Jo, han mår bra! Han har nu hittat sin nya plats i familjen och verkar mycket nöjd. Han älskar lille Pelle och är mycket mån om honom. Håller koll på att han mår bra och när vi är på promis med vagnen måste han få titta till så Pelle ligger kvar i vagnen lite då och då. Mycket sött!

Diesel tycker det är toppen med våra promisar. Jag har också tränat både lydnad och skydds. Lydnad på stora vändplanen här hemma och skydds på Nacka BK med syrran som figg. Han känns som vanligt i träningen. Han har inte tappat något utan vi plockade upp träningen där vi var sist.

På tisdag ska vi till Frida och Jonas för en privatare i skydds. Syrran följer med och passar Pelle. Ska bli underbart att få träna utan mage!

(Diesel och Indy får egna separata inlägg.)

Det är svårt att få tid framför datan. Pelle är mycket snäll, men har gaser till o från och då är han inte så snäll. Jätteledsen, men om man har honom i famnen och vaggar honom så gråter han inte.

Natten till fredag och lördag fick jag inte sova många timmar, men i natt har han sovit bättre. Han sover ca tre timmar mellan måltiderna på natten.

Amningen fungerar så där. Han är så våldsam när han ammar. Sliter och drar i bröstet, så nu pumpar jag ur och ger honom i flaska istället. Dessvärre får jag ur lite lite mjölk ibland och måste ersättning också..... Har försökt att få igång mer mjölkproduktion genom att pumpa ur oftare, men det vill inte bli mer. Jag kämpar på och hoppas på att det ska komma igång mer, för jag vill att han bara ska ät bröstmjölk.

Kroppen börjar kännas normal igen, är bara lite öm i huden runt operationsåret och de nedre magmusklerna. Magen har nästan återfått sin ursprungliga form, lite större och "degigare"längst ner bara.

Mina gravidkilon gick jag ner direkt. Vägde mig på lördagen efter förlossningen och då hade jag gått ner allt plus 2 kilo till. Nu har jag gått ner tre kilo till, dvs jag väger fem kilo mindre än jag gjorde när ja blev gravid och mer vill jag gå ner!

Jag kan verkligen inte påstå att jag bantar. Jag försöker bara äta rätt och röra på mig. Går nu för det mesta två promisar om dagen. En på minst en timme och en på tjugo till trettio minuter. Jag behöver väl inte tillägga att Diesel är överlycklig!!  

I tisdags var vi på BVC. Pelle har vuxit FYRA centimeter sen födseln och nästan gått upp de grammen som han gick ner efter födseln. Han vägde 5010 i tisdags, alltså 30 g mindre än när han föddes. Barnsköterskan tycker han ser fin ut och utvecklas som han ska.

I början på veckan började han vända sig till sidan när han ligger på rygg. Han ligger gärna och sparkar och grejar när han ligger på golvet eller skötbordet. Han har även börjat titta ordentligt på saker och älskar lampor, ljus och liknade. Köpte ett babygym i torsdags som han verkar gilla också.

Kläderna växer han ur med en rasande fart. Storlek 50 kunde han bara ha första veckan och nu börjar vissa plagg i storlek 56 bli för små. Han är expert på att kissa när han ligger på skötbordet, så om man inte tänker sig för kan det bli många klädbyten per dag.  

Min kärlek till vårt lilla underverk djupnar dag för dag. Om kvällarna är det meningen att jag ska gå ut själv med Diesel, men jag har svårt att slita mig från Pelle.

Jocke är en underbar pappa! Han tar hand om Pelle på kvällarna när han kommer hem från jobbet utan att jag behöver be honom. Kanon bra, för då kan jag göra annat som ta hand om hemmet, duscha, gå ut med Diesel osv. Helst skulle jag vilja sitta brevid mina killar och umgås, men det övriga måste skötas också.

Pelle vill gärna vara uppe om kvällarna och jag som är kvällstrött tycker det är lite jobbigt. Jag önskar att han ville somna för natten vid tio istället för halv tolv -tolv som han gör nu. Hoppas att det vänder när han blir lite äldre och vi har fått ordning på hans gasmage.

Mamma och pappa kom hem från Spanien och hälsade på. De kom på tidagen (den 23:e) efter förlossnigen. Jag ville att de skulle komma veckan där på (alltså den 30:e), men som vanligt lyssnar de inte på vad man vill.

Det var verkligen inte optimalt att de kom så tidigt. Jocke och jag hade behövt den tiden tillsammas själva för att kunna landa i våra nya roller. Det blev en väldigt jobbig vecka som de var här. Jag kände mig stressad och var supertrött vilket gör att mitt humör inte är det roligaste. De hade visserligen överseende med humöret, men hade svårt att förstå att allt inte flöt så bra. Det är svårt att bestämma vilken tid man kan göra olika saker på när man inte ens fått in en rutin på amning osv.

Stundvis ville jag bara bryta ihop och be dem åka hem till Spanien. Mycket jobbigt!!! Varför kan inte mina föräldrar lyssna på vad jag vill???

Den tionde januari döps Pelle. Lite tidig, men det var antigen då eller i mars och mars tycker jag är för sent. Jag hade på känn att det skulle bli strul med mina föräldrar och mycket riktigt, nu kommer de antaglien inte att kunna komma på dopet.

Mamma tyckte flygresan skulle bli så dyr och det var ju så tätt in på deras senaste besök. Jag tycker det är skitdålig stil (ursäkta svenskan)! Det skulle kosta mellan två och tre tusen för två personer tur o retur, är det dyrt???!! Det är ju deras barnbarn som ska döpas!!!! Jag känner mig verkligen super ledsen och besviken! Syrrans ungar har det lagts ner en massa tid och pengar på!! Visserligen bodde de här i Nacka då, men ändå! Jag kommer ihåg en jul för ca 5-6 år sedan, då köpte de en bärbar dator var till syrrans killar. De kostade trettiotusen styck!!!! Syrran och barnens pappa betalade en del på dessa också, men mamma o pappa betalde det mesta av dem. Men lägga ner några tusen på flygbiljetter när min son döps det har de inte råd med!!!

Jag vet att det kanske är väldigt barnsligt att jämföra så här, men jag kan inte låta bli!!!

Nog om detta tråkiga! Nu ska jag skriva Diesel och Indys inlägg. Min förlossningsberättelse och tiden på BB får jag återkomma med en annan dag.

Datatid har det inte blivit mycket av. Jag har prioriterat andra saker.......   Hela familjen mår bra och vi börjar landa i våra nya roller. Det har varit en stor förändring för alla naturligtvis. Diesel älskar lille Pelle från första stund och vill gärna vara med och "hjälpa till".

Jaha, nu har han vaknat igen och är hungrig. Jag får fortsätta senare. Lite bilder hinner jag i alla fall lägga in.

Pappa Jocke redo att ta emot sin son.

Väntar på min tur att bli snittad. Hatar sjukhuskläder!!!

Hua, det är kallt här ute!!!

5040 g och 51 cm. Som läkaren sa när hon visade upp honom (med rysk brytning): Han kan börja på dagis i morgon!

Sova är hans största talang!

Äntligen hemma i vår egen säng!!!!   

Man blir trött av att vara storebror, men vägrar lämna sin post!

Man måste hålla koll på på lillebror hela tiden.

Igår kl 09.58 förlöstes Pelle med planerat kejsarsnitt. Allt gick bra och han var stor. Han vägde 504g och är 51 cm, men ser ändå inte ut som en buddha utan väldigt propotionelig.

Jag var uppe på benen igår kväll och idag har vi gjort lite utflykter till kiosken med pappa, Jocke. Magen gör ont men det är inte så farligt. Det sköna är att jag kan sova på rygg igen, bäckenet gör inte ont, hälssporren känner jag inte av alls.

Amningen börjar komma igång, men han måste ha lite ersättning pga att han är så stor.

Jag är väldigt trött och har inte sovit så mycket i natt, men några timmar idag mellan målen.

Bilder och mer info kommer, men nu vill jag vila en stund. 

Vilken strulig morgon/förmiddag.

Halv sex på morgonen ringer Jockes telefon. Det är saltjouren som behöver ha ut en bil på Södermalm. Den killen som ska ta Jockes jour medans han är pappaledig började igår, så Jocke hade tänkt visa honom hur saltaggregatet fungerar nu ikväll.

Efter några samtal lyckas Jocke övertala den andra killen som egentligen bara har b-jour denna vecka att åka med den nya killen idag. Men försäkerhets skull åker Jocke upp till firman och kollar så de kommer iväg ordentligt.

Vid halv åtta är han tillbaka, så vi fixar lite med de sista förberedelserna innan vi åker till Danderyd, bl a lägger vi in gummimatta i baksätet där jag kommer ha barnvagnen.

Strax innan tio ber jag Jocke gå ut och starta bilen så den ska bli varm innan vi åker. O det var ju en himla tur det!! När Jocke går ut fem minuter senare så låter bilen jätte konstigt. När han kommer närmare upptäcker han att den läcker bensin, MYCKET bensin. Hela garagenedfarten är det bensin på. Jag känner paniken komma!!! Jocke stänger av bilen och samtidigt passar Diesel på att springa lite i den utläckta bensinen.

Som tur är har vi ju två bilar, så in och hämta nycklarna till den och så åker vi iväg. Det jag inte tänker på är Diesels tassar. Först ligger han i bakluckan och rullar sig. Mycket konstigt beteende som han alltid gör när han får något på tassarna. Sen sätter han igång med att pipa och tuta. Antagligen svider det som sjutton på trampdynorna. I detta oväsen försöker Jocke prata med en bilmek på Bernats bil (Mersa verkstad). Vi måste få dit bilen på något sätt så ska de titta på vad det är för fel. Troligtvis är det en soppaslang som gått sönder. Jocke, som känner någon i varje yrke känns det som, ringen en polare som kör bärgare. Jodå, han kan köra dit bilen fören billig penning. Puuh!!! Då var det problemet ur världen.

När vi kommit halvvägs till Danderyd lugnar Diesel ner sig och då kommer jag på: Bilbarnstolen och min journal ligger kvar i min bil!!! Journalen skulle jag ha med mig idag. Ja, vi hinner inte vända nu för att hämta den, så vi får helt enkelt säga som det är till barnmorskan. Sen när vi är klara på Danderyd får vi åka till verkstaden och hämta grejerna i min bil.

Barnmorskan blev ju inte så glad, men hon förstog att vi talade sanning för Jocke stank bensin. Mötet gick bra. Det känns som det inte finns några större frågetecken inför morgondagen.

Vi har nu hämta grejerna i bilen, handlat hundmat (som nästan var slut) och en stock snus till Jocke, så nu känns det som vi är redo inför morgondagen.

Om en halvtimme ska jag hämta syrran på jobbet och så ska vi köra ner hennes grejer och mat till oss, så hon slipper konka det fram och tillbaka till jobbet i morgon. Tack o lov att hon inte jobbar heltid så hon kan vara här till tolv.

Vi ska vara på Danderyd 08.15 i morgon så vi tänkte åka vid 7 ifall att det är mycket köer. Jag vill ju inte at Diesel ska vara ensam mer än MAX 6 timmar helst bara 4 i sträck, så då funkar ju det.

Någon gång efter halv nio i morgon är vi föräldrar. Det känns konstigt!!!!! Återkommer med detaljer om hur morgondagen fortlöpte.

Pelle gör inga tecken på att vilja komma ut. Jag är nu helt inriktad på kejsarsnitt i morgon.

Idag ska vi på info-möte och träffa läkare, barnmorska mm inför snittet i morgon. Vi ska vara där 11. Om det inte tar allt för lång tid hinner jag nog skriva om det i kväll.

I stort sätt allt är packat och klart inför morgondagen. Det är bara de sista sakerna som är kvar, typ toalettsaker. De får jag packa i morgonbitti.

Syrran kommer i morgon vid 12 och bor här för att passa Diesel, tills vi kommer hem. Vilket troligtvis blir fre el lör.

Jag känner mig lugn, peppad och fokuserad inför morgon dagen. Jag har kommit över den värsta "sorgen" över att det inte blir en naturlig förlossning. Det blir kanske bäst med kejsarsnitt med tanke på hans storlek. Risken för stora skador i underlivet när man förlöser en häffaklump är stora. Jag har läst på litegrann och jag kommer troligtvis få kortare återhämtningsperiod med kejsarsnittet.

Datorn tar jag med mig till BB, så förhoppningsvis får ni en uppdateringen hur det har gått ganska snart. Återkommer med info om dagens bravader.

Jag tyckte det var dags att göra ett lite mer upplyftande inlägg med lite valpbilder som är saxade från Hackihäls hemsida.

Bilderna är tagna i onsdags och då var de ungefär två och en halv vecka (om jag inte har räknat fel). Gudomligt söta, men det är ju alla valpar.

Jag känner mig lite gladare idag och hoppas att det fortsätter åt det hållet. Jag brukar inte gräva ner mig allt för mycket när jag blir ledsen, men man vet ju aldrig hur hormonerna påverkar en. Jag ska försöka hitta tillbaka till den härliga känslan igen när jag blir glad när han rör sig och småprata med honom.

Här kommer bilderna på underverken:

Idag var det då dags för ultraljud och doktorsbesök. Ultraljudet gick väl i stort sätt som förväntat. Pelle är STOR!

Han är nu ca 36% större en genomsnittet och uppskattad vikt är 4.8 kg. Inte konstigt att man känner sig tung och otymplig.

Doktorn hade inga roliga besked direkt. Livmodertappen är inte mogen, men det har ingen större betydelse. När barnet är så här stort är chanserna små att en igångsättning kommer att sluta med en vaginalförlossning. Därför kommer det nu bli ett planerat kejsarsnitt. Har inte förlossningen satt igång av sig själv före onsdag blir det kejsarsnitt. Med andra ord blir vi föräldrar senast på onsdag den 17 november.

Vilken tid det blir får jag inte reda på fören på tisdag. Då ska vi på ett informationsmöte kl 11. En barnmorska kommer att berätta vad som kommer att ske och vi kommer att få se en film om hur snittet går till.

Jag kan inte säga att jag känner någon glädje alls. Jag har tappat hoppet helt på att förlossningen kommer att starta av sig själv. Försöker nu bara ställa om mig mentalt på ett kejsarsnitt. Det känns tungt!

Det gulliga babykläderna i storlek 50 kommer han troligtvis inte kunna ha. Usch, det var verkligen inte så här jag trodde min graviditet skulle sluta. Nu gäller det bara att försöka ta sig igenom de här fem dagarna som är kvar. Det skrämmer mig lite att jag känner mig så tom. Jag borde ju känna mig glad och längta efter vårt barn, men det känns som bortblåst. Jag känner mig rädd för att detta ska göra det svårt för mig att knyta an till mitt barn. Hoppas verkligen att moderskänslorna kommer tillbaka när jag har honom i min famn. Det kanske bara är så att de här sista veckorna och framför allt dagarna har varit lite för jobbiga och det är därför jag känner så här.

Önskar att jag kunde få låna lite utav Jockes optimism. Han är lättad över att det ska bli kejsarsnitt. Det får honom att känna sig säker att inget hemskt kommer att hända mig eller Pelle. Han tycker dessutom att det är skönt att kunna ha ett datum att planera runt. Meddela chefen att from då blir han borta i två veckor osv.

Min barnmorska är i alla fall helt underbar! Hon är ledig på torsdagar, men hade tagit med sig mitt mobilnr hem så hon kunde ringa och fråga hur det hade gått och vad doktorn hade sagt. Underbara henne!!!! När Pelle är född och jag är på benen ska jag köpa en flaska gott rött vin och en blomma till henne. Hon har varit ett enomt stöd för mig. Jag hade nog aldrig klarat detta så bra utan henne.

För många hade detta besked säkert varit välkommet, men för mig känns allt bara mer abstakt och rörigt. Hoppas att jag får sova ordentligt på saken i natt. Alla problem brukar kännas bättre efter en god natt sömn!