Igår var vi och hälsade på valparna för andra gången och det var dags för mig att välja. Gud vad svårt!!!!!!

Valet stog mellan de två lite mörkare hanarna. Anna, uppfödaren, tyckte också att någon av dessa skulle passa bäst.

Den lite mindre av de två är väldigt fartig, mycket kamp och lek. Han är kvick och skulle med tanke på det passa utmärkt till lydnaden.

Den större har också mycket kamp och lek, men är inte lika kvick. Han är däremot stabilare, nyfiken och lite mer framåt. Han tycker även om att ligga och mysa i knät.

Efter mycket velande bestämde jag mig för den större av dem. Den lilla kan nog bli lite väl fartig och jag får inte glömma att jag inte har lika mycket tid för hundträning som jag har haft förut. Hans stablilitet gör att han nog är bättre lämpad i en barnfamilj och antagligen också för att klara av lydnad i mästarskapsmiljöer.

Nästa lördag efter att vi varit på Hundmässan får jag hem min valp. Jag längtar!!!!!! 

Jo, han mår bra! Han har nu hittat sin nya plats i familjen och verkar mycket nöjd. Han älskar lille Pelle och är mycket mån om honom. Håller koll på att han mår bra och när vi är på promis med vagnen måste han få titta till så Pelle ligger kvar i vagnen lite då och då. Mycket sött!

Diesel tycker det är toppen med våra promisar. Jag har också tränat både lydnad och skydds. Lydnad på stora vändplanen här hemma och skydds på Nacka BK med syrran som figg. Han känns som vanligt i träningen. Han har inte tappat något utan vi plockade upp träningen där vi var sist.

På tisdag ska vi till Frida och Jonas för en privatare i skydds. Syrran följer med och passar Pelle. Ska bli underbart att få träna utan mage!

(Diesel och Indy får egna separata inlägg.)

Det är svårt att få tid framför datan. Pelle är mycket snäll, men har gaser till o från och då är han inte så snäll. Jätteledsen, men om man har honom i famnen och vaggar honom så gråter han inte.

Natten till fredag och lördag fick jag inte sova många timmar, men i natt har han sovit bättre. Han sover ca tre timmar mellan måltiderna på natten.

Amningen fungerar så där. Han är så våldsam när han ammar. Sliter och drar i bröstet, så nu pumpar jag ur och ger honom i flaska istället. Dessvärre får jag ur lite lite mjölk ibland och måste ersättning också..... Har försökt att få igång mer mjölkproduktion genom att pumpa ur oftare, men det vill inte bli mer. Jag kämpar på och hoppas på att det ska komma igång mer, för jag vill att han bara ska ät bröstmjölk.

Kroppen börjar kännas normal igen, är bara lite öm i huden runt operationsåret och de nedre magmusklerna. Magen har nästan återfått sin ursprungliga form, lite större och "degigare"längst ner bara.

Mina gravidkilon gick jag ner direkt. Vägde mig på lördagen efter förlossningen och då hade jag gått ner allt plus 2 kilo till. Nu har jag gått ner tre kilo till, dvs jag väger fem kilo mindre än jag gjorde när ja blev gravid och mer vill jag gå ner!

Jag kan verkligen inte påstå att jag bantar. Jag försöker bara äta rätt och röra på mig. Går nu för det mesta två promisar om dagen. En på minst en timme och en på tjugo till trettio minuter. Jag behöver väl inte tillägga att Diesel är överlycklig!!  

I tisdags var vi på BVC. Pelle har vuxit FYRA centimeter sen födseln och nästan gått upp de grammen som han gick ner efter födseln. Han vägde 5010 i tisdags, alltså 30 g mindre än när han föddes. Barnsköterskan tycker han ser fin ut och utvecklas som han ska.

I början på veckan började han vända sig till sidan när han ligger på rygg. Han ligger gärna och sparkar och grejar när han ligger på golvet eller skötbordet. Han har även börjat titta ordentligt på saker och älskar lampor, ljus och liknade. Köpte ett babygym i torsdags som han verkar gilla också.

Kläderna växer han ur med en rasande fart. Storlek 50 kunde han bara ha första veckan och nu börjar vissa plagg i storlek 56 bli för små. Han är expert på att kissa när han ligger på skötbordet, så om man inte tänker sig för kan det bli många klädbyten per dag.  

Min kärlek till vårt lilla underverk djupnar dag för dag. Om kvällarna är det meningen att jag ska gå ut själv med Diesel, men jag har svårt att slita mig från Pelle.

Jocke är en underbar pappa! Han tar hand om Pelle på kvällarna när han kommer hem från jobbet utan att jag behöver be honom. Kanon bra, för då kan jag göra annat som ta hand om hemmet, duscha, gå ut med Diesel osv. Helst skulle jag vilja sitta brevid mina killar och umgås, men det övriga måste skötas också.

Pelle vill gärna vara uppe om kvällarna och jag som är kvällstrött tycker det är lite jobbigt. Jag önskar att han ville somna för natten vid tio istället för halv tolv -tolv som han gör nu. Hoppas att det vänder när han blir lite äldre och vi har fått ordning på hans gasmage.

Mamma och pappa kom hem från Spanien och hälsade på. De kom på tidagen (den 23:e) efter förlossnigen. Jag ville att de skulle komma veckan där på (alltså den 30:e), men som vanligt lyssnar de inte på vad man vill.

Det var verkligen inte optimalt att de kom så tidigt. Jocke och jag hade behövt den tiden tillsammas själva för att kunna landa i våra nya roller. Det blev en väldigt jobbig vecka som de var här. Jag kände mig stressad och var supertrött vilket gör att mitt humör inte är det roligaste. De hade visserligen överseende med humöret, men hade svårt att förstå att allt inte flöt så bra. Det är svårt att bestämma vilken tid man kan göra olika saker på när man inte ens fått in en rutin på amning osv.

Stundvis ville jag bara bryta ihop och be dem åka hem till Spanien. Mycket jobbigt!!! Varför kan inte mina föräldrar lyssna på vad jag vill???

Den tionde januari döps Pelle. Lite tidig, men det var antigen då eller i mars och mars tycker jag är för sent. Jag hade på känn att det skulle bli strul med mina föräldrar och mycket riktigt, nu kommer de antaglien inte att kunna komma på dopet.

Mamma tyckte flygresan skulle bli så dyr och det var ju så tätt in på deras senaste besök. Jag tycker det är skitdålig stil (ursäkta svenskan)! Det skulle kosta mellan två och tre tusen för två personer tur o retur, är det dyrt???!! Det är ju deras barnbarn som ska döpas!!!! Jag känner mig verkligen super ledsen och besviken! Syrrans ungar har det lagts ner en massa tid och pengar på!! Visserligen bodde de här i Nacka då, men ändå! Jag kommer ihåg en jul för ca 5-6 år sedan, då köpte de en bärbar dator var till syrrans killar. De kostade trettiotusen styck!!!! Syrran och barnens pappa betalade en del på dessa också, men mamma o pappa betalde det mesta av dem. Men lägga ner några tusen på flygbiljetter när min son döps det har de inte råd med!!!

Jag vet att det kanske är väldigt barnsligt att jämföra så här, men jag kan inte låta bli!!!

Nog om detta tråkiga! Nu ska jag skriva Diesel och Indys inlägg. Min förlossningsberättelse och tiden på BB får jag återkomma med en annan dag.

Datatid har det inte blivit mycket av. Jag har prioriterat andra saker.......   Hela familjen mår bra och vi börjar landa i våra nya roller. Det har varit en stor förändring för alla naturligtvis. Diesel älskar lille Pelle från första stund och vill gärna vara med och "hjälpa till".

Jaha, nu har han vaknat igen och är hungrig. Jag får fortsätta senare. Lite bilder hinner jag i alla fall lägga in.

Pappa Jocke redo att ta emot sin son.

Väntar på min tur att bli snittad. Hatar sjukhuskläder!!!

Hua, det är kallt här ute!!!

5040 g och 51 cm. Som läkaren sa när hon visade upp honom (med rysk brytning): Han kan börja på dagis i morgon!

Sova är hans största talang!

Äntligen hemma i vår egen säng!!!!   

Man blir trött av att vara storebror, men vägrar lämna sin post!

Man måste hålla koll på på lillebror hela tiden.