Varje dag jobbar vi med "ta i"övningarna. Har kommit fram till att jag får bäst resultat om jag släpper lekisen samma ögonblick som han tar den. Han tar i mycket bättre då.

Sen har jag gjort en leksak som nu är den absoluta favortiten. Jag tog tre av mina stödstrumpor (som jag var tvungen att ha under graviditeten). Stoppade de i varandra med en boll inuti, knöt en knut vid bollen och en knut högst upp (det är stödstrumpor som ser ut som tjocka nylonknästrumpor). Simsalabim fick vi en boll i snöre, men med mer bitvänligt och elastikst snöre. Han gillar det skarpt!

Godiset då? Jo, blodbudding i är SUPER gott! Han går verkligen igång på den!

Vi har nu klickat fram ett bra läggande, utan att rulla över på någon av sidorna med rumpan. Börjar bli dags att sätta kommando på det beteendet.

Sittet jobbar vi med kommandosättningen. Han börjar förstå vad sitt betyder, men än så länge funkar det bara nära mig och när jag har kontakt med honom. Vi jobbar vidare med det!

Han är nu stadig i sittet att jag kan ställa mig brevid honom när utan att han flyttar sig, så stadgan kommer sakta men säkert.

Passiviteten har vi inte tränat så mycket som vi borde ha gjort, men han har förstått att han ska gå och lägga sig på sig pläd/bädd när jag säger "gå och lägg dig". Är han riktigt trött då ligger han kvar och somnar, annars ligger han en stund bara. Håller på att lära in att han inte får resa sig därifrån bara för att jag rör mig mellan rummen. Det går bättre och bättre! Snart hoppas jag på att han alltid ska gå och lägga sig o sova när jag säger till honom. Givetvis kan jag inte begära att han ska göra det om han precis har vaknat och är pigg och busig! Förhoppningsvis kommer det att fungera även i den situationen om några månader! 

Ett besök till på mitt jobb har vi hunnit med. Han kunde slappna av där och sova på min jacka denna gång också! (Obs! Innan hundmötena)

Denna gång var alla hundarna där också. Så nu har han träffat chefens dvärgschnauser Molly, 3år, och manchesterterrien Kvicki, 14 år. Malins (min kollega) blandis mellan shitsu och Chihuahua, Vilda, som är född samma dag som Indy. Marias (en anna kollega på övervåningen) Jack Russell "Jack" 10 år, som avskyr valpar (ligger i sin bädd och morrar, inget mer)! Mycket spännade och lite läskigt!

Indy är ingen gåpåig hund, utan sitter bakom mig och betraktar först och hälsar sedan lite försiktigt. Gamla Kvicki fattade genast tycke för Indy. Hon gillade hans försiktiga sida och gjorde stelbenta lekinviter. Lite stillsamt bus blev det mellan dem!

Indy tyckte Molly var lite läskig och polisig. Han och lilla Vilda fick inte busa som de ville. Tur var kanske det, då Indy var lite väl bordus mot lilla Vilda som typ är lika stor som Indy var vid tre veckors ålder!

Himla kul att alla hundarna var på kontoret! Snacka om socialiseringsträning!!

I tisdags gick vi långpromis, 8 km. Vi tränade platsliggning med bollkast som störning och att sitta i utgångställning utan blicksläpp. Det sista fick jag tips ifrån Anna o schäfertjernas blogg. Hur ska hunden kunna gå fot utan blicksläpp om den inte kan sitta vid sidan utan blicksläpp? Nu kommer vi träna mycket på det och det verkar behövas!

Onsdagen va det dåligt väder, så det blev det bara en kort promis och träning av apportgreppet på vittringspinnen och metallapporten inomhus.

Både sakerna börjar han få riktigt bra grepp på. Bara tugg en gång på pinnen och för tidigt släppande av metallapporten en gång, dvs jag kunde inte dra i den utan att han släppte vid ett tillfälle. 

Torsdagen tränade vi rutan skick, apportering med träapporten och blicksläpp i utgångsposition på vår vändplan.

Träapporteringen fick jag morr på första och slarvigt avslut på andra. Tredje och fjärde skicket var kanonfina!!

Sitta fot utan blicksläpp gick mycket bra efter några misslyckanden! Jag kunde titta bestämt mot rutan och lekisen utan blicksläpp (då brukar han vilja titta också). Grannen kom ut och hämtade posten utan problem och postbilen kunde passera. Jag är mycket nöjd med detta! Min plan är att lägga på fler och svårare störningar innan vi går vidare med att börja gå.

Rutan hade vi en massa strul med. Tog en sväng via lekisen om den låg på vägen till rutan (utan att ta den) och dålig placering i rutan. Det blev en MASSA skick till rutan innan jag fick tre bra efter varandra. Det är inte många hundar man kan träna på detta vis, men det fungerar på Diesel. Jag tror säkert jag skickade honom tjugo gånger till rutan innan jag fick tre bra efter varandra. Han var lätt trött efter detta och sov resten av eftermiddagen, trots att Indy ville leka.

Fredagen gick vi en mil och tränade på framförgåendet. Tredje gången blev kanon, så jag belönade med en massa lek och så gjorde vi inget mer. Ja, givetvis blev det en massa finslipning på vardagslydnaden, men ingen "lydnadsträning".

Idag, lördag, blev det bara en gemensam promis med Indy på ca en timme UTAN Pelle. Mycket skönt att bara kunna koncentrera sig på hundarna och kunna gå i skogen. Nu på kvällen fick de ett var sitt märgben.

Jag har ändrat mina tävlingsmål med Diesel. Tog mig en allvarlig funderare hur jag ska hinna träna allt. Kom fram till att skyddet får vänta. I år tänker jag satsa på ett lydnadschampionat och godkänt högre spår, helst uppflyttad till elitspår.

Jag kommer omöjligt hinna träna både spår, lydnad, skydds och fysik. Dessutom träna Indy. Det går inte! Pelle kräver ganska stor del av mina dagar och mer kommer det att bli, så jag kan inte sätta omöjliga mål med hundarna. Jag blir bra frustrerad när jag inte når upp till mina satsningar. Så, så får det bli!

I måndags var vi på BVC för koll och fick träffa läkaren för vad jag tror var 6 veckors testet, dock lite sent. Han blev åtta veckor i onsdags. Hur som helst gick allt bra. Han är nu 59,5 cm lång och väger 6,28 kg. Det börjar bli riktigt tungt att bära honom längre stunder.

Våra kvällar och nätter (dagarna med för den delen) börjar bli rikigt bra. Han somnar nu mellan nio och halv tio, vaknar vid två för blöjbyte och mat. Vaknar igen strax efter fem och vill ha nappen. Vanligtvis lägger jag över honom i vår säng då, eftersom han kan vakna ca en gång i timmen för att få nappen. Men i morse bestämde jag mig för att nu måste han sova hela natten i sin säng.

Han vaknade första gången strax efter fem, sen somnade han om ordentligt och sov fram till kvart över sju. Jag är nöjd med det. Helst vill jag att han ska sova till åtta, men det kommer säkert när han har vant sig.

Idag var det premiärtur i pappas lastbil. Jocke hade en maskin som skulle köras till Norrtälje från Enskede och en maskin som skulle köras lokalt i Norrtälje, så jag, Pelle o Indy följde med. Diesel fick stanna hemma, delvis avskyr han att åka lastbil och sen skulle det bli för trångt. 

Pelle brukar somna vid tio och sova framtill ett då han får mat och somnar om igen till ca klockan fem, men inte idag. Han sov kanske en halvtimme sen låg han vaken. Pratade med en mjukisgris som sitter på väggen, tittade på alla lamporna, smilade och pratade med oss.

I stort sätt har han varit vaken hela dagen. Somnat tjugo minuter- halvtimme vid tre tillfällen. När vi kom hem vid fem fick han mat och jag hoppades på att han skulle somna en stund, men icke då.

Tjugo över sex slumrade han till i en kvart och sen vaknade han igen. Nu började han bli riktigt grinig och jobbig. Ville inte ta nappen, det hjälpte inte att byta blöja, ville inte ligga i knät, inte ligga själv i soffan eller sitta i babysittern. Det enda som var ok var om jag höll honom i sittande ställning i knät med anskiktet mot mig. Han väger nu över sex kilo och man blir lätt trött i armarna efter en stund. Strax efter halv åtta gav jag upp. Gjorde i ordning nattningsmaten och gjorde i ordning honom för natten. Fem över åtta slocknade han med nappflaskan i munnen när det fortfarande var en lite skvätt mjölkersättning kvar. Han sover nu som en stock och jag hoppas verkligen att gör det fram till två målet.

Stackarn, han är väl helt slut efter dagens spännande lastbilsåka!

Igår kväll var det dags för första tillfället av nio på vår valpkurs för Anne Dahlin. Tyvärr hann inte Jocke hem, så Pelle fick följa med. Som tur är så sover han oftast fram till strax innan sex och kursen håller på mellan 16.45-17.45 Igår var ingen skillnad. Han vaknade till bara när jag flyttade honom från bilbarnstolen till vagnen, men somnade ordentligt igen efter ca fem minuter. Underbara snälla Pelle!

Vi skulle vara sex deltagare, men en kunde inte komma igår. Det var två BC (Border Collie), en mops, en amstaff och så vi. Alla har ambitioner bli minst lydnadschampions, tre av oss satsar på SM.

Indy var yngst i klassen och det märktes på slutet, då han blev trött. Den ena BC:n skällde ganska mycket och det är något Indy tycker är mycket obehagligt, men det hör åldern till. Valpar ska vara känsliga för hundskall, det är en kvarleva från vargarna. Om någon varg skäller till ska valparna snabbt springa in i lyan. Detta brukar släppa när de blir ca 12 veckor.

Anne började med att gå igenom lite om olika begrepp som man använder när man tränar/tävlar lydnad:

Attityd: Hundens inställning till träningen/momentet

Aktivtetsnivå: Om hunder är  t ex seg, balanserad eller hetsig.

Stadga: Om hunden är stadig i momentet, t ex sitter blickstill tills annat kommando ges.

Passivietet: Om hunden kan koppla av.

Sen fick vi visa om hunden kunde sitt (vilken himla tur att jag hade tränat på det). Därefter om hunden lärt sig att ta kontakt innan den får en godis och om den kan vänta på "varsegod" innan den tar belöning i handen eller belöning som är utlagd. (Detta kan han mycket bra!)

Sen gick hon igenom läxan. Några av oss fick inviduella läxor också, bland annat vi.

Stadga- träna spontan stadga, dvs hunden får välja själv sitt, stå, eller ligg spontant och ska bli kvar i den positionen när man utsätter den för diverse störningar som kasta belöningen, föraren rör sig, föraren ställer sig intill hunden osv. Om hunden misslyckas tar man bara retsamt belöningen och gör om.

Hitta favvo godiset- en inviduell läxa som jag fick. Han gillar fortfarande sitt torrfoder bäst, men det är inget han skulle kunna "döda" för om. Jag måste hitta det godis han verkligen går igång på. Vi har provat: falukorv, wienerkorv, viltsvinskorv, torkad lever, torkad lunga, ungsbakad lever, rå köttfärs, köttbullar och makaroner. Makaroner är det som leder än så länge. Jag tänkte prova med: plättar och blodpudding. Det är de jag kommit på än så länge, ska klura lite till. Är det någon som har något mer förslag?

Ta i övningar- från stillhet valfri position ska hunden invänta ett "varsegod" eller i vårt fall "ta" och kasta sig fram för att ta lekisen som man har hängandes från handen. När man tränat detta ett par gånger, så hunden förstår vad det går ut på, drar man bort lekisen om den är för långsam och retas lite och gör sedan om. Man vill att hunden fullkomligt ska kastas sig över lekisen med all kraft!

Sitt och ligg på kommando- börja med att hunden gör det frivilligt och sedan sätta kommando på det.

Passivitet- vi ska försöka lära hundarna ett kommando som betyder "nu är det dags att koppla av, helst somna".

Denna läxa har vi åtta veckor på oss att lära hundarna. De ska förstå det till sista kurs tillfället. Hur lär man in det då?

T ex kan man ha en speciell filt/pläd till hjälp. Man lägger hunden på den när den är trött och sitter och smeker den lugnande. När hunden är avkopplad och på väg att somna upprepar man ett lugnt kommando, t ex vila. Så håller man på så först hemma. När det fungerar där provarman hemma hos någon annan där det är lugnt och helst hundfritt och så gör man det i svårare och svårare miljöer. Vi kommer antagligen inte få hundarna att somna på kommando på sista kursdagen, men förhoppningsvis i alla fall lägga sig och koppla av. Det är i alla fall mitt mål!

En timme går fort när man har roligt!

Det är en mastig läxa vi fått med tanke på att det är valpar och nästa gång är om en vecka, så vi har kört hårt redan idag!

Vi har tränat på få fram ett frivilligt ligg och "ta i övningar". Han lägger sig nu, men lite tveksamt. Måste jobba mycket mer på det innan vi kan sätta på kommandot.

"Ta i övningarna" går mycket bra! Har kommit så långt att han fått missat några gånger. Tror att det kommer bli mycket bra till nästa kurstillfälle!

Nu får jag bara hoppas att han inte blir lika illa berörd nästa gång av den skällande BC:n. Om han blir det kommer det bli svårt att visa upp att man gjort läxan, men Anne förstår ju varför. Vi kanske kan få visa upp det vi kan ute i farstun till lokalen med dörren stängd till de andra hundarna

Vi har mest jobbat med klickern, men lite belöningslekar har vi gjort också.

Han förstår belöningslekarna riktigt bra.

Han kan nu:

Leka på olika platser i huset.

Leka med olika leksaker, med samma intensitet.

Släppa föremålet när jag blir stilla och håller en hand under hakan.

Vänta på "varsegod" innnan han tar kastad lekis.

Vänta på "ta" innan han tar lekis jag har i handen(än så länge är leksaken stilla).

Kommer alltid in med alla lekisarna spontant, även fast jag står eller sitter på en stol eller likande.

Med klickern är han så himla rolig, så jag har bara klickat olika beteenden som han spontant bjuder på. Ingen koncentrerad träning på ett beteende.

Han bjuder på följande beteenden:

Hopp-stå

Sitt

Stå

Har även börjat shejpa fram ingång vid sidan, då han spontant började bjuda på det när jag inväntade ett bättre hopp-stå. Ingången vid sidan är så pass bra att han går in och sätter sig, men lite långt bak. Lite mer jobb där, men det är bara kul! Han är helt underbar att klickerträna då han är lugn, tyst och fokuserad. Han verkligen bjuder på nya beteenden hela tiden om han inte får utdelning för något som han har gjort innan.

I morgon är första dagen på valpkursen för Anne Dahlin. Ska bli superkul!! Det är ett år sedan jag träffade Anne sist och massor har ju hänt sen dess.

Idag har jag koncetrerat mig på sittet. Jag tänkte att det kanske vore kul att kunna visa upp att han kan något kommando!   

Vi har inte hunnit träna så mycket, men lite stadga har vi gjort.

Stadga vid inkallning- har lämnat honom för inkallning som vanligt. Varit petnoga med att han inte får röra sig en millimeter, inte ens lyfta huvudet några centimeter innan inkallningskommandot. Han har en tendens till att göra det + att han kan flytta sig framåt några centimeter fast han ligger tryckt ut med backen.

Som ni kanske förstått så kan man inte bara bryta lite retsamt och börja om med denna hund. Han fattar inte det, då det är belöning nog för honom att bara få göra saker. Nä, i stadgebitarna måste jag verkligen visa mitt missnöje. Prata med riktigt arg röst och ibland även ta tag i honom för att han ska förstå att så får man inte göra!

Jag är ändå nöjd med resultatet. Efter några korrigeringar så låg han blick stilla och då blir det naturligtvis lek o stoj. Varierade mellan att gå tillbaka och belöna med godis sen "varesgod" till att få ta lekisen, alt få ta lekisen direkt. Jag vill vara säker på att han förstår att det är själva stilla liggandet som belönas.

Platsliggning med kraftig störning- Hans absoluta favorit vintertid är snöbollskastning! Varför inte utnyttja det vid platsliggning.

Jag la honom plats och ställde mig några meter framför och kastade en snöboll bakom honom ut i djupsnön. Låg han helt stilla fick han ta den, rörde han sig det minsta (öronen får han vinkla bakåt för att lyssna) blev jag sur också fortsatte vi promenaden några minuter innan vi gjorde om. Snacka om att han lågblick stilla de två sista gångerna!

Igår döptes Pelle i Boo Kyrka. De senaste dagarna har bara gått åt till förberedelser inför dopet, så hundarna har kommit lite på sidan av.

Dopet blev perfekt! Det var bara de närmast sörjande där, så det blev en familjär och avslappnad cermoni. Underbart! Efteråt hade vi fika med tårta hemma. Jag är mycket nöjd med dagen!

Vi avslutade den med att åka in till stan och äta kinabuffé på Kungsgatan med Skuggan och Millan, några kompisar till oss. Dagen kändes perfekt när det var dags att släcka lampan och sova.

Nätterna har nu blivit underbara! Han äter sista målet vid halv tio-kvart i tio. Somnar ca kvart över tio och jag ca en kvart senare. Sover till någon gång mellan tre och fyra, äter somnar om nästan direkt och sover till halv åtta-åtta. Helt underbart! Det innebär att om jag bara kan somna direkt, så får jag ca åtta timmars sömn sammanlagt! Vilken känsla!! Är fortfarande lite trött, men det är några månaders sömnbrist som man ska ta igen.

Idag har jag beslutat att det är dags att flytta ut vaggan till kontoret, där det var tänkt att han skulle sova från början. Av bekvämlighets skäl har vaggan stått vid min säng. När han vaknade så mycket förut med gaser, så var det omöjligt att hålla på att springa upp varje gång. När vaggan stog brevid kunde jag ligga och halvslumra samtidigt som jag vaggade/puffade honom.

Det känns så skönt att få lite ordning och reda igen. Jag är ju en person som gillar ordning o reda och rutiner. Har svårt när saker är lite kaosartade.

Vi har också ändrat på mattiderna. Barn med problemmagar av Pelles slag ska ät mera sällan. Så från att få mat varannan- var tredje timme, få han nu mat var fjärde- var femte timme. Det är ganska skönt det med, man hinner med så mycket mer när man inte behöver passa mattider hela tiden och Pelle är mycket gladare!

Nu har vi verkligen lekstunder på kvällarna, när han ligger i babygymmet och pratar o ler. Jag o Jocke sitter brevid och gör fula miner och pratar med honom. Underbara stunder!!! Han har det mest underbara leendet i hela världen!

Nu börjar det kännas härligt att vara mamma! Jag misströstade ett tag och tycket verkligen livet var jobbigt! Det är tur att jag hade hundarna och träningen då, det fick mig alltid på bättre tankar.

Idag är det härligt väder ute. Sitter och väntar på Jocke. Vi ska ta en långpromis med Diesel o Pelle. Han skulle bara fixa en grej på firman först!

Pelles prickar har inte blivit bättre. Tvärtom, i helgen spred det sig över hela kroppen utom på ryggen och under blöjan. Igår morse hade det blommat upp ordentligt i ansiktet med ilsket röda knottrer på kinderna och skorv på båda öronen.

Jag bestämde mig för att det var dags för ett läkarbesök. Brattberg hade stängt över helgerna, men i papprerna från BVC upptäckte jag att Nacka Närsjukhus hade en barnläkarmottagning. Ringde dit och fick tid klockan elva.

Jätte trevlig kvinnlig läkare som frågade en massa frågor. Jag har varit så orolig att det skulle vara hundallergi, så när frågan om vi har några husdjur kom knöt sig magen och jag blev kallsvettig. Hon fortsatte fråga frågor, bl a om amningen och mjölkersättningen och jag nämnde att han har mycket gaser och magknip på sen-natten/morgonen.

Jag kunde inte låta bli att ta en lättnadens suck när hon konstaterar att till största säkerhet är en överkänslighet mot mjölkprotein. Det har blivit vanligare bland spädbarn och har inte någon samband med att jag inte ammar. Det kändes skönt att få veta, för jag kan inte låta bli att klandra mig själv lite för att jag har gett upp amningen.

Behandlingen är enkel, speciellt om man inte ammar. Han ska få äta en annan sorts mjölkersättning där mjölkproteinet är behandlat så han inte ska reagera på det. Sen ska vi smörja honom med hydrokortisonsalva morgon och kväll tills eksemet har gått bort. Denna överkänslighet är något som växer bort. Ibland efter ett par månader och ibland kan det sitta i tre-fyra år. Om det skulle vara så att eksemet kommer tillbaka när vi slutat med hydrokortisonet är det något annat än mjölkprotein som han är allerisk/överkänslig mot. Men läkaren sa att han har flera symtom som tyder på överkänslighet mot mjölkprotein.

Jag känner mig väldigt lättad att det inte var hundarna. Jag skulle aldrig kunna skiljas från dem, utan vi hade blivit tvungna att hitta på en annan lösning. Den här överkänsligheten känns som vi kan leva med!

Det positiva med det hela är att jag kanske slipper fler vaknätter. Hans gaser var doktorn bomsäker på att det berodde på maten. Som det ser ut nu får jag sova i snitt fem timmar per natt fördelat på en till (om jag har tur) tre timmar i stöten. Jag är konstant supertrött och det är inte alltid det finns tid att sova en stund mitt på dagen. Nu finns det verkligen förhoppningar på att detta ska få ett slut! Jag håller på att gå sönder för att jag aldrig får flera timmar sammanhängade sömn.

Igår fick han sista målet mat strax innan tio. Han var lite ledsen och hade svårt att somna, men gjorde det till slut kvart i elva. Jag släppte ut Indy och gick och la mig med ett litet hopp om att få sova redan i natt. Jag var osäker på att maten redan skulle ha hjälpt mot gaserna, men jag hoppades!

Halv tre vaknar jag....... Allt jag hör är sovande hundar, barn och man. Superglad över att fått sovit nästan tre och en halv timme! Men kunde jag somna om nu?!! Nä, jag låg bara och väntade på att Pelle skulle vakna. Halv fyra började han röra på sig, så då gick jag upp. Kissade valpen och gjorde i ordning nappflaskan till Pelle. Nu var han verkligen på g att vakna så jag byter blöja. Han kvicknar till så pass att han inser att han är hungrig. Suger i sig maten och somnar om nästan på en gång. Kliar sig lite i ansiktet bara innan han somnar. Tack o lov använder han knutna händer när han kliar sig, eller gnor sig rättare sagt.

Kunde jag somna om?!! Nä!!! Strax efter fem lyckas jag somna igen. Jag fattar inte det!!! Jag är ju supertrött!! Men jag blev så glad att han sov så bra, att jag blev pigg.

Pelle vaknar igen strax efter sju! Helt underbart!! Stoppar in nappen och lyckas få honom att somna om till tio i åtta. Perfekt!!! Jag fick visserligen inte sova så mycket denna natt, men förhoppningsvis kommer detta att fortsätta. Jag ser verkligen fram emot det! Om jag kan låta bli att vakna av mig själv kommer det att innebära två pass med sömn. Det första passet ca 4-5 timmars sömn och andra 3-4 timmars sömn. Vilket lyx!!! Jag kommer att bli som en ny människa!

Idag tänker jag inte sova något mitt på dagen. Bättre att jag är ordentligt trött ikväll, så jag kan få en ny sömnrytm.

Det känns så himla skönt att Pelle har fått hjälp mot sitt eksem och onda mage. Det har hängt över mig i två veckor nu. Jag blev så besviken på BVC när jag inte fick mer hjälp. Jag tycker de borde ha skickat mig vidare till en läkare med en gång. Nu blev stackars Pelle tvungen att uthärda en vecka till med klåda och magknip. Jag tycker det är skit dåligt rent ut sagt!! De borde ha sett en massa bebisar med likande symtom och annat vad det var för fel.

Jaja, nu har vi äntligen fått hjälp och jag känner mig glad som en speleman, trots att jag är supertrött! Nu finns det ju hopp om lite mer sömn!

Jag tänker bara använda BVC till de vanliga rutin kontrollerna och vaccinationer, övriga problem kommer jag vända mig direkt till barnläkarmottagningen på Nacka Närsjukhus!