Igår kl 09.58 förlöstes Pelle med planerat kejsarsnitt. Allt gick bra och han var stor. Han vägde 504g och är 51 cm, men ser ändå inte ut som en buddha utan väldigt propotionelig.

Jag var uppe på benen igår kväll och idag har vi gjort lite utflykter till kiosken med pappa, Jocke. Magen gör ont men det är inte så farligt. Det sköna är att jag kan sova på rygg igen, bäckenet gör inte ont, hälssporren känner jag inte av alls.

Amningen börjar komma igång, men han måste ha lite ersättning pga att han är så stor.

Jag är väldigt trött och har inte sovit så mycket i natt, men några timmar idag mellan målen.

Bilder och mer info kommer, men nu vill jag vila en stund. 

Vilken strulig morgon/förmiddag.

Halv sex på morgonen ringer Jockes telefon. Det är saltjouren som behöver ha ut en bil på Södermalm. Den killen som ska ta Jockes jour medans han är pappaledig började igår, så Jocke hade tänkt visa honom hur saltaggregatet fungerar nu ikväll.

Efter några samtal lyckas Jocke övertala den andra killen som egentligen bara har b-jour denna vecka att åka med den nya killen idag. Men försäkerhets skull åker Jocke upp till firman och kollar så de kommer iväg ordentligt.

Vid halv åtta är han tillbaka, så vi fixar lite med de sista förberedelserna innan vi åker till Danderyd, bl a lägger vi in gummimatta i baksätet där jag kommer ha barnvagnen.

Strax innan tio ber jag Jocke gå ut och starta bilen så den ska bli varm innan vi åker. O det var ju en himla tur det!! När Jocke går ut fem minuter senare så låter bilen jätte konstigt. När han kommer närmare upptäcker han att den läcker bensin, MYCKET bensin. Hela garagenedfarten är det bensin på. Jag känner paniken komma!!! Jocke stänger av bilen och samtidigt passar Diesel på att springa lite i den utläckta bensinen.

Som tur är har vi ju två bilar, så in och hämta nycklarna till den och så åker vi iväg. Det jag inte tänker på är Diesels tassar. Först ligger han i bakluckan och rullar sig. Mycket konstigt beteende som han alltid gör när han får något på tassarna. Sen sätter han igång med att pipa och tuta. Antagligen svider det som sjutton på trampdynorna. I detta oväsen försöker Jocke prata med en bilmek på Bernats bil (Mersa verkstad). Vi måste få dit bilen på något sätt så ska de titta på vad det är för fel. Troligtvis är det en soppaslang som gått sönder. Jocke, som känner någon i varje yrke känns det som, ringen en polare som kör bärgare. Jodå, han kan köra dit bilen fören billig penning. Puuh!!! Då var det problemet ur världen.

När vi kommit halvvägs till Danderyd lugnar Diesel ner sig och då kommer jag på: Bilbarnstolen och min journal ligger kvar i min bil!!! Journalen skulle jag ha med mig idag. Ja, vi hinner inte vända nu för att hämta den, så vi får helt enkelt säga som det är till barnmorskan. Sen när vi är klara på Danderyd får vi åka till verkstaden och hämta grejerna i min bil.

Barnmorskan blev ju inte så glad, men hon förstog att vi talade sanning för Jocke stank bensin. Mötet gick bra. Det känns som det inte finns några större frågetecken inför morgondagen.

Vi har nu hämta grejerna i bilen, handlat hundmat (som nästan var slut) och en stock snus till Jocke, så nu känns det som vi är redo inför morgondagen.

Om en halvtimme ska jag hämta syrran på jobbet och så ska vi köra ner hennes grejer och mat till oss, så hon slipper konka det fram och tillbaka till jobbet i morgon. Tack o lov att hon inte jobbar heltid så hon kan vara här till tolv.

Vi ska vara på Danderyd 08.15 i morgon så vi tänkte åka vid 7 ifall att det är mycket köer. Jag vill ju inte at Diesel ska vara ensam mer än MAX 6 timmar helst bara 4 i sträck, så då funkar ju det.

Någon gång efter halv nio i morgon är vi föräldrar. Det känns konstigt!!!!! Återkommer med detaljer om hur morgondagen fortlöpte.

Pelle gör inga tecken på att vilja komma ut. Jag är nu helt inriktad på kejsarsnitt i morgon.

Idag ska vi på info-möte och träffa läkare, barnmorska mm inför snittet i morgon. Vi ska vara där 11. Om det inte tar allt för lång tid hinner jag nog skriva om det i kväll.

I stort sätt allt är packat och klart inför morgondagen. Det är bara de sista sakerna som är kvar, typ toalettsaker. De får jag packa i morgonbitti.

Syrran kommer i morgon vid 12 och bor här för att passa Diesel, tills vi kommer hem. Vilket troligtvis blir fre el lör.

Jag känner mig lugn, peppad och fokuserad inför morgon dagen. Jag har kommit över den värsta "sorgen" över att det inte blir en naturlig förlossning. Det blir kanske bäst med kejsarsnitt med tanke på hans storlek. Risken för stora skador i underlivet när man förlöser en häffaklump är stora. Jag har läst på litegrann och jag kommer troligtvis få kortare återhämtningsperiod med kejsarsnittet.

Datorn tar jag med mig till BB, så förhoppningsvis får ni en uppdateringen hur det har gått ganska snart. Återkommer med info om dagens bravader.

Jag tyckte det var dags att göra ett lite mer upplyftande inlägg med lite valpbilder som är saxade från Hackihäls hemsida.

Bilderna är tagna i onsdags och då var de ungefär två och en halv vecka (om jag inte har räknat fel). Gudomligt söta, men det är ju alla valpar.

Jag känner mig lite gladare idag och hoppas att det fortsätter åt det hållet. Jag brukar inte gräva ner mig allt för mycket när jag blir ledsen, men man vet ju aldrig hur hormonerna påverkar en. Jag ska försöka hitta tillbaka till den härliga känslan igen när jag blir glad när han rör sig och småprata med honom.

Här kommer bilderna på underverken:

Idag var det då dags för ultraljud och doktorsbesök. Ultraljudet gick väl i stort sätt som förväntat. Pelle är STOR!

Han är nu ca 36% större en genomsnittet och uppskattad vikt är 4.8 kg. Inte konstigt att man känner sig tung och otymplig.

Doktorn hade inga roliga besked direkt. Livmodertappen är inte mogen, men det har ingen större betydelse. När barnet är så här stort är chanserna små att en igångsättning kommer att sluta med en vaginalförlossning. Därför kommer det nu bli ett planerat kejsarsnitt. Har inte förlossningen satt igång av sig själv före onsdag blir det kejsarsnitt. Med andra ord blir vi föräldrar senast på onsdag den 17 november.

Vilken tid det blir får jag inte reda på fören på tisdag. Då ska vi på ett informationsmöte kl 11. En barnmorska kommer att berätta vad som kommer att ske och vi kommer att få se en film om hur snittet går till.

Jag kan inte säga att jag känner någon glädje alls. Jag har tappat hoppet helt på att förlossningen kommer att starta av sig själv. Försöker nu bara ställa om mig mentalt på ett kejsarsnitt. Det känns tungt!

Det gulliga babykläderna i storlek 50 kommer han troligtvis inte kunna ha. Usch, det var verkligen inte så här jag trodde min graviditet skulle sluta. Nu gäller det bara att försöka ta sig igenom de här fem dagarna som är kvar. Det skrämmer mig lite att jag känner mig så tom. Jag borde ju känna mig glad och längta efter vårt barn, men det känns som bortblåst. Jag känner mig rädd för att detta ska göra det svårt för mig att knyta an till mitt barn. Hoppas verkligen att moderskänslorna kommer tillbaka när jag har honom i min famn. Det kanske bara är så att de här sista veckorna och framför allt dagarna har varit lite för jobbiga och det är därför jag känner så här.

Önskar att jag kunde få låna lite utav Jockes optimism. Han är lättad över att det ska bli kejsarsnitt. Det får honom att känna sig säker att inget hemskt kommer att hända mig eller Pelle. Han tycker dessutom att det är skönt att kunna ha ett datum att planera runt. Meddela chefen att from då blir han borta i två veckor osv.

Min barnmorska är i alla fall helt underbar! Hon är ledig på torsdagar, men hade tagit med sig mitt mobilnr hem så hon kunde ringa och fråga hur det hade gått och vad doktorn hade sagt. Underbara henne!!!! När Pelle är född och jag är på benen ska jag köpa en flaska gott rött vin och en blomma till henne. Hon har varit ett enomt stöd för mig. Jag hade nog aldrig klarat detta så bra utan henne.

För många hade detta besked säkert varit välkommet, men för mig känns allt bara mer abstakt och rörigt. Hoppas att jag får sova ordentligt på saken i natt. Alla problem brukar kännas bättre efter en god natt sömn!

Detta inlägg är helt ocensuretat och kommer att innehålla svordommar. Kanske kommer gå till historien som det mest negativa blogginlägget genom tiderna.

Vems var den dumma idén egentligen att skaffa barn??? Hur jävla dum i huvudet får man vara??? Jag är så jävla less på den här skiten nu, så jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kan inte röra mig. Jag har konstant huvudvärk, men det är inga fel på mina värden. Jag är skittrött, men kan inte sova. Har jag tur sover jag fyra timmar i sträck för att sen ligga vaken i två-fem timmar och sen somna om och sova i två-tre timmar.

Jag är inte hungrig på dagarna, utan vid så där vid tre fyra på natten är jag vrål hungrig. Natten till idag och natten till igår gav jag upp och gick upp och åt en macka och ett stort glas mjölk. Första gången på länge som mat var gått!

Jag orkar inte gå längre knappt. Magen är så tung och jag blir jätte snabbt paniktrött i ryggen. En kvart tjugo minuter promis i långsam takt är det enda jag orkar. Diesel börjar bli påtagligt understimulerad.

Tv:n vill jag slänga ut, vilken värdelös uppfinning. Massa meningslösa program utan vettigt innehåll. Läsa är skittråkigt. Det känns som jag mest sitter i soffan och tittar ut i tomma intet. Inte konstigt att man inte kan sova!! Jag orkar inte röra mig och jag får ingen psykisk stimulans. Jag önskar att jag hade typ något intressant att plugga till eller likande.

OM HAN INTE KOMMER UT SNART KOMMER JAG ATT BLI TOKIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Va hos barnmorskan idag. Allt bra som vanligt. Magen har tack o lov "bara" växt en centimeter. Det ända positiva med är att han i alla fall ligger fixerad nu.

I morgon ska jag på tillväxtultraljud och sedan träffa doktorn. Hon ska rota runt "där nere" för att kolla om livmodertappen är mogen och då kommer de förhoppningsvis sätta igång mig. Om de inte tänker göra det kommer jag nog bränna ner Danderyds Sjukhus.

JAG VILL INTE VARA GRAVID LÄNGRE!!! JAG STÅR INTE UT LÄNGRE!!!!

Jag längtar inte ens efter mitt barn. Jag vill bara att detta ska ta slut. Mina egna känslor skrämmer mig!!!!!!!!!!!!!!

Måtte det gå som jag vill i morgon, eller ännu bättre att förlossningen sätter igång i kväll/natt.

Hjälp, jag börjar allvarligt bli riktigt bekymrad över min mentala hälsa!

Nya bilder på när valparna får sig en ett smakprov av köttfärs blandat med äggula.

De hade tydligen darrat av upphetsning. Gulligt!!

Indy??

Eller det här kanske är Indy?!

Här kommer nya bilder på valparna. Gud, va de växer! Ögonen har börjat öppnas och simmandet har övergått i vinglig gång. De är så söta att man skulle vilja äta upp dem!