Idag var det då dags för ultraljud och doktorsbesök. Ultraljudet gick väl i stort sätt som förväntat. Pelle är STOR!

Han är nu ca 36% större en genomsnittet och uppskattad vikt är 4.8 kg. Inte konstigt att man känner sig tung och otymplig.

Doktorn hade inga roliga besked direkt. Livmodertappen är inte mogen, men det har ingen större betydelse. När barnet är så här stort är chanserna små att en igångsättning kommer att sluta med en vaginalförlossning. Därför kommer det nu bli ett planerat kejsarsnitt. Har inte förlossningen satt igång av sig själv före onsdag blir det kejsarsnitt. Med andra ord blir vi föräldrar senast på onsdag den 17 november.

Vilken tid det blir får jag inte reda på fören på tisdag. Då ska vi på ett informationsmöte kl 11. En barnmorska kommer att berätta vad som kommer att ske och vi kommer att få se en film om hur snittet går till.

Jag kan inte säga att jag känner någon glädje alls. Jag har tappat hoppet helt på att förlossningen kommer att starta av sig själv. Försöker nu bara ställa om mig mentalt på ett kejsarsnitt. Det känns tungt!

Det gulliga babykläderna i storlek 50 kommer han troligtvis inte kunna ha. Usch, det var verkligen inte så här jag trodde min graviditet skulle sluta. Nu gäller det bara att försöka ta sig igenom de här fem dagarna som är kvar. Det skrämmer mig lite att jag känner mig så tom. Jag borde ju känna mig glad och längta efter vårt barn, men det känns som bortblåst. Jag känner mig rädd för att detta ska göra det svårt för mig att knyta an till mitt barn. Hoppas verkligen att moderskänslorna kommer tillbaka när jag har honom i min famn. Det kanske bara är så att de här sista veckorna och framför allt dagarna har varit lite för jobbiga och det är därför jag känner så här.

Önskar att jag kunde få låna lite utav Jockes optimism. Han är lättad över att det ska bli kejsarsnitt. Det får honom att känna sig säker att inget hemskt kommer att hända mig eller Pelle. Han tycker dessutom att det är skönt att kunna ha ett datum att planera runt. Meddela chefen att from då blir han borta i två veckor osv.

Min barnmorska är i alla fall helt underbar! Hon är ledig på torsdagar, men hade tagit med sig mitt mobilnr hem så hon kunde ringa och fråga hur det hade gått och vad doktorn hade sagt. Underbara henne!!!! När Pelle är född och jag är på benen ska jag köpa en flaska gott rött vin och en blomma till henne. Hon har varit ett enomt stöd för mig. Jag hade nog aldrig klarat detta så bra utan henne.

För många hade detta besked säkert varit välkommet, men för mig känns allt bara mer abstakt och rörigt. Hoppas att jag får sova ordentligt på saken i natt. Alla problem brukar kännas bättre efter en god natt sömn!

 

skogsfrua på dal

13 december 2010 18:50

Du kan känna dig nöjd med att kejsarsnittas! Då jag var med min förstfödde en pojke på över 5 kg sattes förlossningen igång och det var INTE roligt kan jag säga! Jag vill minnas att jag då gått över tiden 14 dagar. OBS detta är mycket länge sen;-) Ber att få gratulera i efterhand till ett friskt barn. Roligt att jycken gillar honom också.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...