I förra veckan kom jag mig inte för att åka i väg och träna lydnad. Vi promenerade en massa istället och passade då på att träna transporter. Börjar kännas riktigt bra! Tränade mycket på ställen där han har förväntan framåt t ex innan vi kommer in i skogen och innan man kommer fram till ställen där många rastar sina hundar = många härliga dofter att undersöka. På detta sätt får jag en dragning framåt precis som det är i skyddet, då han vill fram och bita i ärmen på figgen.

Igår däremot kom vi iväg och träffade Anna, Axxa och Faran på Värmdö BK. Diesel låg väldigt högt i aktivitetsnivå redan vid bilen och det tog en bra stund innan vi kom därifrån ut på plan och sen innan vi kunde börja träna. Suck! Inge kul!!

Jag försökte komma på vad det beror på och några saker dök upp i huvudet:

1. Vi tränar inget fotgående längre, ett moment som Diesel tycker är ganska tråkigt och som dessutom är ett lugnt koncentrationsmoment.

2. Vi har ökat på med mer lek för att få bättre apporteringsmoment.

3. Tyvärr har jag då fastnat lite i att leka mer och belönat likvärdigt i de andra momenten.

4. Vi har tränat längre pass och då på någon brukshundsklubb.

Hur löser jag detta? Jo, jag ska prova med följande:

1. Om han börjar gapa och pipa en massa när jag tar ut honom ur bilen, åker han in i bakluckan igen och jag går ner själv på planen. Fortsätter med detta tills han har lugnat sig.

2. Ta mig i kragen och åka iväg oftare, men då bara sitta passiv i tio minuter, en kvart. Om det finns något kul att titta på kanske ännu längre, för att sedan göra ett eller två moment och åka hem.

3. Kortare och tråkigare belöningar. Momenten är så självbelönande i sig, så det räcker med att han får hämta avståndsbelöningen får lite klapp och kel och sedan börjar vi om.

Jag ska prova med detta och hoppas på att jag får tillbaka den attityd vi hade innan KM:et. Måste även vara lika noga med attityden när jag tränar skyddsmomenten.

I lördags fick jag ett mail från Frida Sundberg om jag ville ha en ordinarie plats på skyddsträningen den 22 okt (va reserv tidigare) och det vill jag ju verkligen. Anna hade också fått den frågan, men kan inte vara med.

Jag får åka själv denna gång, men som tur är det en fredag och då kan min snälla syster följa med och serva mig lite. Jag vet inte om jag orkar en heldag med skyddsträning, men nu kan hon hjälpa mig med upp och nervärmning mm om jag behöver.

Blev ju tvungen att verkligen träna på skyddsmomenten nu som vi fick i läxa. Tränade lite i söndags själv och sen hjälpte Jocke mig. Men jag tycker han får sämre bet på husse och jag tror att det beror på att Jocke är duktig på att dra undan lekisen i vanliga leken, så Diesel litar inte på honom helt och då vågar han inte satsa. Tränade lite på själv igår och idag.

Tyvärr började jag bli rosslig i halsen i lördags och kände mig hängig igår. Idag mår jag riktigt pyton, så det blir flera korta pass med träning och inga promisar. Diesel bryr sig inte, bara han får gör något. Så här har vi tränat dessa dagar:

Transporter- jag har börjat lägga bitstocken på marken och tränat "här" runt den. Gått förbi, gått rakt emot osv osv. När han gått riktigt bra i flera meter har han fått "varsegod" och om han har tappat position har jag bannat honom och vänt mig från bitstocken.

Gick riktigt bra när Jocke stog och höll i bitstocken också! Mycket nöjd med transporterna då, fick banna lite, men inte alls som det kan vara när vi brukar köra mot figge.

Första transporten gled han ur position och jag fick banna lite, men sen gick det bra!! Mycket nöjd med hans attityd, position och koncentration!

Bevakningar- i söndags tränade vi med Jocke som figge. Körde med mycket störingar, men Diesel har verkligen förstått vad han ska göra. Fick ett blicksläpp! Jag stog bakom honom och gjorde en massa oljud, jag backade bort från honom och kom tillbaka och ställde mig igen, jag drog honom lite i svansen, petade honom i sidorna, jag backade ca 25 meter ifrån honom och stog tyst i 30 sekunder. Det enda som fick honom att släppa blicken var när jag trampade på en svamp i gräsmattan, så det blev en liten smäll. Tyvärr hittade jag inga flera svampar att trampa på. Jag är verkligen supernöjd med hans bevakningar. Han verkligen stirrar på figgen som en BC som fokuserar på ett får.

Givetvis fick han belöning flera gånger, dvs "varsegod" och bet och vinst av bitstocken. Han "dödar" stocken rätt intensivt, ju svårare störning destå mer ruskningar och morrningar när han har fått ta stocken.

Idag tränade jag på att han bevakade mig. Först med bitstocken och andra passet med skyddsärmen. Passade på att börja nosa lite på nästa steg i inlärningen av bevakningar. Han fick ligga ganska länge och bevaka, minst 15 sek upp till en minut. Istället för att säga "varsegod" rörde jag mig som om jag skulle fly och han fick bita i ärmen/stocken och vinna den.

Sen utvecklade jag momentet och vi började träna släppande delen. Dvs när han har bevakat, jag har försökt "rymma", han har fångat mig blir jag helt stilla och han ska då släppa på en gång för att backa ur ca tre-fyra meter, lägga sig ner och bevaka igen.

Fick hjälpa honom med visa mitt missnöje med att han inte släppte, men sen gick det bättre. Behövde bara utstöta något negativt ljud vid tre tillfällen, så släppte han på en gång och efter dessa så fattade han vad han skulle göra. Kunde då lägga på att han inte fick bita igen, dvs jag rörde mig inte, fören han hade backat några steg. När han fick bita andra gången vann han alltid stocken/ärmen.

Den här leken, för det är nog så Diesel uppfattar det som, verkar han förstå riktigt fort. Nästa pass ska jag vänta ut honom tills han har backat tre meter, innan jag rymmer igen. Förhoppningsvis kan vi lägga på ett liggkommando i nästa vecka också. Kanske vi kommer så långt att han backar och lägger sig frivilligt!!!

Den här "leken" tror jag många hundar med kamp i sig skulle uppskatta. Det är ett sätt att få struktur i leken, med frivilliga släppanden och att backa från lekisen. Det är verkligen roligt att träna detta!!!!!

Betteknik med bibehållen fart- den här delen ser mycket bättre ut nu. Han kommer i bra fart och saktar sällan av innan betet. Har nu tränat både med bitstocken och idag även ärmen. I ärmen tar han inte i lika mycket som med bitstocken, så nu ska vi träna mer med ärmen. Han blir även lite osäker på hur han ska bita om man inte håller ärmen horisontellt. Vi ska öva mera på detta, men jag är nöjd med de framgångarna han gjorde idag!!!

Inhopp- har vi fortsatt träna i skogen på bergsstup och nerfallna träd. Börjar se riktigt bara ut. Igår provade jag på vår stenmur som är en och tjugo hög och han fullkomligt flög upp på gräset som den omgärdar för att få sin pinne. Och då stog vi bara en och en halvmeter ifrån!! Känns som han börjar lita på sin egen hoppförmåga!

Hoppas på att jag känner mig bättre i morgon. Tänkte i så fall åka ner till Nacka BK och köra några tranporter och några bevakningar, men med rätt upplägg så vi får tillbaka rätt attityd när man är på appellplanen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...