få möjlighet att prova min teori!!

Igår och idag tränade jag och Indy “Korset”. Jag gör tre målområden med en massa dummiesa, jag och Indy bildar basen på korset, ett målområde rakt fram och på ca 2 tredjedelar av sträckan ett målområde till höger respektive vänster. Jag gör målområdena till vänster respektive höger först, sen det rakt fram för att få mest dragning rakt fram. Jag börjar skicka en eller två gånger rakt fram. Nästa gång jag skickar blåser jag stopp i höjd med de andra målområdena och skickar till höger eller vänster. Hit fram brukar allt fungera, sen kommer problem... att få honom att går rakt fram till det målområdet igen. Han vill bara vika av till det området där han var sist,. MEN idag lossnade det!!! Efter många felningar och omskick vid tidigare träningspass fick jag idag en felning och omskick, sen gjorde han klockrena skick!!! Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det har varit en kamp att få honom att förstå att han måste gå dit jag skickar honom!! Jag är så himla nöjd att det lossnade idag!!! Hoppas att det fungerar nästa tränings pass också!!  
Idag fick jag honom att förstå att man måste lyda närsökssignalen också. Om han inte hittar något direkt börjar han gärna söka av ett större område. Idag felade jag honom ordentligt när han släppte området. Gick ut till honom och satte ner honom där jag blåst närsöksignalen innan, gick tillbaka till den platsen där jag stog och blåste närsök igen. Åter igen blev han bror duktig och lämnade området för att söka av ett större parti. Felade honom igen och gjorde om samma procedur som ovan igen. Nu stannade han kvar i det lilla området och hittade snabbt dummien. Tjoho!!!! Skickade om till två andra likvärdiga områden och nu fungerade allt super!!!! Jag blir så himla glad!!!! Nu vågar jag nog starta öppenklassprovet vi anmält oss till den 21 juli. Har varit väldigt tveksam till att göra det när dirigeringarna suttit så dåligt. Nu ska vi bara slipa vidare på allt så hoppas jag på att det ska kännas helt perfekt!!! Skulle behöva träna lite mer kluriga dubbelmarkeringar, sök och vattendirigeringar.

På lunchen gjorde jag ett ett målområde med några dummiesar i strandkanten, gick runt och skickade från andra sidan sjön. Indy fattade inget!!! Snurrade runt på sjön, lydde inga visselsignaler eller tecken. Grrr!!!! Från att var supernöjd med morgonens träning kändes denna som en katastrof.   
Kallade in Indy och tog mig en funderare på hur jag skulle göra....Jag bestämde mig för att skicka en gång till, stötta honom med “bra o ja” när han gick någelunda åt rätt håll. När han kom över på andra sidan lät jag honom vara och då började han självmant röra sig i riktning mot målområdet. Stöttade honom med “ja” och han gick rakt mot området, så jag blåste närsöksignal, hittade dummien och simmade raka vägen tillbaka. Yes!!! Bröt där. I morgon ska vi göra om samma övning, men lägga dummiesarna där Indy valde att gå upp ur vattnet på andra sidan. Hoppas att han ska börja förstå att “ut” betyder samma sak på vatten som på land. Hur jag ska lära honom dirigeringar på och tecken på vatten vet jag inte rikitgt. Jag förstår inte... Jag tyckte det fungerade bra på vattendirigeringarma vid tidigare träningar. Ja, nu hamnade vattendirigeringar överst på listan med högsta prio!!!

Diesel har skött sig exemplariskt på träningarna. Legat lugn och tyst när Indy jobbar och sen har jag skickat honom på sök och hämtat in de dummiesarna som finns kvar. Han är rolig, för även fast han sett mig lägga ut dem, Indy varit i områderna flera gånger, men ändå går han ut i sitt vanliga sökmönster. Jag är verkligen jätte nöjd med honom!! Han söker fint och är lugn i passiviteten. Vem vet det kanske blir en riktigt bra hund av honom till slut!!