Varje dag jobbar vi med "ta i"övningarna. Har kommit fram till att jag får bäst resultat om jag släpper lekisen samma ögonblick som han tar den. Han tar i mycket bättre då.

Sen har jag gjort en leksak som nu är den absoluta favortiten. Jag tog tre av mina stödstrumpor (som jag var tvungen att ha under graviditeten). Stoppade de i varandra med en boll inuti, knöt en knut vid bollen och en knut högst upp (det är stödstrumpor som ser ut som tjocka nylonknästrumpor). Simsalabim fick vi en boll i snöre, men med mer bitvänligt och elastikst snöre. Han gillar det skarpt!

Godiset då? Jo, blodbudding i är SUPER gott! Han går verkligen igång på den!

Vi har nu klickat fram ett bra läggande, utan att rulla över på någon av sidorna med rumpan. Börjar bli dags att sätta kommando på det beteendet.

Sittet jobbar vi med kommandosättningen. Han börjar förstå vad sitt betyder, men än så länge funkar det bara nära mig och när jag har kontakt med honom. Vi jobbar vidare med det!

Han är nu stadig i sittet att jag kan ställa mig brevid honom när utan att han flyttar sig, så stadgan kommer sakta men säkert.

Passiviteten har vi inte tränat så mycket som vi borde ha gjort, men han har förstått att han ska gå och lägga sig på sig pläd/bädd när jag säger "gå och lägg dig". Är han riktigt trött då ligger han kvar och somnar, annars ligger han en stund bara. Håller på att lära in att han inte får resa sig därifrån bara för att jag rör mig mellan rummen. Det går bättre och bättre! Snart hoppas jag på att han alltid ska gå och lägga sig o sova när jag säger till honom. Givetvis kan jag inte begära att han ska göra det om han precis har vaknat och är pigg och busig! Förhoppningsvis kommer det att fungera även i den situationen om några månader! 

Ett besök till på mitt jobb har vi hunnit med. Han kunde slappna av där och sova på min jacka denna gång också! (Obs! Innan hundmötena)

Denna gång var alla hundarna där också. Så nu har han träffat chefens dvärgschnauser Molly, 3år, och manchesterterrien Kvicki, 14 år. Malins (min kollega) blandis mellan shitsu och Chihuahua, Vilda, som är född samma dag som Indy. Marias (en anna kollega på övervåningen) Jack Russell "Jack" 10 år, som avskyr valpar (ligger i sin bädd och morrar, inget mer)! Mycket spännade och lite läskigt!

Indy är ingen gåpåig hund, utan sitter bakom mig och betraktar först och hälsar sedan lite försiktigt. Gamla Kvicki fattade genast tycke för Indy. Hon gillade hans försiktiga sida och gjorde stelbenta lekinviter. Lite stillsamt bus blev det mellan dem!

Indy tyckte Molly var lite läskig och polisig. Han och lilla Vilda fick inte busa som de ville. Tur var kanske det, då Indy var lite väl bordus mot lilla Vilda som typ är lika stor som Indy var vid tre veckors ålder!

Himla kul att alla hundarna var på kontoret! Snacka om socialiseringsträning!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...