Alla inlägg under september 2010

Av Annika Westerlund - 30 september 2010 17:22

Jag var ju som sagt och träffade en tjej igår som har en labbekennel och väntar valpar i slutet av oktober. Vilken trevlig människa!!!!!!!!!!!!! Jag kom dit strax innan sex och kvart i nio åkte jag därifrån.

Urtrevlig! Vi pratade om allt som rör hundar och lite till. Hon berättade hur jaktproven för retriever ser ut idag, retrievrarnas mentaltest mm. Fick träffa tiken som ska ha valpar, hennes mamma och mormor. Härliga hundar allihop! Lugna, keliga och lydiga.

Tiken, Yalla, är super fin i mina ögon (inte i en utsällningsdommares ögon). Högbent med en fin benstomme, fin honungsfärgad päls lite mörkare på rygg och ansikte, sött ansikte och mörka, milda ögon. Alla hundarna används i praktisk retrieverjakt minst en gång i veckan. Yalla mer sparsamt nu eftersom hon har bäbisar i magen. Yalla har en naturlig på och av knapp och väldigt koncentrerad under arbete. Tack vare sin spontana förmåga att koppla av när hon inte är jobbar, gör att hon lätt orkar en heldags jakt utan att tappa orken på slutet.

Hanen, Lee import från England, har jag bara sett på bild, då han bor i Skåne. Men han är mörkt honungsgul, högbent med en kraftigbenstomme utan att se tung ut, vackra mörka ögon och ett vackert huvud. Han används också mest till praktiskt jakt, men är en mycket duktig apportör med en tydlig på och av knapp. Den enda anledningen till att han bara har ett första pris i nybörjarklass är husses tävlingsnerver. Han klarade inte ens av att starta honom i nybörjarklass, utan det gjorde en god vän åt honom.

Det känns kanonbra!!! Jag vill ju ha en valp nu som jag kan satsa på i lydnaden och komma långt med! Diesel kommer nog inte hålla för de större tävlingarna för att han har svårt att slappna av i stökiga miljöer. Han passar bättre i brukset där det är mindre folk och alla tävlingar, även de stora är utomhus, så jag kan ha honom i bilen.

Eftersom uppfödaren bor så nära (Lidingö) kommer jag nog att damma av min kunskaper inom retrieverjakten och i alla fall start något jaktprov. Jag tror apporteringsträningen kan vara ett bra sätt att låta hunden få koppla av från lydnadsträningen.

Anna, kennelmamman, bor i ett radhus med två halvvuxna barn, man och tre hundar. Valparna föds upp i hemmet. Perfekt tycker jag! Mycket bättre miljöträning från start.

Diesel är uppväxt i ett kennelhus, men fick vistas mycket på tomten. Han har i o för sig aldrig varit något problem att få fungera i vardagen och har alltid varit lagom social med människor, men jag tror valpen får ännu bättre förutsättningar när de föds upp nära familjen.

Det är som sagt en I-kull och nu har vi två namn på förslag, Ior och Indy (Indiana Jones i min värld och Indycar i Jockes värld). Jag gillar Indy bäst, men det kan hinna ändras. Gud, vad kul det ska bli med valp igen!!

ANNONS
Av Annika Westerlund - 29 september 2010 15:45

Idag ska jag träffa en tjej som bor på Lidingö som föder upp labbe. Hundarna har mest jaktlabbe i sig men även lite utställningsblod. Tiken beräknar att föda i slutet av oktober och valparna är leveransklara i julveckan.

Det är en mycket trevlig parning, där jag gillar både hanen och honan. Det blir väldigt tätt inpå Pelles födelse, men jag hittar inga kullar som är leveransklara i januari eller februari som jag skulle vilja ha valp ifrån.

Jag har vägt fördelar och nackdelar med att ta valp redan i slutet av december och kommit fram till att det blir bättre än att ta valp i vår.

Första tiden med Pelle går mest åt att amma, byta blöjor och sova. Första tiden med en valp består mest av mat, bli rumsren, vänja sig med sin nya familj, korta korta träningspass och miljöträning. Jag är helt övertygad om att dessa två världar kommer passa bra ihop.

Dessutom har Diesel lite att pyssla med, så han kommer få mer stimulans än om han bara skulle vara själv. Ensamträning kommer valpen automatiskt att få de längre promisarna jag går med Diesel, då valpen inte kan följa med.

Gjorde så när jag hade Diza, min tollare och skaffade Leo, min curly. Fungerade utmärkt! När Leo var fyra månader kunde man lätt lämna honom i två timmar utan problem. Han kunde till och med välja att vara kvar hemma när jag gick ut med Diza, även fast han mycket väl fick följa med.

Jag har i och för sig aldrig haft någon hund som varit problem med att lämna ensam hemma. Jag har den övertygelsen att det är lika viktigt att träna som inkallning och miljöträning. Min idé är att det bara är understimulerade hundar som blir svåra att lämna ensamma och/eller de som inte har lagt ner jobb på ensamhetsträning från första början. Jag har alltid börjat lämna mina hundar ensamma en-två minuter redan efter några dagar. Sen ökar man på tiden. För det mesta har de kunnat vara ensamma en halvtimme- en timme redan efter en-två veckor.

Det ska bli mycket kul med en valp i familjen igen. Diesel blir nu tre i november och är så pass lätt att ha, så tiden är mogen för en valp. Dessutom kommer Diesel älska att ha en kompis. Han är min första hund som jag kan säga inte är en en hundshund. Han tycker det är toppen när andra hundar är här och hälsar på. T ex när Faran (Annas schäfertik) bodde hos oss över helgen. Han fullkomligt dyrkade marken hon gick på och ville vara nära henne hela tiden.

Antagligen kommer han tycka en valp stundvis blir lite jobbig, men efter som han är så lekfull själv tror jag att jag kommer få gå in och styra upp lekarna. Valpen måste sova en hel del också.

Kullen kommer att bli en I-kull, så Jocke o jag har klurat en del på namn. Just nu lutar det mest åt att han kommer få heta Ior. Det är svårt att hitta namn på I. Det kan även bli så att han heter en sak i stamtavlan, men kallas något annat. Det får framtiden utvisa.


Det ska hur som helst bli väldigt kul att få träffa uppfödaren och tiken idag. Hoppas jag tycker lika mycket om tiken in real life, som jag gör när jag läser om henne!


ANNONS
Av Annika Westerlund - 29 september 2010 15:02

Den här veckan har jag valt att förstärka vardagslydnaden lite extra. Att kunna gå i slagt koppel vid sidan, gå och lägga sig på en gång när jag säger till osv.

Vill att det fungerar till hundratio procent när Pelle kommer. Det blir så mycket lättare då.

Nu finns det ingen mellanting längre i kopplet. Antingen går han lös och får nosa, göra ifrån sig osv som han vill, men givetvis hålla sig inom en radie på 15m och var uppmärksam på mig. Eller också är han kopplad och då går man brevid mig i ca en meter långt slagt koppel och får inte göra något alls. Har kommit fram till att det måste bli bäst sen när barnvagnen kommer in i bilden, så det är lika bra att köra så redan nu.

Barnvagnen kommer vi att hämta sista veckan i oktober, så jag hinner träna lite med den innan Pelle ligger i den. Vill inte behöva börja lära in något nytt när man kommer hem trött och jäklig efter förlossningen. Allting måste flyta smidigt då!


Har även tränat transporter, kommandokontroll vid min sida, bevakning av föremål i midjehöjd, hoppträning, betträning, vittringspinningångar och konen skick (ingår i flera elitmoment i lydnadslydnaden). Allting går långsamt framåt.

Det som han gör mest framsteg i är hoppträningen (i skogen), betträningen, vittringspinningångar och konen skick. Dessa moment börjar kännas ritktig bra speciellt vittringspinnarna. De sista två träningstillfällena har han inte tuggat något alls! Han börjar ta för sig ordentligt i betträningen. Har gått över till bitstocken. Kan vara därför det fungerar bättre. Känns kul att träningen hela tiden går framåt!


Vi har ökat på våra promisar lite och går i raskare takt. Är nu ute ca en halvtimme två-tre gånger om dagen. Fungerar bra, om jag är noga med att lägga mig och vila ca en halvtimme direkt jag kommer hem. Har kört så sen i måndags och har inte fått ondare, tvärtom känns hälsporren mycket bättre!

Tror att hälen mår sämre när man går långsamt. Då vilar man längre på varje fot och det läggs mer tyngd på foten. När man går raskare har man mer svikt i steget och hälen är bara i backen en kort stund. Visst gör det ondare i bäckenet under tiden man går, men efter vilan känns det som vanligt igen. Imorse när jag gick kändes det faktiskt lite bättre i bäckenet. Man får ju hoppas att jag bygger lite muskler nu som hjälper bäckenet att inte göra så ont.

Pratade med sjukgymnasten om de längre promisarna i raskare takt och hon såg inget hinder i det. Det kan göra så jag får ondare, men det är inget farligt för själva bäckenet. Jag kommer inte få några bestående men, bara för att jag gör så, men hon trodde inte att det skulle ha ett förbättrande resultat.

Psykiskt mår jag bättre av detta i alla fall. Jag känner mig mer normal och gladare. Framför allt är Diesel mycket nöjdare!


Diesel envisas med att fortfarande ligga ute på tomten trots att det ha blivit kallare. Han ligger bara i skuggan. Jag är lite orolig för att han ska ligga o bli kall, men han vägrar att vara inne.

Jag funderar på att köpa en ca 10-15 cm tjock frigolitskiva. En sådan som man använder till att isolera med. Om man lägger den på hans favvo plats kanske han väljer att ligga på den istället för direkt på marken.

Pratade med Jocke precis om det och han skulle försöka fixa en. Ligger ofta sånna i containerna som han kör till tipp. Han ska även prata med sina kollegor om att han är på jakt efter en. Det kommer nog inte ta många dagar fören vi har fått tag på en sådan!!

Av Annika Westerlund - 29 september 2010 13:53

Yes, en vecka till har gått och nu är det sex veckor kvar. Dagarna rullar på. Jag sover otroligt mycket mellan 9-11 timmar per natt, men sova middag har jag slutat med. Det går bort så mycket på dagen då. Om jag sover middag sover jag mellan 1-2 timmar och sen tar det en halvtimme att vakna. Har bestämt mig för att det är bättre att sova på nätterna.

Har bara haft en mardröm sen jag skrev sist. Denna gång ville Jocke skiljas. Han krävde att jag flyttade, för han skulle bo kvar i huset. Han hade tagit alla våra sparade pengar. Jag var super arg, samtidigt som tårarna sprutade.

Tack och lov väckte Diesel mig med en massa pussar!!! Han som aldrig vågar väcka mig, måste på något sätt ha förstått att jag behövde hjälp. Underbara Diesel!!

Klockan var då sex på morgonen och Jocke hade åkt och jobbat, så jag ringde honom. Vi pratade en stund. Jag berättade vad drömmen hade handlat om, Jocke sa några tröstande ord. Frågade sen vad jag hade tänkt att göra idag osv. När vi la på kände jag mig lugn igen och somnade om ganska snabbt.

Har letat på nätet om det är vanligt med mardrömmar när man är gravid, men har bara hittat att det är vanligt att man drömmer konstiga saker. Dessa drömmar handlar mest om barnet och är inte så utelämnade och jobbiga som mina. Men som barnmorskan alltid säger, ingen graviditet är den andra lik.


I lördags var vi och handlade babykläder och skötbordsmadrassen.

Köpte tre långärmade bodiesar, två byxor, två pymaser i storlek 50 och fyra par strumpor i minsta storleken. Köpte även två långärmade bodiesar, två byxor och två pymaser i storlek 56. Efter mycket om och men hittade jag även en mössa i hjälmmodel i tun trikå och en vanlig mössa i lite tjockare trikå.

Det var svårt att hitta mössor i minsta storleken som jag tyckte om. Hjälmmössorna är jag inte så förtjust i. Tycker bäbisarna ser konstiga ut i dem. De vanliga mössorna var det så konstiga färger och mönster på. Gick in i varenda affär som har barnkläder i Nacka Forum och till slut fanns bara Polarn o Pyret kvar.

Det tog verkligen emot att gå in där. Visst deras kvalité på kläderna är överlägsen, men så är priserna därefter. Det känns så meningslöst att betala så mycket för något som bäbisen kommer att ha någon-några månader och inte ens kommer att hinna slita ut. Men jag hittade det jag ville ha, en lite tjockare vanlig trikåmössa i neutralt marinblått. 125 kr fattigare (kostade alltså mer än två pyamaser tillsammans) men nöjd åkte vi från Forum.

Två timmar flanerade vi runt där på jakt efter bäbikläder. Jag var helt slut i musklerna i rygg och mage. En timme är max för att jag inte ska få ont om man går sakta, typ som när man handlar. När vi kom hem var det bara att lägga sig ner en stund och vila min starkars värkande muskler och bäcken.


I morgon ska jag träffa en läkare som ska förlänga min sjukskrivning. Ska även prata med honom om att jag inte har fått någon kallelse till bäckenröntgen och kontroll av Fragmindosen (blodförtunnade mot blodpropp). Både grejerna gör man i vecka trettiosex och det är bara två veckor dit.

Bäckenröntgen måste jag göra bara för att både mamma, mormor och syrran har trånga bäcken som gör det svårt att föda naturligt. Jag vill veta om det är likadant för mig, så jag kan förbereda mig på bästa sätt. Vill inte ligga där på förlossningen och inte veta om jag kan föda naturligt eller ej.


Pelle har om möjligt blivit ännu mer aktiv. Han knölar runt i magen nästan hela dagarna känns det som, men sparkar mindre. Ibland håller han igång i en timme eller mer i sträck. Tack o lov verkar det som att han sover om nätterna. Kan röra sig lite när jag har varit uppe på toa, vilket brukar bli mellan två och tre. Men han lugnar sig alltid efter fem-tio minuter, efter att jag har lagt mig. Jag vet ju inte om han rör sig på natten, men det är inget något jag vaknar av i alla fall.

Han ligger nu alltid med huvudet nedåt. Skönt! Hoppas att det håller i sig. Vore jobbigt om han får för sig att vända sig när vi närmar oss förlossningen. Det är få som kan barn som förlöses naturligt om rumpan ligger först, speciellt om de är stora.


Har börjat fundera på var jag ska ha i den berömda väskan och när man ska packa den. Många av de saker som jag vill ha med mig går ju inte att packa fören samma dag. Typ schampoo, balsam, morgonrock, tofflor osv. Bäbikläderna kan jag ju packa nu, men det mest andra får nog vänta tills jag känner att det är dags. Man har ju några timmar på sig innan det är dags att åka till förlossningen, för det mesta vill säga. Men efter som jag är förstaföderska och i snitt tar en förlossning ca 12 timmar, så är jag rätt övertygad om att jag hinner packa då. Tänkte däremot skriva en lista på de grejerna jag behöver ha med mig, så går det fortare att packa.

Har och så börjat funderat lite smått på en förlossningsplan. Följande är jag säker på nu:


Vi åker taxi till förlossningen och tar med oss bilbarnstolen för hemfärden.


Jag vill bara ha akupunktur, TENS-apparat och lustgas som smärtlindring, ev sterila kvaddlar.


Jag vill inte ha värkstimulerande dropp eller någon form av bedövning.


Jag vill vara hemma så länge som det bara går. Hellre gå hemma och våndas i sitt eget hem, än ligga på förlossningen i en massa timmar upp till dygn.


Jag vill hem så fort som möjligt. Avskyr att ligga på sjukhus. Det har jag gjort för många gånger. Visserligen har man eget rum, men jag tror att det är bättre att komma hem så fort som möjligt och komma in i rutinerna och vardagen.


Jag vill att de torkar av Pelle innan de lägger honom på mitt bröst. Tycker nyfödda ser ganska äckliga ut med fosterfett mm.


Inga besök på BB eller den första veckan hemma. Ja, syrran är ju hemma när vi kommer, för hon kommer att bo här och passa Diesel medans vi är på förlossningen/BB.


Två dygn efter förlossningen SKA jag ut på promis med Diesel. Om det bara är så att jag orkar en tiominuters, så ska jag komma igång. Om jag väntar längre är jag rädd för att latmasken får övertaget och så kommer det ta tid innan man är tillbaka i rutinerna igen.


Något mer har jag inte kommit på än. Men när jag har träffat Aurorabarnmorskan den 18 oktober, vet jag nog mer om vilka ställningar jag kan tänka mig vilja förlösa i.

I vanliga fall är det bara förlossningsrädda som får träffa en AuroraBM, men det ingår i projektet "Våga väga". Jag ser fram emot det! En timme får man träffa henne och gå igenom förlossningsställningar, smärtlindring osv. Jag tycker det ska bli kanon. Bättre förberedelse kan man inte få!

Av Annika Westerlund - 25 september 2010 13:31

Har bestämt mig för att inte blanda hundträning med gravidsnack, så ni kan välja vad ni vill läsa om.


Jag har börja drömma jobbiga drömmar. För de mesta handlar de om att Jocke lämnar mig för någon annan. Ibland så är han med i en trafikolycka som han inte överlever. Igår natt kom två nya en varianter.

I första kunde han inte komma från jobbet för att vara med på förlossningen. Det hade snöat och han var tvungen att ploga. När jag kommer själv in på förlossningen så blir jag tvungen att förlösas med kejsarsnitt bara för att Jocke inte var med. Vaknar naturligtvis med panik och känner mig helt förstörd.

Efter en timme lyckas jag somna om, men bara för att kastas in i nästa dröm. Då är Jocke med på förlossningen, men totalt oengagerad. Sitter och pratar i telefon, spelar spel mm. Jag gråter och skriker på honom och det är precis som att han inte hör. Vaknar med tårarna sprutandes och gråter så kraftigt att jag hulkar. Går upp på övervåningen för att lugna ner mig.

Ibland är det tur att Jocke sover så hårt som han gör. Jag vill verkligen inte väcka honom. Den här veckan har han jobbat mellan 12-16 timmar om dagen, så han behöver verkligen sova.

Efter en och en halv timme känner jag mig så lugn att jag kan somna om. Tack och lov blev det inga fler drömmar denna natt!

Jocke och jag har pratat flera gånger om dessa drömmar och kommit fram till att detta är saker jag oroar mig för. Han lovar att det inte kommer att hända och att han älskar mig mer än allt annat i hela universum, men på något sätt måste ju tvivlet ligga kvar efter som drömmarna kommer tillbaka.

Oviljan till kejsarsnitt kan vi inte göra så mycket åt, mer än att hoppas på att det inte kommer att ske. Jag vill verkligen inte bli snittad!!! Jag har gjort en buköppning (brusten blindtarm) för några år sedan och det var verkligen inge kul!!! Visserligen hade jag feber och en massa problem pga bukhinneinflamationen, men det gör ont att ha ett stort sår på magen, flera veckor. Jag hade problem i sex veckor efter operationen innan allt var hyfsat normalt. Det tog mer än två månader innna jag var helt återställd. Jag vill verkligen inte att det blir kejsarsnitt!!

Jag hoppas att de två senaste drömmarna inte kommer tillbaka. Det är jobbigt att vakna och vara så panikslagen eller ledsen. Jocke vill att jag väcker honom om det skulle ske, men jag har så svårt att väcka honom. Men det kanske skulle vara bäst....


Kom på att det bara är två löner/sjukkassepengar kvar innan förlossningen. Pengarna jag fick igår och de om en månad. Måste nog sätta fart och handla lite barngrejer!!!

Planen är att köpa de första barnkläderna, skötbord, nattlinne till mig att ha på förlossningen (avskyr landstingets skjortor) mm denna lön/bidrag. Nästa lön får gå till barnvagnen och eventuella grejer jag har glömt.

Det börjar verkligen dra ihop sig! Jag har nu sju veckor kvar till beräknat datum. Ena sidan känns det som en evighet med tanke på värk och hur otymplig jag känner mig. Men när man tänker praktiskt på det som inköp av saker, förlossningskurs, barnmorskebesök, bäckenröntgen mm känns det som att det som att tiden inte räcker till. Snacka om tveeggat!


I onsdags var jag och hälsade på i mitt gamla stall, Fågelbro. Underbart kul!!! Många av mina gamla stallkompisar är kvar och jag lyckades pricka in så jag fick träffa nästa alla. Några hade flyttat, men de flesta var kvar.

Det jag blev gladast över var att min medryttarhäst Oddy kände igen mig. Han brummade (en form av hälsningsläte som hästar har) och kom direkt fram i hagen och ville bli kliad. Vilken känsla!! Jag måste tillägga att Oddy i vanliga fall inte är en särskilt social häst. Det är bara vissa personer som är värda hans uppmärksamhet! De övriga möts med bakåt strukna öron och en elak uppsyn. Men han är en underbar häst, när han släpper en inpå sig.

Jag var där i fyra timmar och pratade gamla minnen och passade på att titta på en hopplektion som två av mina vänner var med på. Superkul!!!! Kommer definitivt åka dit fler gånger nu när jag har tid.


Nä, nu har jag nu måste jag sätta fart med lite annat. Har suttit framför datan i nästan tre timmar. Visserligen gick första en och en halva timmen åt att betala räkningarna och noggrant planera vår ekonomi fram över. Men resten har jag skrivit blogginlägg och läst lite bloggar.

Jocke håller på och lägger klinkers i badrummet i gäststugan. Nu är badrummet nästan klart!! Det är bara lite vattenrör som ska dras också. Spa-badkaret tror jag inte vi kommer ha råd att köpa före förlossningen, tyvärr!!! Hade varit kanon skönt för min rygg och bäcken att bada i det. Men man vet aldrig. Lite då och då ramlar det in pengar förutom den vanliga lönen....  

Av Annika Westerlund - 25 september 2010 12:42

Jag har inte varit nere på någon BK och tränat, utan tränat på tomten eller på promisarna.

Har bestämt mig för att inte blanda hundträning med gravidsnack, så ni kan välja vad ni vill läsa om.


Fotgående- började köra ett pass, men slutade. Upptäckte för första gången att han gled fram i position. Måste inse att magen är för stor nu. Han ser mig inte. Trist!! Nu blir det ingen mera fotgående fören Pelle har ploppat ut.


Inkallning med ställande och läggande- tränar varje del för sig. Har gjort vid två tillfällen. Båda gångerna gjorde han det så bra på första, så jag gjorde inga flera repetioner utan belönade bara ordentligt!


Fjärren- också mycket bra! Har bara gjort vid två tillfällen, en gång vid varje tillfälle. Valde båda gångerna att belöna när han gjort sista skiftet.


Vittringen- kör bara med en pinne i höggräs för att bara kunna fokusera på tugget. Ett tillfälle, fyra repetioner. De två första med tugg, de två sista utan tugg. Börjar poletten trilla ner?


Metallapporten- kör bara en repetion per tillfälle. Vill att han ska var riktigt på g, så upptaget blir super. Kört minst sex tillfällen. Upptaget kan bli bättre tycker jag, men farten är grym både ut och in, så även avlämningarna. Belönar massor för att inte få morra vid upptaget på tävling.


Bevakningar- har hittat på en övning själv som jag tror ska få Diesel att förstå kommandot "pass" på ett annat sätt. Efter som jag tränar med lekis och utan figge blir det lite svårare. Jag vill att Diesel ska förstå att "pass" betyder titta på det som matte visar på och släpp det inte med blicken. Att få honom att låsa blicken vid en figge som håller lekis/bitstock eller ärm är inget större problem, men svårare för mig att träna på då jag mest tränar själv. Så här går jag tillväga:

Jag lägger lekisen på en stubbe eller sten i midjehöjd, alt hänger upp den på en liten kvist i midjehöjd. Backar ca tre meter, lägger D ner och riktar hans ansikte med hjälp av handen motlekisen samtidigt som jag säger "pass". I början fick han "varsegod" nästan omgående, men nu har jag ökat tiden och även börjat röra mig bakåt ifrån honom. Om han skulle släppa blicken har jag bara lugnt sagt nej, riktat honom på nytt och sagt "pass". Fungerar mycket bra!! Vi är uppe i ca tio sekunder (varierar tiden, så han aldrig vet när) och har kunnat backa så jag står en meter bakom honom. Mycket rolig övning och perfekt att träna på när man är gravid! Inte asträngande för mig, men kräver stor koncentration från virrpannan Diesel=mycket tröttsamt!


Inhopp- tränar jag bara på promisarna och när han spontant tar kontakt, säger jag "vänta" tar upp lekisen och håller den på den nivån vi är på nu. Just nu är det strax ovanför midjan, så han är tvungen att sträcka sig efter lekisen men behöver inte hoppa för att komma åt den. Börjar se bra ut, men jag skulle vilja ha ännu mera fart! Jag vill att det ska kännas som att han sliter lekisen ur handen på mig.


Hoppteknik- en grej jag har kommit på själv. Diesel är inte särkilt duktig på att hoppa. Om han kan undvika att hoppa, så gör han det. Och nej, det är inget fyiskt fel på honom. Bad vetrinären känna igenom honom och gjorde ett rörelse prov när vi var där för halsen.

Än så länge har vi sysslat med detta i skogen, men tanken är att även köra lite på agilityplanen. Där tänkte jag använda mig lite av det tillväga gångsätt man har när man tränar hästar. Man lägger en avsatsbom på marken lite framför hindret för att hjälpa hästen vart den ska ta av för bästa hopp. När det fungerar kan man gå över till att höja bommen från marken och få ett stegrande hinder. När det fungerar lägger man till ett hinder till och får ett så kallat trippelbarr, dvs tre hinder efter varanadra med kort mellanrum, det lägsta hindret främst och sen högre och högre. På detta sätt får man hästen att ta i mer i språnget och länga sig över hela hindret.

Det är så jag vill se Diesel hoppa mot figgen. Ta av en bit ifrån, med stor kraft och självsäkerhet. Han ska komma flygande mot ärmen med hög fart, utan att bli flack i hoppet eller sakta av innan upphoppet.

Men än så länge har vi tränat i skogen. Då på låga bergsväggar ca en meter höga och så branta att han inte kan mellanlanda någonstans, utan måste hoppa ända upp för att komma upp. Jag har honom sittande vid sidan (noggran med stadgan) kastar lekisen upp på berget, gärna så han måste söka för att hitta den sen, säger "hopp" när han sitter stadigt och lekisen har landat.

Omkullfallna träd är bra också. Samma tillväga gångsätt, men han då måste hoppa över stocken. Försöker han fuska och krypa under eller springa runt, stoppar jag honom och vi börjar om. Jobbigt att hoppa tycker Diesel, när det är mycket lättare att krypa under.


Tranporter (kommando här)- har vi tränat på promisarna. Mycket noggran med hans position och kört ganska långa pass innan belöning (få lekisen som ligger i fickan). Eftersom det inte finns så mycket störningar har jag därför gått långa sträckor med flera halter.


Kommandokontroll "fot" "här pass"- det verkar han ha förstått fort!! Har ökat tiden till ca tjugo sekunder. Snart ska jag prova att rör mig mot lekisen. Under fot tror jag det inte kommer bli några problem. Det är ju så vi tränar i vanliga fall och dessutom vill jag inte träna fot mer innan förlossningen. Men under "här pass" så kommer jag nog bli tvungen att bråka lite om positionen. Han kommer vilja glida fram för att komma fortare till lekisen. Det hela kommer liksom att flyta över till vanlig tranportträning, men med tillägg för "pass" dvs fixera blicken på lekisen.


En hel del träning har vi hunnit med nu när jag går hemma själv. Varje tillfälle är kort för att jag inte ska få ont i bäckenet. Fungerar bra!! Diesel är nöjd och jag rör på mig.

Av Annika Westerlund - 21 september 2010 16:30

Pelle mår bra och magen växer........ Kanske lite för mycket. Under semestern har jag gått upp TVÅ KILO!!!!!  

Nu har jag totalt gått upp SEX KILO!! Visst man kan skylla på bäckenbotten uppluckring och hälsporre, men kilona kvarstår dock! Nu är det uppryckning och skärpning!!

Jag vill absolut inte gå upp mer och helst gå ner lite. Pratade med barnmorskan (BM) om diverse lösningar. Nu är kakor, muffins och liknade totalt banlysta. Har varit en del av den varan pga födelsedagar hit och dit och lite extra pga att vi har haft semester. Vi har ätit ute en hel del och då blir det lite svårare att ha koll på hur mycket kalorier maten innehåller.

BM tyckte jag kunde tillåta mig att äta en bit muffin, kaka eller liknande en gång i veckan, men jag föredrar att ta bort det helt. Jag måste röra på mig mera! Det är svårt när man har ont, men två till tre 15 min promisar om dagen, förutom vanliga hundträningen, ska det bli.

Vattengympan på tisdagar och nu ska jag även tvinga mig att gå på torsdagar, trots att jag tycker den är tråkig. Tordagar är det en annan ledare och jag tycker hon är oengagerad med ett för lätt program. Jag få helt enkelt köra på lite hårdare än ledaren gör på tordagar, så kanske jag tycker det blir roligare.

Jocke var med till BM denna gången. Det var bra för honom att höra om maten och motionen. Det blir lättare för honom att stötta mig. BM hade fixat så vi fick titta på hur det ser ut på förlossningen. Mycket skönt och intressant! Efter besöket kändes det som det lossnade lite hos Jocke. Han har tidigare inte velat prata så mycket om förlossningen. Nu pratade han lite och lät positiv efter besöket. Det känns mycket bättre för mig. Jag behöver hans suport på den stora dagen!


Idag har jag varit på vattengympan och fått akupunktur. Får se om det blir någon hundträning. Regnet verkar inte vilja ge sig, men en promis till ska det bli!


Av Annika Westerlund - 20 september 2010 15:36

Vilken kurs!!!! Jag önskar att man kunde träna för dem en gång i veckan!!! Bra förklaringar, ett upplägg som är logiskt och Jonas är en underbar skyddsfigg med en perfekt tajming!

Jag tänkte att vi börjar med lite teori och mina anteckningar från kursen.


Här är min tolkning av Jonas o Fridas skyddsideologi:

Innan man ens börjar med själva skyddsträningen måste man ha kontroll över hunden i alla lägen. Man skulle kunna kalla det vardagslydnad, men med svåra störningar. Hunden ska kunna gå lös vid sidan och klara av allsköns svåra störningar. Hunden ska kunna ligga och sitta kvar i alla lägen. När detta fungerar till hundratio procent är det dags att gå vidare till mer skyddsinriktad träning.

Nu måste man tänka sig för vilken del av skyddsträningen man ska börja med.

Har man en het hund (hög aktivitetsnivå) måste man fortsätta med kontrollträning tillsammans med bitstock/ärmträning, t ex transporter och bevakningar, där stadga och koncentration resulterar i att hunden får bita i ärm/bitstock.

Hos hundar som har lägre aktivitetsnivå måste man kanske dra upp med "fasttaganden" och liknade fartiga träningar. Dvs hunden hålls i sele eller likande utan kommando och får bita i lämpligt redskap. Parallet med den träningen kollar man av då och då att lydnaden/kontrollen fortfarande finns. Sen när hunden "går igång" vid skyddsträningen börjar man träna mer transporter och bevakningar.

I allt ärmarbete, får man hunden att göra det man vill med hjälp av hundens kamplust!

När alla moment fungerar bra i ärm och man har bra lydnad/kontroll på hunden, är det dags att börja med skyddsträningen i munkorg, det så kallade "Korgarbetet".

Under tiden man har sysslat med ärmarbetet, har man till vardags vant hunden vid munkorgen. Hunden ska vara så van vid munkorgen, att den inte reflekterar över att den har den på sig. Det skulle lika gärna kunna varit ett vanligt halsband du satte på.

Nästa steg är att lära hunden rätt figutantkänsla. Hunden ska växa och ha ett enormt självförtroende. Den ska veta att "Jag kan minsann skrämma vilken figurant som helst. Jag är störst, bäst och ingen kan sätta sig på mig".

Man vill inte ha en hund som blir reagerar med ilska. Ingen levande varesle orkar jobba mer än korta stunder om man är arg. Man vill att hunden ska tänka som en boxare som stiger upp i ringen. Han ska göra allt för att slå ner sin motståndare. Skulle en boxare stiga in i ringen och vara arg, skulle han ta slut efter bara någon minut och med största sanolikhet boxas ineffektivt.

När munkorgen kommer på ska hunden förvandlas till en målsökande robot. Med lugn och enorm självkänsla ska den "söka" upp figgen och fixera sin energi på denne.

När detta fungerar är det dags att få till momenten. Hunden ska bli en målsökande robot som tillsammans med föraren utför momenten med kontroll(lydnad), attityd, säkerhet och stor självkänsla.

Nu kan man börja blanda ärm med korgarbete. Hunden ska kunna sätta på och stänga av figg.känslan med korgen och ta till sin kamplust när ärmen kommer fram. Visserligen ingår det en massa kamplust även i korgarbetet, men det räcker inte till med bara kamplust i munkorgen.


Detta var hur jag uppfattade Frida och Jonas när de gick igenom "skyddsteorin". Jag kan lugnt säga att vi har en lång väg kvar, innan vi kan börja jobba med korgarbetet. Jag har inte kontroll på Diesel i alla lägen. De svåraste "störningarna" för honom är figurant med ärm/bitstock. Här måste vi lägga med massor av jobb. Han tycker det är så kul, att det blir ganska ointressant vad matte säger eller hittar på. Han vill bara bita bita bita bita!!

En annan sak vi måste träna på är hans "inhopp". Han älskar att bita och gör det med full kraft, men vågar inte bibehålla den fart han har fram till figgen i upphoppet. Han liksom bromsar lite och sen hoppar upp för att bita i ärm eller likande. Frida och Jonas vill att han nästan ska lägga i en ännu högre växel och kraft, så han verkligen flyger på figgen.

A och O är att figgen alltid vågar "fånga" honom. Dvs när han har hoppat upp och bitit tag i ärm eller likande, ska figgen följa med i rörelseriktningen. Det ska se ut som att hunden biter tag i ärmen och sen blir svingad runt med tassarna i luften och att det är figgen som sätter ner hunden på marken igen. Om figgen inte gör så, kommer hunden att få känslan att om han kommer i full kraft och biter finns det risk att han står på öronen. Ingen hunden vill ramla och tappa kontrollen. Då blir hunden bara försiktig och vågar inte bita/hoppa med full kraft. Det är också mer skonsamt för figg, även för hunden, om figgen fångar upp hunden.

Det är även viktigt att lära hunden att "bita rätt". Om ärmen är vertikal ska hunden bita så överkäken hamnar på ärmens (och figurantens) utsida. Om man alltid tränar och håller ärmen horisontellt kommer hunden att vilja bita horisontellt. Vilket innebär att om ärmen helt plötsligt hålls vertikalt (t ex modprovet) kommer hunden inte kunna bita, för den biter horisontellt och så får hunden inte tag i ärmen. Svårt att förklara, men jag hoppas ni fattar.


I tranporter är det viktigt att tänka på sin position gentemot figgen, så hunden ska få ett optimalt angrepp.

Ärmtransporten ska man gå så pass snett bakom, att både hund och förare ska se förbi figgen.

Korgtransporten ska man gå så förarens vänster ben trampar i samma spår som figgens höger ben.


Vad räknas som en passiv figurant och vilken rörelse ska utlösa ett angrepp från hunden? Det är benen som avgör om figgen är aktiv eller passiv. Rör sig benen får hunden bita alt. fortsätta hålla kvar, är benen stilla ska hunden släppa alt. fortsätta bevaka. Där har jag nog gjort lite fel, men det är inte försent att rätta till.


Diesel och mina läxor.

Inhopp - börja med att hålla lekis/bitstock lågt, typ knähöjd, på höger sida och Diesel ska ta den ur handen samtidigt som han passerar i fullfart. Jag eller figgen ska hålla löst i föremålet, så det inte blir något motstånd. När han gör detta utan inbromsning och i full fart början man sakt höja föremålet. När hunden måste lätta från marken för att kunna gripa föremålet ska jag/figgen hålla kvar i saken och svinga med så Diesel inte ramlar eller liknade. Då är det bäst att använda bitstock eller bitkudde. Sen fortsätter man att höja föremålet tills man håller det i typ huvudhöjd, så hunden verkligen måste hoppa med stor kraft för att nå föremålet. Det är väldigt viktigt att denna träning sker under kontrollerade former och att Diesel alltid har full stadga innan han får bita, annars kommer vi tappa lydnaden.


Betteknink - ungefär samma upplägg som ovan, men för varje höjdnivå vinklar man sakta bitstocken/bitkudden tills den är vertikal. Först när hunden biter rätt varje gång, med överkäken utåt höjer man föremålet lite till. Samma här måste jag vara benhård med stadga och lydnad för att han ska få bita. Minsta lilla rörelse och leken är slut för denna gång.


Tranporter - börja med att figgen håller i en lekis och står still, men alltid med ansiktet mot oss. Vi ska kunna gå emot figgen, förbi figgen, vinkla från och emot figgen utan att D tappar sin position. När detta fungerar med lekis, bitstock och ärm (i den ordningen) kan vi börja träna på figurant i rörelse. Först med backande figg och sen under tävlingsmässiga former. Alltid måste det först fungera med lekis, sen bitstock/bitkudde, innan vi går över till ärm.


Bevakning - Diesel ska kunna ligga blick stilla och aldrig släppa figgen med blicken oavsett vad som händer runt omkring honom. Man ska kunna dra honom i svansen, flaxa med paraply, slänga lekisar framför nosen, men han ska inte släppa figgen med blicken. Den här träningen kommer bli rolig!! Den påminner mycket om platsliggningsträningen, men här ska han fokusera på kontakten med figgen istället för att ha underkäken tryckt i backen.


Stadga vid sidan - Diesel ska sitta lugnt och blick stilla vid min sida oavsett vad figgen gör eller det händer runt omkring honom.


Kommandokontroll av "här pass" respektive "fot" - börjar man lättast med hunden sittande vid sidan och så lägger man en leksak (lättast i början) framför hunden. Om man säger "här pass" ska hunden hålla leksaken (ökas sen med bitstock och till sist ärm) fixerad med blicken. Säger man "fot" ska hunden ta ögonkontakt och bibehålla den.

Sen ökar man tiden som hunden ska klara detta och sen lägger man på olika störningar. När det fungerar går man vidare till att röra sig mot leksaken. Under fotkommando ska hunden även kunna passera föremålet, men på "här pass"-kommando fortsätter man med hjälp av en figge som håller i föremålet, så det blir en transport. Men så fort det är en figge med i leken ska hunden fixera blicken på den, istället för föremålet. Den övergången går smärtfritt om hunden kan bevaka figge trots div störningar.


Diesels kommandobetydelser:

Bara "här" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men du får titta vart du vill.

"Här pass" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men fixera blicken på föremålet alt. figgen.

"Fot" betyder gå vid min sida, gör halt när jag stanna, men du måste alltid titta på mig.


Vi har massor att träna på och det roliga är att mycket kan vi träna på helt själva eller med hjälp av Jocke. Det mesta kan jag träna på trots att jag är gravid.

Träningsrapporter kommer!

Presentation

Barvatorp's Mr Diesel "Diesel"

Född 20071104  

u. Barvatorp's Etzy

e. Earo av Midälvaland

 

Länk till hans tävlingar i hunddata. 

Korad 415 p

Uppflyttad högre klass spår

2:a pris Lydnadsklass Elit

Hackihäls Indiana Jones "Indy"

Född 101024

u. Kullaholm's Edla

e. Delfleet Hawk

 

Länk till hans tävlingar i hunddata.

Länk till info om honom i SBK-tävling. 

20120310 SELCH

20120511 1:a NKL B-Jaktprov

Sammanfattande kritik:

"En samarbetsvillig trevlig hund som uppvisar stor arbetslust och presterar ett arbete till stor belåtenhet."

 

 

Kurser med mig som instruktör

Lydnadskurs på Ryegate's Kennel i Eskilstuna

 

Pris: 1700 kr 

4 x 4 timmar

11/8   kl 10-15

26/8  kl 10-15

2/9    kl 10-15

30/9  kl 10-15

 

Kurs från lydnadklass 1-elit alt. brukslydnaden appell-elit. Jag hjälper er med de moment som krisar.

OBS!!!! Det finns en plats kvar om det är någon som är intresserad!!

                                                    

"Att lyckas på tävling"
 
13/10 09:00 - 16:00
20/10 09:00 - 16:00

Kursavgift: 1 000 kr
Teoretisk kurs, vi går genom vad som är viktigt att tänka på när man ska tävla förutom att kunna momenten. T ex förberedelser- mentala och fysiska, träningsupplägg för tävling, bedömningar av momenten och andra saker som är bra att veta. Kursen vänder sig främst till de som redan tävlar eller är på gång att tävla.
Priset inkluderar lunch båda dagarna.
Max antal deltagare: 20

Anmälan görs på Nacka BK's hemsida

Privatlektioner

400 kr/45 min på Nacka BK

300 kr/45 min + milersättning 20kr/mil på annan plats

 

Kurser vi ska gå

28/9 Sökkurs för Frida Wallén gång 1/2 med Diesel

19/10 Sökkurs för Frida Wallén gång 2/2 med Diesel

Diesels kommande tävlingar

9/9 Lägre sök Waxholms BK

Indys kommande tävlingar

Följande B-jaktprov i öppenklass är vi anmälda till, vi får se vilka vi kommer med på...

 

21/7 Örebro

18/8 Sala

25/8 Hallstavik

25/8 Laxå

30/8 Mjölby

30/8 Värmdö

8/9   Eskilstuna

15/9 Enköping

29/9 Stjärnhov

 

Senaste inläggen

Arkiv

Fråga mig

5 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Annikas funderingar med Blogkeen
Följ Annikas funderingar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se