I lördags var det då dags för den stora händelsen, Nacka Cup. Indy och jag har förberett oss för detta i ca två månader och jag ville väldigt gärna vinna. Sista veckan har momenten känts bra och jag kände mig laddad. Fredagen innan fick Indy inte optimal uppladdning inför lördagens tävling. Han fick sitta mycket i bilen och vi tränade igenom momenten snabbt på kvällen innan vi åkte hem. Eftersom jag även var med och arrangerade tävlingen gick nästan hela fredagen åt till detta. Jag skulle vara tävlingsledare för Eliten och jag var lite nervig inför det.

Det blev som sagt var inte den bästa uppladdningen och jag hade lite svårt att komma i fokus på tävlingsdagen. När sen ekipaget innan diskade sig (hunden sprang av planen), tappade jag ännu mera fokus. Istället för att be om lite mer tid (vilket man har rätt till) klev jag in på planen.

Fria följet gick bra, men jag tabbade mig i vändningarna på stället och gick tre kvarts varv istället för att göra helt om, tappade fokus och va på väg att göra höger om när det skulle vara vänster om. Men den snälla domaren dömd inte ner oss för det utan de avdrag vi fick var på sega sättanden i bl a stegförlyttningarna. Betyg: 9

Sättande under gång tycker jag gick mycket bra, men domaren tyckte det var segt....??? Jag har tittat på videon massa gånger och jag kan inte se det. Ja, lydnadnen är verkligen en bedömningssport... Betyg: 9

Film på dessa moment:

Inkallningen är jag mycket nöjd med och även domaren. Betyg: 10

Film:

Rutan....jag vad ska man säga....förarfel förarfel och återigen förarfel. Jag kommenderar stå försent så han hamnar bakom rutan. Jag tappar konceptet helt, för jag var så säker på att vi skulle sätta detta moment, så istället för att bara kalla in och kommendera "stå" igen kommenderar jag "rutan" Indy blir helt ställd och jobbar som en galning. Till slut får jag in honom i rutan, men då är redan nollan ett faktum.  Inkallningen från rutan är underbar!! Den är jag super nöjd med. Jag måste helt enkelt träna på att kommendera in honom i rutan lite då o då när han inte hamnar rätt, så han även förstår detta. I vanliga fall bryter jag och gör om när det blir fel. Bättring där!!! Betyg:0

Film:

Hopp apport, ja hjärnsläpp igen... Får helt plötsligt för mig att ställa upp en halv meter närmre hindret än vanligt.....Suck, vad fick jag det ifrån.... Resultat islag och slarvigt avslut. Varför avslutet blev så dåligt vet jag inte. Indy brukar inte göra så på träning.... Tror faktiskt aldrig han har gjort det.... Han kan rulla med apportbocken, men aldrig hålla på att jojja innan han sätter sig. Betyg: 7 

Film:

Metallapporten, slarvig avslut igen... På tävlingen tyckte jag att gripandet var långsamt, men när jag tittar på filmen är det inte det. Det tar lite längre tid för att han måste peta till apporten som ställt sig på högkant, men sen griper han hyfsat snabbt. Betyg: 8,5 

Film:

Vittringen är jag mycket nöjd med! Lite tugg bara!! Betyg: 8

Film:

Fjärren blev det första skiftet inge bra och det andra skiftet blev förvirrat med DK som följd. Resten gjorde han bra. Jag tror att andra skiftet blev förvirrat för att vi har belönat för mycket lägganden och Indy valde då att göra ett läggande för det brukar löna sig. Mer träning med balans på belöningarna helt enkelt. Betyg: 7,5

Film:

Vi fick 243p ett andra pris och en andra placering. Var tre ynka poäng ifrån att vinna klassen o gå vidare till cupfinal...... 

Utvärdering: Vi behöver finslipa lite till innan alla delar faller på plats. Indy var lite för het och blir då lite okoncentrerad, men det är helt mitt fel. Fel uppladdning både på tävlingsdagen och dagen innan, jag var inte i fokus. Jag svek min hund helt enkelt! Det är första o sista gången som jag både tävlar och är med och arrangerar så mycket. Om jag ska tävla på hemmaplan kan jag vara delaktig i förberedelserna, men inte tävlingleda en annan klass, fixa en massa dagen innan och dessutom fixa funkislunchen. Nu har jag lärt mig det!!

Min tävlingsledareinsats gick bra, men jag hade några missar. Det har jag också tagit med i bagaget inför nästa tävling och framför allt inför det praktiska provet på lördag!

Magoperationen

Ytterligare en faktor som gjorde att mitt fokus inte var hundra på Nacka Cup. Att pressa sig ganska mycket och dessutom bara få äta 880 kcal om dagen är ju inte optimalt, inte optimalt alls!!

Under de två veckorna med lågkaloridiet i form av shaker av märket Modifast gick jag ner nästan 8 kg. Det kändes otroligt bara och jag mådde bra, var vrålhungrig o trött. Hade det inte varit för att jag var tvungen inför operationen hade jag aldrig klarat det.

I måndags var det inskrivningsmöte. Jag träffade mina kiruger, narkosläkaren och fick ta blodprover. På tisdagen (igår) klockan sju var jag plats och ca klockan åtta rullades jag in på operation. Jag är väldigt tacksam över att man måste sövas för detta ingrepp, lokalbedövning är inte riktigt min grej.

Klockan tolv började jag kvickna till på uppvaket. Hade ganska ont i magsäcken, det kändes som ett rejält magkatarrsanfall. Fick lite smärtstillande... hjälpte inte fullt ut, fick då magkatarrsmedicin och då släppte det. Mao var det nog en överproduktion av magsyra i min numera 30 ml stora magsäck.

Klockan två var jag på salen igen och sköterskorna tjatade på mig att jag måste gå o kissaoch börja dricka. Med hjälp av ultraljud såg de att jag hade 3 dl i blåsan, ca en timme senare 3,8 dl. Men det tog ytterligare en timme till innan jag kunde kissa. Kom sen att tänka på att jag har ju telefonistblåsa=jag kan hålla mig väldigt länge. Jag tror faktiskt att jag behövde komma över minst 4 dl innan jag ens blir nödig. Hur som helst ner det var avklarat var alla nöjda.

Pelle o Jocke kom o hälsade på vid 15-tiden. Jag var fortfarande väldigt trött och tyckte det var ganska jobbigt, men det var bra för husfridens skull. Jocke har varit otroligt nervös och blev mycket lugnare när han fick träffa mig o se med egna ögon att jag var ok.

När de gick vid 16-tiden slocknade jag som en stock och sov till strax innan 18. Kände mig då mycket piggare. Fick i mig en hel del vatten och gick ut i dagrummet och pratade med syrran, Susanne o Jocke i telefonen. Resten av kvällen tillbringade jag med Rikard Wolffs självbiografi och lite facebookande. Självbiografin rekommenderar jag varmt. Den är mycket trevlig skriven och tycker man om författaren (som jag gör) är den ett måste. Boken är lika varm o mysig som författaren själv!

Under kvällen tilltog värken i magen och jag fick lite tyngre smärtstillning. Men denna gång reagerade jag bra och blev inte dåsig. Vid 23-tiden försökte jag somna, men hade ganska ont. Vid midnatt (måste ha slumrat till ändå) fick jag mer smärtlindrning som hjälpte framtill halv tre. Ännu mera smärtlindring, denna gång i tablettform och jag sov som fram till klockan sex. Man sover ju inte kanon bra när man har ont, får smärtlindring och dessutom måste sov i en hårdsjukhussäng. Jag kan inte fatta varför de måste ha så himla obekväma sängar!!! De är så hårda att man inte kan sova på sidan, för då får man ont i höfterna. Ligga på rygg o sova är inte min favvo, men jag har inget val.

Efter första morgonronden vid sex somnade jag om igen och sov till åtta. Fick frukost bestående av en halv dl vatten och en halv dl Proviva Nypondryck. Ganska gått faktiskt!! Idag måste jag få i mig en liter vätska, men inte mera. Magen gör inte lika ont, den är mera som mörbultad, men det kan jag ta. Har bara ätit Alvedon idag som smärtlindring.

Tog en härlig dusch, fixade till håret och satte på mig lite mascara. Jag mår alltid bättre när jag kan titta mig i speglen och se den vanliga Annika titta tillbaka. Ja, nästan i alla fall. Lite blek är man ju, men för övrigt sig ganska lik.

Till lunch fick vi en dl buljong, GUD SÅ GOTT!!! Underbart att få i sig något som smakar lite mat. Jag var innerligt less på jordgubb, choklad och vaniljshakerna som jag ätit innan operationen. Men det tar tid att få i sig vätskan. Buljongen tog en och en halvtimme, men även fast den hann bli kall var den god.

Nu kommer snart Jocke o Pelle. Sofia skulle också titta förbi.

I morgon ska jag få träffa dietisten, läkaren, ta lite prover och sen är det hemgång. Längtar efter att få sova i min egen säng och gå en sväng med hundarna!! Hinner kanske skriva lite innan jag åker härifrån.

Pelle va lite dålig i magen igår på dagen, men jag tänkte inte mer på det. Han har inte heller haft så bra matlust sen i tisadags, men även det är sånt som går upp o ner vad det gäller honom. På kvällen blev det värre.... rumpan var illröd med så prickar som toppen hade gått sönder på och det sved massor. Fick byta flera blöjor och Pelle var jätte ledsen. Verkade inte ha ont i magen, utan bara diarré. Sista blöjan böt jag vid tio igår kväll och sen sov han till halv sju i morse. Eftersom han sovit hela natten hoppades jag på att det var över, men nej. Mer diarré, jätte ledsen Pelle och om möjligt ännu rödare rumpa på morgonen.

Ringde sjukvårdupplysningen och fick en massa tips på bra mat för dåliga magar och salva till rumpan. Hon tyckte att jag skulle kontakta vårdcentralen också, för säkerhets skull. Gjorde det och fick prata med en jätte trevlig sköterska och fick lite mer råd o tips.

Sen var det bara att gör sig i ordning slänga in hela cirkusen i bilen för att åka till Willys o köpa blåbärspuré, bomullsrondeller (till rumpan), Silonsalva (fanns inte där, bara på apoteket), Sinlac (mjölkfri barngröt) och fiskbullar. Sen vidare till syster, lämna över det sjuka barnet, ge instruktioner och vidare till banken.

Hade ett möte där med min bankkontakt, Pernilla, för att lägga om lånen. Tur att jag har syster, annars hade de inte blivit något bankbesök. Pelle ska nämligen helst gå utan blöja, endast i förd tunna, slamp sittande byxor (Jockes kallingar!!    ). Lite svårt att genomföra det när man ska till banken som dessutom ligger i Solna.

Bankbesöket gick mycket bra!! Vi har värderat upp huset med 400 000 kr och kunde nu sänka topplånet och ändå låna lite till och SPARA MINST 1500 KR/MÅNAD!!!!!! UNDERBART!!!!

Meeen, det är inte nyheten. Jag har inte velat blogga om det fören lånet var klart....

Jag ska göra den debatterade magförminskningsoperationen..... Jag har under ett år nu vägt fördelar o nackdelar, noggrant läst om de som har fått problem osv och för ca två veckor bestämde jag mig för att göra det. Det ska bli mycket spännade, en riktigt utmaning. Det krävs ganska mycket av mig själv för att det ska bli en lyckad operation och för att jag ska må bra efteråt, men jag längtar..... Längtar att efter att få slippa den eviga hungern som jag har levt med sen tonåren!!! Tänker dig själv känslan när du är så där hungrig att det känns som du skulle kunna äta hur mycket som helst... Så känner jag nästan varje dag.

Jag önskar att jag var en riktig godis o läskråtta och att jag bara behövde sluta med det för att gå ner i vikt, men så är det inte. Den enda läsk jag drick är cider och det är max en gång i månaden, knappt det. Visst tycker jag om godis, men köper ytterst sällan godis, men äter gärna om jag blir bjuden. Min största last i den vägen är glass o efterrätter. Glass äter jag bara på fredagar eller lördagar, efterrätter om jag blir bjuden eller om vi har gäster. Nä, mitt problem är mat. Jag älskar mat och hungern gör att jag gärna äter mycket mat.

En go vän till mig har gjort denna operation och säger att det är underbart att slippa den eviga hungern!!! Jag läääängtar till den 29 november! Då läggs jag in för operation och är hemma igen den 1 dec. Det är en titthålsoperation, så man är sig själv fort.

Efter operation är tar det sex veckor att vänja kroppen vid sitt nya tillstånd och hur man ska äta. Första veckorna är det flytande och sen ökar man gradvis tills man kan äta vanlig mat i små portioner (ca 2 dl) sex mål per dag och så kommer jag få äta resten av mitt liv.

Sen i måndags äter jag lågkalorikost bestående av näringsdrycker fyra stycken om dagen. Modifast heter det (finns bara på apoteket) och är påsar med pulver man blandar med kallt vatten. Påminner om Nutrilett, men är mycket godare tycker jag och innehåller mer kalorier. Två veckor innan operation måste man göra det för att minska fettet i levern. Den måste de nämligen flytta på för att komma åt magsäcken och då får den inte vara för tung som den är hos överviktiga personer. Det är en pärs att kämpa mot hungern och sen bara få drick fyra "shaker" per dag, men det går eftersom jag måste! Hade aldrig klarat det om det inte var för att jag ska operera mig. Det ska bli mycket trevligt att i framtiden kunna gå in i en vanlig klädesbutik och handla vilka kläder jag vill!!!

Nä, nu måste jag ta hand om en ledsen pojke igen...

Han avslutade sin ettårsdag med att komma på att man kan resa sig utan stöd......... Nu är friden över.....

Nybadad, fick bada läääänge till hans stora glädje, ligger han nu och sover. Somnade som en stock!!!

På söndag blir det kalas! Reportage kommer!! 

......för idag är Pelles födelsedag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Grattis på ettårdagen!!!!!!!!!!

Här kommer Pelles år i bilder:

Jag hinner inte med att blogga. Det är mycke nu med tävlingsledarekursen, träningstävlingen som jag var med och arrangerade och tävlade. Förberedelserna inför Nacka Cup, för mig o Indy + att jag sitter med i tävlingssektorn numera och ska vara tävlingsledare för eliten. Det har varit ett tufft schema och kommer att förbli framtill Cupen den 26/11. Men det är kul!!

Kort om vad som har hänt sen sist:

Diesel

D:s magproblem vill inte riktigt ge med sig. Han är pigg o glad och sig själv igen, men magkatarrs symtomen vill inte riktigt ge med sig. För en vecka sen satte vi in mer medicin. Han får ett annat medel istället för kortison, som också är inflamationshämande. Tyvärr, har den medicinen den biverkningen att immunförsvaret går ner sig. Men jag föredrar än så länge den biverkningen mot kortisonets alla biverkningar. Han får även ett milt lugnande medel för att ta bort "topparna" på hans aktivitetsnivå eftersom det påverkar magen negativt.

Medicin har fungerat bra och jag såg en bättring.... Men i lördags började han matvägra. Åt inget på hela dagen och på kvällen kräktes han och hade sprutdiarré. Jag förstog nästan redan då att han hade fått samma som Indy hade natten till torsdag. Indy fick då diarré, men det gick över på ett dygn.

Det som var jobbigt är att Diesel blev mycket sämre. Allmäntillståndet var påverkat och han låg mest hela söndagen och vill inte ha någon mat. I måndags morse åt han lite och på måndag eftermiddag hade aptiten kommit tillbaka helt.

Pratade med veterinären mitt på dagen i måndags och det går magsjuk bland hundarna i sthlmsområdet. Känns skönt att det "bara" va det!! Idag känns Diesel helt sig själv. I morgon ska han börja få den inflamationshämmande tabletten igen. Vi gjorde uppehåll på den eftersom hundarna kan bli lite illamående utav den. Nu hoppas jag på att han ska kännas lika symtomfri igen om ett par dagar, som han gjorde i torsdags o fredags.

Indy

Träningen inför Nacka Cup går bra!! Momenten är klara och skulle vi tävla i morgon skulle betygen räcka till ett första pris......Men ni som känner mig vet att jag inte nöjjer mig med det. Jag vill att alla momenten ska sitta perfekt och JAG VILL VINNA NACKA CUP!!!! Jag försöker att dämpa den viljan, men det är svårt. Vi ska fortsätta o slipa på detaljerna och jag hoppas jag har turen med mig så det räcker dit jag vill!!!

Tävlingsledarkursen

Den går också bra! I lördags anordnade Nacka BK en träningtävling där flera klubbar var inbjudna. Vi på kursen agerade tävlingsledare och jag hoppas att de som tävlade kändes sig nöjda. Jag tyckte att arrangemanget gick bra. Några detaljer hade kunnat gjorts bättre, men helheten kändes bra.

Igår hade jag teoriprov. Det kändes väldigt bra när jag gjorde det, men jag vet inte resultatet än. Vi får reda på det senast på söndag. Nu är det bara det praktiska provet kvar och det ska vi göra den 3/12.

Ni som är elitekipage som läser detta, vi behöver er att göra vårt praktiska prov på!!! Troligtvis kommer det att bli på Värmdö BK, mer än så vet jag inte än. Återkommer med mer info!

Nacka Cup

Jag sitter numera med i lydnad o brukstävlingssektorn. Det innebär en hel del jobb nu inför Nacka Cup, men det känns mycket kul!! Mitt mål är att få Nacka Cup lika populärt som det en gång var med mer än 100 anmälningar. Det är väldigt kul att alla sponsorer som var med förra året även ställer upp i år + att vi fått några nya. Förra året hade vi 45 anmälningar och detta år är vi upp i 70, mycket kul!!!

Pelle

Han växer o frodas! Han går själv nu långa sträckor, men kan inte resa sig utan stöd än. Det händer saker varje dag och ibland är han underbar och ibland superjobbig! Men det är ju så det ska vara!! Om han inte är snorig går vi på öppna förskolan varje tisdag. Han älskar det!!!!

På torsdag blir han 1 år!!!!!!! Vad tog det här året vägen?????????

Jag avslutar med lite bilder från träningstävlingen. Susanne har tagit dem. De är så himla bra och jag ser ett fel jag gör fria följet, gör ni det??

Tack alla ni i lydnadsträninggruppen!!! Ni är underbara!!

Under förmiddagen vill inte färgen i Diesel slemhinnor riktigt komma tillbaka. Han var blek i dem, men för övrigt kändes han som vanligt. Hade det inte varit för att det är söndag idag, hade jag nog åkt till veterinären. Men jag avvaktade och på eftermiddagen såg det bättre ut.

Har gått som en äggsjuk höna hela dagen och väntat på att Diesel ska göra nummer två. Nu på kvällisen presterade han äntligen en hög. Med ficklampan i högsta hugg dissekerade jag högen. Den var helt normalfärgat och inga konstiga grejer i. Puh!!! Jag var livrädd hela dagen för att avförningen skulle vara svart eller väldigt mörk, är den det blöder hunden någonstans i tarmen.

Nu kan jag gå och lägga mig utan att vara orolig. Blodet jag såg i morse var säkert bara ett sår i matstrupen eller liknande som han fick när han kräktes. Vilken lättnad!!! I morgon får vi se vad veterinären säger...

Igår åkte hela familjen till Jockes mosters man i Simpnäs norr om Norrtälje. Han heter egentligten Björn, men kallas för Orton pga att när han tävlade i motorkross körde han krosscyklar med märket Norton. Hur det sen blev Orton kommer Jocke inte ihåg. Jocke har/hade en mycket nära kontakt med Orton och Maud (Jockes moster), eftersom han tillbringade måååånga somrar hos dem under sin uppväxt. Tyvärr lever inte Maud längre...

Vi har varit där flera gånger, så Diesel kände igen sig när vi svängde in på uppfarten och rusade till dörren på huset så fort vi släppte ut honom. Orton öppnade dörren och Diesel sprang direkt till "fyndlådan" i vardagsrummet, en zinkbalja med en massa gamla hundleksaker. Jag tänkte inte på det utan vi hälsade på Orton och klädde av Pelle osv.

När vi slog oss ner i köket ligger Diesel och tuggar på något..... ett oxhudsben. Det var inte bra tänkte jag, men eftersom han redan hade fått i sig halva så lät jag honom hållas. Det blir väl ett par dagar med diarré igen nu, tänkte jag.

Resten av dagen var mycket trevlig. Vi tog en härlig prommis ner till bryggan och hundarna fort omkring som galningar. På hemresan slocknade Pelle i bilen och Jocke o jag pratade och lyssnade på radion. Vi ett tillfälle hörde jag ljud i från bakluckan, det lät som Indy höll på att bädda, så jag sa till honom att lägga sig. Men det var inte Indy........

När vi kommer hem och jag släpper ut hundarna ser jag att Diesel har slitit bort bitar från pläden.....och dessa var borta.... NEEEEEJ!!!!! Han har ätit upp dem!!!

Jag hade aldrig kunnat drömma om att Diesel skulle få världens magkatarranfall av ett litet oxhudsben. Framkalla kräkningar på en hund är super svårt, så det var bara att vänta o hoppas på att han skulle kräkas upp allt av sig själv. Eftersom han hade magen full med hundpläd, tyckte jag det var onödigt att spä på med lite kvällsmat.

Klockan fyra i morse kom allt upp inkl det söndertuggade benet. Det som inte var så kul var att det var blodblandat..... Under morgonen velade jag fram o tillbaka om jag skulle åka in till Bagis eller om jag ska vänta o se. Jag har bestämt mig för att avvakta. Diesel är som vanligt och åt sin frukost (liten portion). Med den erfarenheten jag har av magkatarr är att det bäst att få mat i småportioner, så idag tänkte jag att han skulle få sin mat fördelat på fyra små portioner. Vi har honom under uppsikt hela tiden och hoppas på att det bara blev en lite skada på matstrupen eller liknande när han kräktes, där av blodet. Det var inte mycket blod, utan lite rosafärgat.

I morgon ringer jag min veterinär direkt de öppnar. Diesel har nu ätit antibiotika och dubbeldos med Omeprazol i snart två veckor. Han borde verkligen bli bättre. Ja, han är pigg, glad o kelig men visar fortfarande tydliga tecken på magkatarr. Han äter fortfarande mängder av gräs när han får tillfälle (det ska inte en frisk hund göra enligt min veterinär), slickar gärna på golv, soffa och biabädd lite då o då (också ett klassikt tecken på magkatarr). Jag vill att han ska bli HELT frisk eller rättare sagt symtomfri. Magkatarr kommer han alltid att ha. Det är konstigt att han inte svarar bättre på behandlingen, som är ganska aggressiv.

Om han inte blir bättre är det tack o adjös med träning o tävling. Hans mage kommer aldrig klara av den extra stressen som det innebär. Jag är ofantligt lycklig över att han är så pigg o glad igen, men kommer han att klara ett liv utan träning???????   Han hetsar ju gärna upp sig för minsta lilla.... Nu t ex leker han med Jocke o Pelle och har redan gått upp i en för honom icke nyttig aktivitetsnivå. Bäst jag hejdar den här leken.....  

För ett par månader sen kom Pelle på att man kan peka på sin vattenmugg när man är törstig och då får man vatten. Sakta utvecklade han detta mer o mer. Nu är vi i det läget att han pekar på allt möjligt som han vill ha, men ofta är det saker som han av en eller annan anledning får leka med..... Några mornar fick han några russin från min müsli när han hade ätit upp sin gröt...... Dum idé!

Hela dagen igår var det bara ett evigt gnäll om allt som han vill ha, men inte får ha. Dessutom är vi båda förkylda och Jocke jobbar dag, sover några timmar mellan typ 16-20 och sen åker iväg och jobbar mellan 21- ca 3, sover i lastbilen till ca 6 och börjar sen att jobba igen.

När Pelle väl gick o la sig igår vid 19 höll jag på att bli tokig!!!!!!!!!!!!!! Att lyssna på detta eviga gnäll hela dagarna, vara förkyld själv och inte få någon avlastning, DET ÄR AVANCERADTORTYR FÖR NYBÖRJARE!!!!!!! Jag var helt slut och huvudet kändes som mos efter att hört på gnäll hela dagen. Det hade varit underbart skönt att få åka till öppna förskolan med Pelle, men han snorar o hostar så det går inte. Det är bara att uthärda!!

Idag hoppades jag på att det skulle bli bättre, men nähe då.... Vi frukostbordet började vår första strid... Striden om russina. Pelle vill ha russin, mamma vill att Pelle ska äta sin gröt! Men jag bestämde mig för att sätta hårt mot hårt, idag blir det inga russin ALLS!!! Efter ca en kvarts gnäll och pekande gav han faktiskt upp och åt sin gröt. VICTORY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har bestämt mig för att sätta ner foten vad det gäller allt idag!!! Man får inget om man gnäller och skriker!!!!! Nu får vi bara hålla tummarna att jag inte har ihjäl barnet innan kvällen!!!  

En rolig sak är att han har börjat gå själv!!!  Han måste fortfarande ha hjälp upp till stående av en möbel eller liknande, men sen föredrar han att gå framför att krypa. Super kul!!

Jaha, dags att ta upp kampen hur vida man får trycka på knapparna på TV:n....