Jag var ju som sagt och träffade en tjej igår som har en labbekennel och väntar valpar i slutet av oktober. Vilken trevlig människa!!!!!!!!!!!!! Jag kom dit strax innan sex och kvart i nio åkte jag därifrån.

Urtrevlig! Vi pratade om allt som rör hundar och lite till. Hon berättade hur jaktproven för retriever ser ut idag, retrievrarnas mentaltest mm. Fick träffa tiken som ska ha valpar, hennes mamma och mormor. Härliga hundar allihop! Lugna, keliga och lydiga.

Tiken, Yalla, är super fin i mina ögon (inte i en utsällningsdommares ögon). Högbent med en fin benstomme, fin honungsfärgad päls lite mörkare på rygg och ansikte, sött ansikte och mörka, milda ögon. Alla hundarna används i praktisk retrieverjakt minst en gång i veckan. Yalla mer sparsamt nu eftersom hon har bäbisar i magen. Yalla har en naturlig på och av knapp och väldigt koncentrerad under arbete. Tack vare sin spontana förmåga att koppla av när hon inte är jobbar, gör att hon lätt orkar en heldags jakt utan att tappa orken på slutet.

Hanen, Lee import från England, har jag bara sett på bild, då han bor i Skåne. Men han är mörkt honungsgul, högbent med en kraftigbenstomme utan att se tung ut, vackra mörka ögon och ett vackert huvud. Han används också mest till praktiskt jakt, men är en mycket duktig apportör med en tydlig på och av knapp. Den enda anledningen till att han bara har ett första pris i nybörjarklass är husses tävlingsnerver. Han klarade inte ens av att starta honom i nybörjarklass, utan det gjorde en god vän åt honom.

Det känns kanonbra!!! Jag vill ju ha en valp nu som jag kan satsa på i lydnaden och komma långt med! Diesel kommer nog inte hålla för de större tävlingarna för att han har svårt att slappna av i stökiga miljöer. Han passar bättre i brukset där det är mindre folk och alla tävlingar, även de stora är utomhus, så jag kan ha honom i bilen.

Eftersom uppfödaren bor så nära (Lidingö) kommer jag nog att damma av min kunskaper inom retrieverjakten och i alla fall start något jaktprov. Jag tror apporteringsträningen kan vara ett bra sätt att låta hunden få koppla av från lydnadsträningen.

Anna, kennelmamman, bor i ett radhus med två halvvuxna barn, man och tre hundar. Valparna föds upp i hemmet. Perfekt tycker jag! Mycket bättre miljöträning från start.

Diesel är uppväxt i ett kennelhus, men fick vistas mycket på tomten. Han har i o för sig aldrig varit något problem att få fungera i vardagen och har alltid varit lagom social med människor, men jag tror valpen får ännu bättre förutsättningar när de föds upp nära familjen.

Det är som sagt en I-kull och nu har vi två namn på förslag, Ior och Indy (Indiana Jones i min värld och Indycar i Jockes värld). Jag gillar Indy bäst, men det kan hinna ändras. Gud, vad kul det ska bli med valp igen!!

 

Anna, Faran & Axxa

1 oktober 2010 09:56

Tror Indy kommer passa bättre rent personlighetsmässigt! :) Tror inte det blir någon "Ior" utan mer en äventyrare på G. I-naman = utmärkt! Lätt att låta glad, och I med ett I i namnet kan man höras lååångt och ropa högt, jmfr Chiiiilii. *smile*
Roligt! :)

http://www.rackartyg.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid varit så nöjd med denna bloggplats framtill för ca 1 månad sen. Då helt plötsligt försvann min header, mina typsnitt och min färger. Hur jag än gjorde gick det inte att få tillbaka dessa. Det gick inte att ändra något alls!!!!!!!!!!!!!...

Igår styrde vi kosan mot Djupdalsvallen och gruvturen. En tur som går i omväxlande mycket vacker fjällnatur och efter ungefär hälften av turen passerar man koppar och järnmalmsbrotten från 1700-talet och även de små stugor de bodde i. Turen är ca 7 k...

Ikväll gick jag ut och kastade en dubbel på ca 35 meters avstånd på "linje" gick tillbaka och skickade. Den gick bra! Gjorde några dirigeringar (som gick utmärkt) och kastade sen en ny dubbel förbi det gamla området, men en lättare som han är van ...

Det var inget vidare väder i söndags, 8 grader och lätt regn, men vi valde att ge oss ut i alla fall. Hamrafjället stog på tur, ca 9 km, 350 m höjdskillnad. Turen inleds med en brant stigning ut med Anderssjöfallet, totalt 300 trappsteg och sen forts...

I fredags eftermiddag vid halv femtiden var bilen packad och vi begav oss iväg mot Härjedalen och vår lilla stuga i Funäsdalen. Tanken var att om vi åkte vid den tiden kunde Pelle sova i bilen större delen av sträckan, då jag var orolig för hur han s...