Igår åkte hela familjen till Jockes mosters man i Simpnäs norr om Norrtälje. Han heter egentligten Björn, men kallas för Orton pga att när han tävlade i motorkross körde han krosscyklar med märket Norton. Hur det sen blev Orton kommer Jocke inte ihåg. Jocke har/hade en mycket nära kontakt med Orton och Maud (Jockes moster), eftersom han tillbringade måååånga somrar hos dem under sin uppväxt. Tyvärr lever inte Maud längre...

Vi har varit där flera gånger, så Diesel kände igen sig när vi svängde in på uppfarten och rusade till dörren på huset så fort vi släppte ut honom. Orton öppnade dörren och Diesel sprang direkt till "fyndlådan" i vardagsrummet, en zinkbalja med en massa gamla hundleksaker. Jag tänkte inte på det utan vi hälsade på Orton och klädde av Pelle osv.

När vi slog oss ner i köket ligger Diesel och tuggar på något..... ett oxhudsben. Det var inte bra tänkte jag, men eftersom han redan hade fått i sig halva så lät jag honom hållas. Det blir väl ett par dagar med diarré igen nu, tänkte jag.

Resten av dagen var mycket trevlig. Vi tog en härlig prommis ner till bryggan och hundarna fort omkring som galningar. På hemresan slocknade Pelle i bilen och Jocke o jag pratade och lyssnade på radion. Vi ett tillfälle hörde jag ljud i från bakluckan, det lät som Indy höll på att bädda, så jag sa till honom att lägga sig. Men det var inte Indy........

När vi kommer hem och jag släpper ut hundarna ser jag att Diesel har slitit bort bitar från pläden.....och dessa var borta.... NEEEEEJ!!!!! Han har ätit upp dem!!!

Jag hade aldrig kunnat drömma om att Diesel skulle få världens magkatarranfall av ett litet oxhudsben. Framkalla kräkningar på en hund är super svårt, så det var bara att vänta o hoppas på att han skulle kräkas upp allt av sig själv. Eftersom han hade magen full med hundpläd, tyckte jag det var onödigt att spä på med lite kvällsmat.

Klockan fyra i morse kom allt upp inkl det söndertuggade benet. Det som inte var så kul var att det var blodblandat..... Under morgonen velade jag fram o tillbaka om jag skulle åka in till Bagis eller om jag ska vänta o se. Jag har bestämt mig för att avvakta. Diesel är som vanligt och åt sin frukost (liten portion). Med den erfarenheten jag har av magkatarr är att det bäst att få mat i småportioner, så idag tänkte jag att han skulle få sin mat fördelat på fyra små portioner. Vi har honom under uppsikt hela tiden och hoppas på att det bara blev en lite skada på matstrupen eller liknande när han kräktes, där av blodet. Det var inte mycket blod, utan lite rosafärgat.

I morgon ringer jag min veterinär direkt de öppnar. Diesel har nu ätit antibiotika och dubbeldos med Omeprazol i snart två veckor. Han borde verkligen bli bättre. Ja, han är pigg, glad o kelig men visar fortfarande tydliga tecken på magkatarr. Han äter fortfarande mängder av gräs när han får tillfälle (det ska inte en frisk hund göra enligt min veterinär), slickar gärna på golv, soffa och biabädd lite då o då (också ett klassikt tecken på magkatarr). Jag vill att han ska bli HELT frisk eller rättare sagt symtomfri. Magkatarr kommer han alltid att ha. Det är konstigt att han inte svarar bättre på behandlingen, som är ganska aggressiv.

Om han inte blir bättre är det tack o adjös med träning o tävling. Hans mage kommer aldrig klara av den extra stressen som det innebär. Jag är ofantligt lycklig över att han är så pigg o glad igen, men kommer han att klara ett liv utan träning???????   Han hetsar ju gärna upp sig för minsta lilla.... Nu t ex leker han med Jocke o Pelle och har redan gått upp i en för honom icke nyttig aktivitetsnivå. Bäst jag hejdar den här leken.....  

 

Helena

6 november 2011 08:43

Usch å fy stackars Diesel och stackars dig/er! Så jobbigt när de är sjuka :( Hoppade han kryar på sig snart. Men det där med att en frisk hund inte ska äta gräs tvivlar jag faktiskt på, mina äter alltid gräs liksom vääldigt många andra hundar jag känner och jag har hört att det är sockret i gräset som de tycker är så gott och som oxå är lite beroendeframkallande som allt socker. Annars skulle båda mina flattefnattar vara sjuka....jämt och det är jag helt övertygad om att de inte är! Däremot om en hund som inte brukar äta gräs plötsligt trycker i sig mängder av gräs är det klart att det kan vara en indikation på att det inte står rätt till. Kryakramar från oss!

http://holmstorp.bloggagratis.se

Annika Westerlund

6 november 2011 12:53

Ja, det stämmer att hundar gärna äter gräs utan att det är något fel på magen, MEN då är det oftast vår eller försommargräs. Det är bara då som gräset har högt sockerhalt. Till midsommar minskar sockerhalten och i början av juli är det marginellt med socker i gräset. Hundar som äter gräs och jord I STÖRRE MÄNGDER vid andra tillfällen har en störning i magen o tarmen. Om dina hundar äter MYCKET gräs och OFTA nu skulle jag nog bli lite nervig. Det är inte normalt! Lite gräs äter alla hundar lite då o då, men står de o betar så fort det har en chans, då ska man dra öronen åt sig och kolla upp magen.
Hoppas föreläsningen var bra!! Tack för kramarna!!!!

 

Susanne o Pebbels

6 november 2011 09:29

Det "bra" i allt det här hemska är att du vet varför han har fått ett nytt "anfall",;oxhudsbenet.

Försök ta en dag i taget, visst är detta ett bakslag, men av vad du berättat för mig gällande Diesel så börjar han ju bli bättre även om det går långsamt.

Och kanske, om det blir så, så är ju en glad pensionär inte helt fel heller. En som vill gå långa skogsprommisar och spåra kanske.

Stor kram, jag ringer dig när Junie sover.

http://hundtraningen.blogspot.com

Annika Westerlund

6 november 2011 12:55

Ja, det är skönt när man vet varför anfallet kom!! Jag hoppas verkligen att jag slipper pensionera honom.... Jag är tveksam om det kommer att passa honom...Vi får se!

 

Anna, Faran & Axxa

6 november 2011 17:02

Usch och fy... Vad tråkigt.... :(
Hoppas verkligen att han snart blir bättre och därefter "bra"!
Kramar

http://www.rackartyg.net

Annika Westerlund

6 november 2011 19:58

Ja, det vore skönt!!

 

Marie & Citro

6 november 2011 17:33

Fy vad tråkigt Annika :( Hoppas innerligt att det går bra!!! I frågan om det kommer passa Diesel att vara promenadhund.... det märker du, det lovar jag. Med din sunda inställning kommer du även känna när det är dax att släppa taget och göra det rätta även om du lider kval...vet hur det är. Men just nu målar vi endast upp glada bilder för Diesel!! Kram från oss <3

http://www.marigo.bloggagratis.se

Annika Westerlund

6 november 2011 19:59

Tack!!! Ja, du vet ju verkligen vad det är för kaliber på honom. Du har ju en likadan... Ja, vi får se vad som händer!

 

Lindha

6 november 2011 18:48

Nej vad tråkigt :(
Vi håller alla tummar & tassar för Diesel! Nu får det vara slut med sjuka hundar....
Krya på er kramar!!!

http://vildarna.bloggplatsen.se

Annika Westerlund

6 november 2011 19:59

Tack!!!!!!!!!

 

Susan

7 november 2011 01:56

Vad tråkigt och hemskt det måste vara med alla dessa åkommor. Att leva ett liv hos veterinären låter inte så roligt :(. Hoppas det går bra och bara var ngt tillfälligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...