Idag stog enkelmarkeringar på schemat. Vi la upp det så att man kastade en som hunden fick hämta. Sen gick man 15-20 meter och så kastade man en till som hunden fick hämta direkt. Tanken bakom denna övning (det var jag som kom på den  ) är att hunden ska lära sig att vara kvar i det området som dummien är kastad i och inte byta område till det han hittade en dummie i förut. Nästa gång man tränar detta kan man minska avståndet mellan markeringarna och steget efter det är att börja kasta dubbelmarkeringar. Indy skötte sig utmärkt som vanlig! Han är verkligen en naturbegåvning och en fröjd att jobba med.

Sen gjorde vi ett stort sök på ca 40x40 meter. Vi hade koncentrerat dummiesarna till två områden i sökområdet. Där mellan låg det bara några få utagda. Totalt hade vi lagt ut 16 st.

Hundarna fick jobb en o en och ta in en till två stycken i stöten. Under tiden satt de andra passiva brevid sin förare i väntan på sin tur. Indy gick som tredje hund och fick hämta två. När det blev hans tur igen fick han hämta två till. Den sista av dem låg han envist kvar i det vänstra sökområdet. Vi räknade snabbt ut att det fanns max två kvar i det området som var större till ytan på än det högra. Efter flera minuters idogt sökande hittade han en av dem och fick MASSOR av beröm, bollkast och godis. Duktiga lilla Indy!

Nu började hundarna mattas av och det fanns fyra dummiesar kvar. Wilma och Lystra bärgade in var sin och Indy och jag gick ut i området för att hitta de två sista. Han fick gå jaktfot. Jag visste ungefär vart dummiesarna låg och när jag var ca sju-åtta meter ifrån skickade jag honom på sökkommando. Trots att han nu var mycket trött jobbade han fin fint och hittade snabbt dummien i området jag visat på. Vi böt området och han jobbade lika fint in den sista. Han är verkligen en envis och duktigt lite labrador.

Susanne med Pebbels och bäbben Junie var med också och hon var mycket imponerad av Indy. Man sväller som en stolt tupp när man får höra sådant fint beröm!!

 

Anna, Faran & Axxa

20 april 2011 14:05

Härligt att det går så bra! Han verkar gå från klarhet till klarthet den lilla. :)

http://www.rackartyg.net

Annika Westerlund

20 april 2011 20:22

Ja, det gör han. Nu går man nästan bra o väntar på att saker o ting ska börja gå åt pipan. Typiskt svenskt! :D

 

Helena

20 april 2011 21:32

Ja han var ju faktiskt lite olydig när han satte sig upp på fällen när du gick iväg och kastade dummisar efter att han legat passiv i 20-30 minuter ;-) Säkert nån 6-månaderstrots, hehe!
Vilken tid på söndag? Jag vet ännu inteom vi skall åka till Mariefred lö-sön men om vi inte ska det ska jag försöka få med mig gubben, eller så komemr jag sjäv om han vill få lite tid att fixa härhemma. Kram

http://holmstorp.bloggagratis.se

Annika Westerlund

21 april 2011 07:27

:)
Jag vet inte vilken tid än. Slänger iväg ett sms när jag vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...