Idag har vi varit på jaktträning light med Helena o Lystra (flat) och Susanne, Junie(människovalp) o Pebbels (BC). Vi fikade mest.   
Två markeringar fick han där jag upprepade "pass" flera gånger när han
tittade på Helena som kastade markeringarna. Han släppte aldrig Helena med blicken, duktig kille!! Sen tränade jag några avlämningar med en kaninskinnsdummie och en markering med den som jag kastade själv. Han hade fin fina avlämningar även med kaninskinnsdummien. Skönt!!

Fick chans att utmana honom lite med inkallningssignalen när vi gick till och från D-ängar med alla hundarna lösa som lekte.Två gånger hörsammade han den inte vid olika tillfällen och jag valde att säga till honom på skarpen. De följande var han väldigt kvick in och fick lekbelöningar, trots att han var mitt uppe i leken igen när den nya signalen kom.
Övade även på "jaktfot" på höger sida korta sträckor utan störning och stoppsignal. Inga problem där! Jag har nu bestämt mig för att ha jaktfot på höger sida och även avlämningarna i höger hand. Däremot har jag inte bestämt om han ska sätta sig vid stoppsignalen eller bara vända upp och bli stående.

Vad tycker ni som läser min blogg??

Helena föredrar att ha hunden ståendes. Hon tycker hunden blir kvickare och har en mer positiv inställning till stoppsignalen. Jag vet inte...känner mig väldigt kluven där. Stoppsignalen använder man för att kunna stoppa hunden och dirigera om hunden. Om hunden inte sätter sig snabbt kan det bli en belastning, men o andra sidan är det lättare för hunden att sticka iväg innan ny order om den är ståendes. Svårt!! Jag har mailat min uppfödare och frågat för att få höra hennes tankar om detta. Spontan vill jag nog ha honom sittandes. Jag återkommer när jag fått mer kött på benen om hur jag vill göra.

Helena tränade linjetag som var placerade som en ring runt henne o Lystra. Susanne hade med sig sin lilla dotter och hade bitvis problem att få med sig barnvagnen. På hemvägen löste vi det en bit med att hon hade Junie i bärsele och Helena o jag bar vagnen. Skam den som ger sig!!  

Susanne var bara med som sällskap och tog en massa fina bilder. Så följande bilder är saxade från hennes blogg (med tillåtelse av henne). Hon är himla duktig på att fota!!

Pebbels och lilla Junie övervakar jaktträningen.

Indy i full fart på väg in med dummien.

Indy tränar passivetet. Underbara bilder!!

Helena och Lystra gosar efter en avlämning.

Fokus och koncentration! 

Ps. Diesel var mycket pigg och lekfull nu på kvällen men fortfarande lös i magen. Skönt att det går åt rätt håll!! 

Idag klockan nio var vi på Nacka Djurklinik. De hade beställt över journalkopior från Bagis och så fick jag berätta hans sjukdomsbild igen. Nu fick jag även tillägga att han hade varit ute och bajsat tre gånger i natt fortfarande med samma konsistens som tidigare. Veterinären la pannan i djupa veck, läste journalen igen, frågade lite fler frågor. Sen sa hon:

- Jag kan inte svära på det utan avföringsprov, men det låter som ett klassiskt fall av salmonella. Just nu ser vi en explosion av salmonella på hund och främst katt. Det kan ha med den kalla vintern att göra och att allt håller på att tina fram.

Hon tyckte att det var mycket konstigt att inte Bagis hade tänkt på det. Hon tyckte också att det var konstigt att de hade tolkat blodproverna som att han hade en inflamation. Hon tyckte att diffprovet (?) på de vita blodkropparna såg ut som en bakteriell historia. Hon tog ett nytt blodprov för att kolla så de vita blodkropparna fortsätter att återvända mot det normala och så ska vi ta ett avförningsprov. Men det måste man göra vid tre olika avföringstillfällen, så det kan ta upp till tre dagar innan jag kan lämna in det. Då kan hon även se om det är något annat fel på tarmen.

Nu ringde veterinären och de vita blodkropparna har helt normala värden igen. Skönt!! Men vi kom överens om att ta avförningsprovet i alla fall för att utesluta någon annan mag och tarmsjukdom.

Jag känner mig mycket lättad att det inte vet något allvarligt. I min hjärna har han haft både cancer, fel på njurarna och en allvarlig tarmsjukdom. Jag fungerar gärna så. Jag målar den största faan på väggen och förbereder mig på det och sen när det inte är så farligt blir jag enormt lättad och tycker att livet leker igen.  

Vi fick inga restriktioner vad det gäller träning och motion, utan jag skulle bara köra på egen känsla. Troligtvis är helt återställd redan i morgon eller på fredag med tanke på blodprovet vi tog idag. Han ska bara få tillbaka krafterna. Men hon tyckte han verkade vara i mycket bra fysik när hon utgick från puls och hur lungor och hjärta lät. Det värmer en träningsnarkomans hjärta!!  

Om han känns ok ikväll och i morgon bitti blir det ett kort träningspass för honom i morgon.

Idag ska jag träffa Helena med flattarna Vilja och Lystra för lite apporteringsträning. Eventuellt kommer även Susanne med BC Peppels. Det ska bli kul! Nu kan jag slappna av helt också när jag vet att Diesel är "out of the woods".

Jag vill börja med att tacka för alla fina och stöttande kommentarer!!!! Ni är helt underbara mina vänner!!!

Igår eftermiddag ringde veterinären och sa att vi kunde hämta Diesel. Han var feberfri sen söndag kväll och de hittade inget ut över det normala i blodprover och på ultraljudet. Som det står i kommentarerna så är en lite större mjälte normalt hos schäfer och det är ingen som vet varför. De vita blodkropparna hade gått ner när de testade igår eftermiddag. Njur och levervärden var bra.

Personalen tyckte han var pigg.

Det enda som var lite udda var att han låg precis på gränsen vad det gäller proteiner som kroppen inte har tagit upp. Men för ett bättre och noggrannare resultat bör man ta ett avföringsprov och framför allt ett urinprov. Men veterinären tyckte inte det var något att hänga upp sig på, då han äter en kost i vanliga fall, som innehåller mer proteiner och nästan inga kolhydrater än normalhunden.

Han är ju överkänslig mot kolhydrater och får det norska fodret "Vom o hundemat med laks" ( dvs mald hel kyckling, nötvom och lax) och några nävar Kellogs Special K eller bröd gjort på vete. Vete och lite ris är de kolhydrater hans mage tål bäst. Jag vill att han ska äta lite sådant per dag för att han inte ska bli för hård i magen. Hundar har lätt för att bli det när de bara får proteiner och fett. Nog om hans mat!

När vi hämtar honom ser jag på honom att han fortfarande inte är ok. Han kniper med svansen och ser trött ut på ögonen. Han är väldigt kissnödig också.

Men jag struntar i det för jag vill ha hem honom! Jag kan lika gärna vårda honom hemma som att han ligger ensam i en bur på Bagis. Visserligen har han djursjukvårdare som kollar till dem med jämna mellanrum och medicinsk hjälp om det skulle vara något, men jag vet hur han fungerar och kan bättre bedömma hur han mår.

Känsliga läsare ska ej läsa nedanstående stycke!

När vi kommer hem går han direkt och bajsar, något som han inte har gjort på hela tiden på Bagis. Undra hur de gör när de rastar hundarna där??? Är det någon som vet? Hur som helst är han fortfarande lös i magen. Avföringen är seg, krämig med slem och han får jobba lite för att få ut den. Så var det i söndags morse och söndagen innan dess (då han också var väldig hängig men jag tempade honom aldrig då vilket jag ångrar idag). Alltså inte som en magsjuka då det mer eller mindre sprutar ur dem, utan han får klämma lite innan det kommer nått.

Känsliga läsare, härifrån går det bra att läsa igen!

Han vill inte ha någon mat på hela kvällen. När Anna o Jennifer (min träningskompis och hennes lilla dotter) kommer som han älskar, så blir han glad men han är dämpad. Jag vet knappt ut eller in hur jag ska göra. Bestämmer mig i alla fall för att avvakta och se hur han mår idag på morgonen.

Vid tio tiden igår kväll behövde han gå ut och göra nummer två igen. Fortfarande med samma konsistens. Han sover bra under natten, men har bråttom ut på morgonen när Jocke går upp (kl fem alltså). Då pinkar han bara.

Nu på morgonen har ingen feber (tempade honom kl halv åtta 38.0), kniper fortfarande med svansen och är lite pipig. Hungrig är han dock! Men för att vara på den säkra sidan får han kokt nötfärs för att ge magen en mjukstart. Jag gör ren honom i rumpan och smörjer in för att kolla så det inte är därför han kniper med svansen, men det blev inge bättre av det. Undra om han har ont i ändtarmen?

Diskuterar lite med Jocke över telefon hur vi ska göra. Vi beslutar oss för att ta kontakt med vår ordinarie veterinär på Nacka Djurklinik. Jag ringer dit och får reda på att hon jobbar utomlands i ett par månader. Vi får tid hos en annan veterinär i morgon kl 9.

Anne-Marie (glömde ta efternamnet) heter hon och är bra på att tänka "utanför boxen" enligt sköterskan och kanske kan hitta andra infallsvinklar på vad det kan vara för fel. Jag har full tillit till Nacka Djurkliniks personal, har bara bra erfarenheter, så det känns bra att gå dit.

Det kan vara så att detta var kulmen och han kommer att må bra om någon dag, men jag vågar inte chansa efter som det kom tillbaka efter bara en vecka sist (tänker på förra söndagen).

Jag känner att jag vill utreda detta ordentligt så jag inte håller på och tränar och tävlar med en hund som är sjuk. Diesel har ju en enorm förmåga att "bli frisk" så fort träningssakerna kommer fram.

Jag har bestämt mig för att D får ta det lugnt denna veckan oavsett vad som sker i morgon hos veterinären. Jag hade helst velat träna helhet denna vecka och nästa eftersom det är tävling nästa helg, men D:s hälsa kommer naturligtvis i första hand. Om han blir bra under veckan tänker jag slå på en rövare och tävla nästa helg ändå. Går det så går det!

Jag ska tänker se det som en träningstävling. Inte så snällt mot mina medtävlande och arrangörer, men det finns de som tävlar med mycket sämre förberedda hundar. Jag ska försöka att tänka så! Piper han så piper han! Jag tänker inte bryta, utan domarn få be mig gå av planen om han/hon anser att det är för mycket ljud.

Jag orkar inte skriva någon detaljerad träningsrapport om fredagens och söndagens träning.

Både Diesel och Indy gick kanon fint i fredags. Vi tränade i stort sätt samma saker som förut och det gick mycket bra. Den nya apporteringsövningen för att få upp farten in med Indy fungerade utmärkt!

Söndagsträningen med Indy i ridhuset gick super duper bra! Det var hela elva ekipage inne i ridhuset, men min lilla kille klarade av att hålla fokus och göra ett jättefint träningspass. Jag är super nöjd!

Idag har jag fortfarande inte bestämt mig för om Diesel ska få följa med på promisen eller ej. Han har visat intresse att vilja göra något, men nu har han somnat igen vid mina fötter. Indy är mer vild än tam efter som det inte blev någon aktivitet för honom igår, så han måste få sig en promis och kanske lite träning.

Jag åkte inte till valpkursen igår och har avbokat lokalen idag. Jag är inte i fas för att varken gå kurs igår eller göra ett genomtänkt och fokuserat träningspass med bara Indy i lokalen idag. Vill hålla min älskling under uppsikt hela dagen och möjligtvis lämna honom hemma den timmen som jag går ut med Indy. Jag får se hur jag gör. Om jag tar med mig D så blir det bara en kortare promis.

Förra söndagen var Diesel dålig i magen och allmänt hängig men åt normalt. Piggade på sig på kvällen o på måndagen var han sitt vanliga glada jag igen. Tänkte inte mer på det. I lördags var han lite lugnare en vanligt (läs han var som en normal hund  ). Imorse stökade han runt vid fem men gick och la sig när jag sa åt honom. När jag gick upp vid sju hade han väldigt bråttom ut och var lite lös i magen och vill inte ha någon mat. Visade även tecken på att ha ont i magen, uppdragen buk och knep med svansen. Var väldigt hängig och låg själv kvar i sovrummet sen och sov, fast vi andra gått upp. Vid tiotiden tempade jag honom och då hade han 40.5 Ringde Bagis och de tyckte att jag skulle komma in.

Bilen åkte lite snabbare än tilllåten hastighet.  Väl framme fick vi komma in på ett eget väntrum eftersom han hade feber och kunde smitta andra.
Vi, eller jag, tempade honom igen och då hade han 40.0 Det mesta får sköterskor och veterinärer göra med honom, men rör hans rumpa det får de inte. Han skriker som en stucken gris så fort de rör rumpregionen. Sen sattes det dit en kanyl och de tog en massa blodprov. Efter en stunds väntan kom veterinären in och jag fick berätta allt. Under tiden hade några prover blivit klara och han hade kraftigt förhöjda vita blodkroppar= en inflamation eller infektion. Veterinären trodde mest på en inflamation. Hon undersökte honom och konstaterade hög puls (pga stress eller smärta eller både och) och en öm buk främst i mittemellan revbenen och genitalierna.

Hon bestämde att han skulle läggas in men först skulle de röntga magen. Efter röntgen fick jag åka hem med ett tomt koppel. Fy,vad hemskt det kändes! Jag vet ju att Diesel brukar finna sig i det mesta men det känns hemskt att lämna honom!!!!

Lite senare på kvällen ringde veterinären. Feber hade gått ner med hjälp av droppet och röntgen visade "bara" en förstorad mjälte vilket den kan bli pga en inflamation i någon annan del av kroppen alt cancer (orkar knappt skriva ordet). Resten av blodproven hade kommit också och det visade att han hade en inflamation i kroppen och inte en infektion.

Tyvärr visste hon inte än vart felet satt. Diesel blev tvungen att tillbringa natten på sjukhuset också..... Idag ska de ta mer blodprover och ultraljuda buken, så nu sitter jag som på nålar och bara väntar... Kommer troligtvis inte få något besked fören efter tolv. Känns som en hel evighet tills dess!!!!! Gud, vad jag saknar min älskade schäfer!!!! Måtte det inte vara något allvarligt!!     Jag vet inte hur jag skulle klara av att förlora honom!! Jag älskar honom så mycket!!

Underbara vackra Diesel!          Fotograf: Susanne Stefansson

Det är tur att jag har Indy o Pelle som underhåller mig och håller mig sysselsatt. Klockan tolv kommer en gammal arbetskamrat, Zarah och hennes ett åriga son, och hälsar på också, så lite kul har jag att se fram emot. Jag återkommer på bloggen när veterinären har ringt. Det kommer också ett blogginlägg lite senare om fredagens och gårdagens (bara Indy) träning.

Nu var det dags igen att bli korthårig. Med jämna mellanrum får jag ett ryck och klipper av mig håret. Sen är jag korthårig nått år eller två och sen låter jag det växa ut igen. Nu har jag varit långhårig länge så nu var det dags. Har fotat för att föreviga det hela. Svårt att ta en bra bild på sig själv, men man ser i alla fall skillnaden.

Före:

Utsläppt

Uppsatt

Efter

Ser helt miffig ut på den här bilden, men det är ju hårklippningen som ska förevigas.       

Kolla in den här länken!! Superintressant föreläsning!!

http://urplay.se/162012

Susannes blogg. Hon har lagt ut jätte fina bilder från dagens besök! Hon är verkligen en skicklig fotograf!!

Idag kom Susanne, Junie och Pebbels på besök. Vi hade en härlig eftermiddag med mycket barn och hundsnack. Det är toppen att ha en vän som både har barn i nästan samma ålder (Junie är exakt två månader äldre) och en hund som hon tränar och tävlar med. Tack för en toppen eftermiddag!!

På väg ut på promis.

Grabbarna busar

Vackra Pebbels ställer gärna upp som fotomodell

Barnen umgås

Junie vill gärna känna lite på Pelle

Junie var nog mer intresserad än Pelle. Har nog med åldern att göra.